Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!
Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…
Jag förstår varför folk köper piratkopior av saker.
Man vill ha någonting man inte har råd med, och köper då en kopia och hoppas att ingen ska märka att det är just det – en kopia.
En ”billig” Rolexklocka kan man kanske få loss för drygt 100 000 kr, något som inte alla kan hosta upp på en eftermiddag, utan då köper man en kopia och SER lyxig ut, trots att man inte på något sätt faktiskt är det.
Det fattar jag!
Men VARFÖR skulle någon köpa en kopia på en Daniel Wellington-klocka som redan ÄR billig?
Visst, kopian är ännu billigare än originalet men VEM skulle vilja stoltsera med en klocka som inte ens i sitt original är något att stoltsera med?
Kan NÅGON förklara för mig???
I april 2018 avslöjade jag att Isabella Löwengrip hade 260 000 unika besökare i veckan hos United Influencers, en siffra som är en bråkdel av de 1 500 000 hon själv konsekvent hävdat till media utan minsta bevis.
När Isabella fick sparken från United Influencers och flyttade sin blogg till Tailsweep så jag blev garanterad transparens gällande hennes statiskt från deras ”Head of Influencers”- Daniel Troyse – som höll med mig om att det är SÅ viktigt för branschen.
Det var ingenting annat än en stor fet lögn och han slutade helt sonika att svara på mail om saken när jag fortsatte fråga.
Då skickade jag ett mail till en annan del av Bonnier för att se om de kunde hjälpa mig, något som resulterade i att det skickades ut ett massmail om att ingen, under några som helst omständigheter fick ge den till mig. Jag blev mer eller mindre svartlistad hos dem.
För ett tag sedan fick jag däremot tag i Tailsweeps totala siffra som visade att ALLA deras bloggar tillsammans har enligt den 690 000/unika besökare i veckan. Den siffran bekräftades till slut av Tailsweep/Bonnier till Mediepodden, men de vägrade fortfarande avslöja hur stor del av den siffran som kom från Isabellas blogg, och nu förstår jag varför..
Isabellas statistik är nämligen lägre NU än när hennes blogg låg hos United Influencers.
Då hade hon 260 000 unika besökare/veckan och enligt Tailsweeps egna material så har hon tappat drygt 60 000 av dem då siffran de presenterar för företag nu är 200 000 unika besökare/v.
Inte undra på att Bonnier och Tailsweep inte ville att jag skulle få tag på den!!
Det är ingenting annat än lögn och förbannad dikt!
Fy så pinsamt och oprofessionellt av det som ska vara ett av Sveriges största mediehus!!
Det må ta tid för mig ibland, men sanningen kommer alltid fram till slut.
Alltid!
Anna Book är den som satte gråtiga livesändningar på Periscope på kartan, och när Instagram kom med en liknande funktion så flyttade hon helt sonika över hela sin personlighet dit.
Vi har sett Anna skratta, gråta, sjunga, laga pulversås, dementera pulversås, morra på Arga Snickaren, byta bostad, byta offerkofta, betala tänder med tonfisk samt blockera och radera följare i samma skenande takt som Isabella Löwengrips trovärdighet försvinner , men nu är det alltså slut på det.
Anna skriver ett sista inlägg på sin blogg där hon förklarar anledningen till sitt beslut att lägga ner både blogg och Instagram:
Jag har funderat på detta länge, sedan i våras faktiskt och det har även med plattformen att göra. Det är så lätt att lova tungt, men som oftast så visar det sig att man istället håller tunt. Då bidrar det också till att man tappar inspirationen och lusten även på grund av sådana omständigheter förstår ni. Har haft hopp och en önskan om att inspirationen ska komma tillbaka, att jag ska få tillbaka lusten, eller rättare sagt att den skulle stärkas igen.
Men det har inte hänt, och jag vet inte om den kommer göra det heller. Har man varken lusten, inspirationen eller ens riktigt tiden. Så finner man heller inte orken, och då är det ju verkligen inte värt det. Så, jag KÄNNER helt enkelt inte för att dela med mig av mitt liv längre. Det har tagit stopp just nu. Och så är det bara med den saken. Rätt odramatiskt och okomplicerat ?// Anna Book
Jag tycker det är modigt att välja bort sociala medier, särskilt när man som Anna är en offentlig person.
Då ses det mer eller mindre som en självklarhet att man är aktiv på sociala medier och i alla fall har ett Instagramkonto att gratis kommunicera och marknadsföra nya projekt på.
Reklam och marknadsföring som tidigare kostade stora summor pengar, kan nu göras helt gratis på sociala medier så länge det finns ett konto kopplat till kändisen med mängder av följare.
Jag tror många offentliga människor inte ens vågar tänka tanken att inte finnas på sociala medier. Det ses som en sådan självklarhet, att de förmodligen inte ens reflekterar över om det här är någonting de mår bra eller inte.
Kanske rasslar Anna igång sitt konto när det vankas skivsläpp för att peta ut en liten reklambild eller två? Kanske gör hon det, eller så gör hon det inte?
Kostar det mer än vad det smakar så hoppas jag att Anna fortsätter vägra sociala medier som offentlig person och kanske bara har ett litet stängt konto för vänner och familj.
Det skulle jag förresten rekommendera alla i liknande situationer – att så vida man inte är tvungen, så tycker jag att man i mesta möjliga mån ska undvika situationer som kostar mer än de smakar för det är ingenting annat än bortkastad energi!
Bye bye Boken!
Farväl och på återseende!
Kanske ses vi någon gång i framtiden, i en himmel gjord för två?