Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…
Tidigare i år höll Michela Forni bland annat i events tillsammans med Hermine Hold och hon fick även produkter skickade till sig för att ha på sig på semestern trots att de inte hade börjat säljas än.
En liten influencisk symbios skulle man kanske kunna kalla det, där man framgångsrikt kliar varandra på ryggen?
Nu verkar dock Michaela Forni känna sig klar med företaget och säljer sina sponsrade produkter på Sellpy där det framgår att vissa av dem är helt oanvända.
Någonstans kan jag känna att det här är lite av ett ställningstagande, på samma sätt som det är att gå in och avfölja folk på Instagram.
Det betyder egentligen ingenting att följa eller inte följa en person på Instagram, på samma sätt som dessa hårprylar inte säljs för att göra plats för nya då de är pyttesmå, men den aktiva handlingen i att avfölja någon på sociala media eller att sälja prylar som lika gärna skulle kunna ha knölats ner i vilken låda som helst för att sedan glömmas bort säger väl ändå något?
Eller?
Att demonstrativt göra något, gör man ju enbart för att ens ställningstagande ska noteras av berörd part, annars hade man ju lika gärna kunnat låta bli, eller hur?
Tack för tips!
My Martens bästis, hårpillernas founding father och frisören Bobby Oduncus tidigare hårprodukter verkar inte ha varit någon dundersuccé med tanke på att de ganska omgående hamnade på Gekås i Ullared till en väldigt billig peng.
Kanske var det designen – den ilsket röda färgen som inte riktigt gick hem hos kunderna för när Bobby nu ger sig in i leken igen så finns det inte mycket som påminner om hans gamla produkter, utan nu går de istället i vitt och guld på ett sätt som påminner mer om Ida Wargs brun utan sol än hans tidigare produkter.
Så vad är den tänkta ekvationen här egentligen här?
Men trots idogt användande och hyllande av Bobbys mirakelpiller så bär väl hans två starkaste förespråkare – Anna Book och My Martens – fortfarande löshår om jag inte missminner mig?
Det går kanske bara att komma till en viss gräns med piller och produkter?
Och på tal om schampoo…
Jag sniffade igenom alla färgerna av Ida Wargs nya hårprodukter när jag var på Åhlens sist och de luktade riktigt gott, men än så länge har jag bara doften att gå på då jag inte provat någon av dem.
Har ni?
När Kenza kritiserades för sitt val av resmål – Dubai – så försvarade hon det med att hon inte tror att bojkott av ett land eller dess invånare kommer leda till förändring utan att det behövs tursim och interaktion för det.
Jag köpte inte detta för fem öre utan misstänkte att det helt enkelt handlade om att Kenza ville åka på en sol och bad-semester, till ett land som inte ligger allt för långt bort och att Dubai uppfyllde båda av dessa kriterier.
Jag hade fel.
Det var varken förändring genom turism eller sol och bad på nära håll som fick Kenza att välja Dubai, utan det var den där tredje parameter som influencers gärna försöker tona ner så mycket som möjligt – nämligen att resan är ett samarbete och att hon får betalt för att åka dit ( i resa och ersättning eller bara ersättning – det framkommer inte) för att locka så många som möjligt att göra samma sak.
Kenzas fina uttalanden om turism och interaktion för förändring framstår som en avledande skenmanöver med syfte att tona ner det faktum att Kenza (Och Alexandra Bring som också är med på samma resa) får betalt för att marknadsföra resor till en diktatur där män enligt Amnesty har viss rätt att slå sina fruar, där regimkritiker fängslas och torteras och där gästarbetarna från Asien – som utgör 85 procent av landets befolkning – saknar grundläggande medborgerliga rättigheter och lever som en andra klassens invånare.
Det är med andra ord relativt enkelt att klappa sig själv på axeln om man valt bort en resa till Dubai till förmån för ett annat resmål då landets missförhållanden är relativt vida kända.
Men det är ju inte bara i turistlandet Dubai som mänskliga rättigheter kränks. Detta sker även i Kina, Thailand, på Kuba, och till en viss del även i Egypten och Turkiet.
För att inte prata om Nordkorea, som spelar i en helt egen liga när det gäller totalitärt förtryck, men dit går det som tur väl är inga sponsrade resor. Än.
Jag har under de senaste 10 åren, semestrat i både i Egypten och Turkiet och jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig ens reflekterade över faktumet att resmålen jag besökte låg i länder som kränker medborgarnas rättigheter.
Nu fick jag ju visserligen inte betalt för att marknadsföra något av dessa resmål till hundratusentals följare på sociala medier, men lik förbannat så valde jag att ignorant titta åt ett annat håll – mot poolen förmodligen – istället för att reflektera över vad det egentligen är för land som jag stöttar med mina pengar. Visst, jag var bara en enda ynka turist vars spenderade pengar inte ens skulle kunna ge en föraning av ringar på vattnet, men det är på sin höjd en förklaring, men absolut ingen ursäkt.
Många bäckar små, ni vet…
Hur du någonsin valt bort ett resmål pga de här eller liknande orsaker?