Efter att jag läst det här inlägget av My Martens, men innan jag kikat på kommentarerna så tänkte jag i samma banor som den här ”Malin”.
Inte om My legat med sitt ex eller inte, utan om hur länge man ”får” älta jobbiga saker som hänt i livet.
My är ju ganska duktig på att upprepa samma historia om sin bakgrund, utbrändhet och visdomspärlor gällande detta om och om igen vilket är mer tröttsamt än Stollis alla försök att få igenom sina kommentarer på inlägg om Isabella Löwengrip.
Men… Att My, som nyförlöst mamma blev lämnad av sin partner, veckor efter förlossningen är enligt mig en sådan sak som man nog aldrig riktigt kan komma över.
My har i mitt Lycke varit extremt storsint och fokuserat på att göra det bästa för sin son i alla lägen, medan andra förmådda kvinnor i samma situation säkert inte skulle dragit sig för att använda sonen, både som ett vapen och verktyg mot den otrogne pappan.
Det är svårt att skriva om livet som mamma utan att ta upp den händelse som förmodligen präglat henne extremt mycket i livet.
Och förlåt, men vem har INTE legat med ett ex – oavsett hur illa hen gjort en? Om nu My gjort det…
Man är ju allt annat än stark eller vid sina sinnens fulla bruk att fatta smarta och genomtänkta beslut när man drabbats av hjärtesorg, det är ju sedan gammalt.

Jag tycker det man ska fokusera på i Mys inlägg är följande:

Det har inte varit enkelt. Långt ifrån! Rent av för jävligt emellanåt.

MEN, idag har vi alla landar i en BRA relation. Ludvig har alltid kommit först. ( och hans bror som är några månader yngre)

När jag tittar på bilder från förr, och bilder fram tills nu…. Så inser jag några saker.

Tacksamhet ✨
Dels…. hur lyckligt lottad jag är, och hur tacksam jag är som får vara mamma till Ludvig.

Sen inser jag en sak till….. Även om jag och hans pappa, ”misslyckades” med våran relation.

Så lyckades vi riktigt, riktigt bra med denna lilla krabat, som alltså är en mini-man nuförtiden ?❤️ -Stolt är bara förnamnet! //My Martens

Handen på hjärtat – hade du kunnat göra det?
Varit så här mycket av ”the bigger person”?
Mitt i all smärta och svek?
Hur lång tid hade DU behövt för att komma dit?

Ett svek av den här magnituden hade jag nog haft svårt att inte älta intill döddagar, på ett eller annat sätt men det blir kanske annorlunda när det är ett barn med i leken?
Jag tycker i alla fall det är föredömligt att tänka så här och sätta barnen först, precis på samma sätt som de föräldrar som firar jul tillsammans för barnens skull, trots att de kanske inte alls vill. 

Gott nytt år! 
Ikväll blir det kebabpizza! 😉