Bianca Ingrosso och Ellas hjältar

https://www.facebook.com/ellashjaltar/photos/rpp.167740777167574/545234416084873/?type=3&theater

Bianca Ingrosso är en av ”Ellas Hjältars” ambassadörer och spenderade precis en heldag tillsammans med en tjej som för andra gången drabbats av ett fruktansvärt sjukdomsbesked.
Jag blir så rörd när så här kända och upptagna människor som Bianca rensa sina scheman för att skänka glädje till någon som har dem som största idol.
Ja, man kan säkert komma dragandes med påståenden om att hon gör det för att få ”good will” mm, men om vi ska utgå ifrån att det inte finns några ”osjälviska goda gärningar” så är i så fall den här en av de absolut bästa och finaste själviska goda gärningen jag sett på länge.

Vill du stötta Ellas Hjältar så kan du göra det HÄR på deras sida.

Tack för tips!

Öppet Spår

Eftersom jag undanbett mig OT-kommentarer på övriga inlägg så lägger jag in ett litet uppsamlingsheat så här mitt i veckan för era allra mest akuta kommentarer. ?

So get it all out of your systems!!
GO!

Kenza om att ha kontroll över bebisbilder

”Fluns-kompisarna” är i alla fall eld och lågor över att Kenza ska släppa bebiskläder.

Det var alltså detta vi fotade för förra veckan och Nikola var med mig på några bilder (utan synligt ansikte – en gräns vi har satt när det kommer till betalda plåtningar/bilder vi själva inte äger. men det är upp till var och en att bestämma och detta känns bäst för oss!) //Kenza

Kenza har avslöjat att hon ska släppa en kollektion med barnkläder och berättar nu på bloggen hur hon ser på olika typer av bilder och sammanhang.
Jag kan förstå hur hon menar, och det låter absolut både bra och genomtänkt, samtidigt som det är stört omöjligt för henne att kontrollera bilder på Nikola,  även de hon själv äger, om hon en gång publicerat dem på sociala medier.
Som HÄR till exempel – Kenza och Nikola pryder omslagen till Tidningen Mama och Nikolas ansikte är synligt. Jag kan inte tänka mig att Kenza äger hela den här samlingen bilder?

Jag tror att det enda sättet att på riktigt kunna kontrollera ansiktsbilder på sina barn är att göra som Isabella Löwengrip – att inte publicera en enda.
Det närmaste hon kommit med att visa barnens ansikten är i trailern för ”dokumentären” hon medverkar i., där hon står framför bilderna på barnen och säger att hon egentligen inte ville ha barn från början.
Där ser man ytterst lite av barnens ansikten, men skulle jag se dem ute hade jag aldrig känt igen dem, och de är nog de enda influencerbarn jag kan säga det om.

Att skilja på sak och person?

Jag funderar lite på det här med att ha en förälder som mördar. På denna rättegång igår fanns inte en enda människa med från mördarens sida trots att det finns vuxna barn och andra i dennes liv. Försöker föreställa mig hur det skulle vara om t ex min mamma mördar sin man. Om jag skulle komma till rättegången då. Jag tror faktiskt det. För, man måste väl skilja på sak och person … eller? Jag kanske tror att jag skulle klara det men i realiteten så kanske jag inte gör det.

Man kan ju älska någon men kanske inte dennes handlingar. Å andra sidan har jag inga erfarenheter av någon närstående som har mördat. Jag har bara andra väldigt tråkiga erfarenheter. // Monas Universum

Mona har tillbringat några dagar som åhörare i en tingsrätt och skriver om att skilja på sak och person på sin blogg.
Kan man separera någon man älskar, som gjort hemska saker, från sin gärning?
Eller beror det på vem personen exempelvis mördat? Om ens pappa mördat ens mamma eller någon, för barnen, helt okänd?
Och varför? Är det skillnad på att döda någon för att skydda en annan person, eller för att hämnas en oförrätt och ett rent lustmord”?

Gud, vilken märklig och smått osmaklig diskussion det här är men jag tycker samtidigt det är intressant, det Monas skriver om.
Kanske kan man inte veta hur man skulle känna, tänka eller göra förrän man själv befinner sig i den här situationen?

Vad tror ni?
Hur går tankarna hos er?