Jag var med i scouterna när jag var liten. Jag tror det startade när jag var fem, kanske sex år gammal – men enligt Google börjar det vid åtta, så där någonstans hamnar vi.
Här lär man sig att göra upp eld, sätta upp tält, knyta knopar och gräva ut toaletter i skogen.
Det handlar om gemenskap, natur, ansvar – och en gnutta tålamod.

Föräldrarna lär sig att packa ryggsäckar, märka regnkläder och att det faktiskt är okej att pusha för en hel helg – eller till och med en vecka – utan telefon.
Det har jag inte tänkt på innan, men scoutlägren innebar en helt ny typ av utmaning för kidsen. De ska vara utan wifi, eller i alla fall efter att batteriet till slut dör. I skogen finns ingenstans att ladda mobilen.
Gud, det här börjar utveckla sig till en kombination av “Expedition Robinson: Scout Edition.” – ”Flugornas herre”. 😲

Visa det här inlägget på Instagram

Anledningen till att jag skriver om det här är att jag läste ett inlägg av Patricia Vide Lind.
Å ena sidan – lite väl utlämnande, om jag ska vara ärlig. Men å andra sidan – så otroligt viktigt.
Vi behöver lite nytt föräldrainnehåll på sociala medier som inte bara handlar om ekologiska smoothies och matchande pyjamasar.
Jag tror många föräldrar känner igen sig mer än de vill erkänna.

Och så kommer vi till scouterna.
Alltså, scouting! Hur kan det inte vara coolt? Att lära sig göra upp eld, knyta knopar, tälta och faktiskt samarbeta utan att någon bryter ihop över att powerbanken är slut?
Det är liksom motsatsen till det här livet där barnen konstant måste stimuleras digitalt.
Att skicka dem på scoutläger är som att ge barnen en paus från allt scrollande.
Kommer de vara nöjda? Förmodligen inte till en början – men förhoppningsvis släpper telefonberoendet i takt med att batteriet tar slut.

My fellow scouts, where you at?