Nyckeln till framgång av och med ”Modemassakern

Bildkälla: https://www.instagram.com/modemassakern/

Är du en svensk influencer? Har du haft på dig kläder sedan du var liten? Har du sett ”Djävulen bär Prada”? Har du fått göra ett designsamarbete med till exempel NA-KD? Då är du redo att bli modedesigner!!!// Emily Dahl

Modejournalisten och programledaren Emily Dahl har postat ett helt fantastiskt inlägg på Instagram, som gör mig grön av avund. GRÖÖÖÖN! It’s not easy being green, eller hur Monica Geller? 😉
Inlägget är genialiskt, det är spot on och en skapelse som jag på min höjd enbart kan önska att det var jag som stod bakom.
Ni är flera stycken som skickat det till mig, och det är jag så tacksam för eftersom jag inte varit på hugget de senaste två veckorna, så tusen tack för det!

I sitt inlägg driver Emily hejdlöst med alla influencers som tror att de är nya Elin Kling (Grundaren av det galet framgångsrika företaget TOTEME) bara för att de pekat på färdiga plagg från Temu att sätta en liten lapp på. En liten etikett med ett obskyrt företagsnamn på, för givetvis ska företagets namn vara ologiskt och omöjligt att gissa uttalet på, för imagen tar liksom aldrig semester. Emily rekommenderar att man använder sin hunds namn med lite konstiga apostrofer eller liknande –  för det är det första steget till att bli en riktig ”fäääshion-flunsa”. Namnet på mitt modeföretag som än så länge enbart finns i min hybrisfyllda fantasivärld är ”Zahoüråån Von Bx2”.
Spot on, Emily. Så spot on att jag lyfter på hatten, cykelhjälmen och mössan med inbyggd pannlampa (perfekt vid kloklippning) – i en bransch där fotografer förväntas leva på exponering och modellerna mutas med goodiebags som influencern i fråga inte vill behålla för egen räkning.

Jag har för övrigt sett ”Djävulen bär Prada” både en, två och tre gånger, så det är bara att langa över Guldknappen-priset redan nu, för vem skulle annars få det?
Jag? Eller polyesterdrottningarna som”Lojsan” Wallin? Eller jag? Så klart jag!

Underbara Clara om omtag och klimatförändringar

Det är inte tjejen på bilden som skrivit inlägget som det här inlägget handlar om. Dock har hon skrivit inlägget om inlägget. 😉

Det har varit 7 plusgrader i byn och om några dagar ska det vara 20 minusgrader. Dessa tvära temperaturkast och stormar är bara ännu ett tecken på klimatförändringarna. Så otäckt att tänka på vädrets makter. Och ännu otäckare att tänka på vår regering som ingenting gör för att det ska gå åt rätt håll. Måtte 2026 medföra ett regeringsskifte! Inte för att socialdemokraterna är mycket att hänga i julgranen. Men ändå… //Underbara Clara

Underbara Clara tar upp vädrets makter och sitt missnöje vad gäller den sittande regeringen och dess flathet när det kommer till klimatförändringarna.
Det är ganska tvära kast i hennes blogginlägg, där hon även tar upp det omtag man kan ta i mellandagarna eftersom julen är långt ifrån över och hur det finns tid för allting som kanske inte riktigt hanns med före jul:

Minns att man i mellandagarna får chansen att göra omtag på allt man inte hann med innan jul. Det är liksom det som dagarna är till för! Baka en ny sats lussekatter, gör ett pepparkakshus eller julpynta lite mer.

Många av er känner ju till att jag skulle byta min vänstra tutte mot att kunna äta lussekatter året om, och mina absoluta favoriter är småmissarna från Pågen. De är till och med godare än de jag själv bakar, men om man skulle få ändra någonting med dem så är det att de borde innehålla russin. Massvis av russin. Blötlagda russin.
Förra året var jag – på grund av mitt svandyk i källartrappan –  för sent ute för att bunkra lussekatter och jag sörjde det ända till påsk. I år har jag däremot varit på hugget och fyllt stora delar av frysen med påsar från Pågen. Min sambo tycker inte att jag är klok, men det är ju sen gammalt.
Det betyder ju att jag får ha mina lussekatter i fred. Nåde den som mumsar i sig dem. 😉

Så Clara bakar lussekatter, jag bunkrar lussekatter och passar även på att köpa julpynt och ljusslingor samt papper, snören, påsar och etiketter till nästa års paketinslagning. Rullarna med julpapper kostar nämligen bara 2,50 kr på Rusta. (Medlemspriset var 5 kr innan jul, men ändå.)

Vad gör du såhär i mellandagarna?
Pyntar du ännu mer, så som Clara beskriver det eller känner du dig klar med julen redan på juldagen?
Gör du som den Isabella Löwengrip som var gift med Odd och bodde i det gula huset på Lidingö, då alla julsaker försvann redan på juldagen, men å andra sidan hade granen varit uppe ett tag och barrade förmodligen?

Är du Team Tidiga Isabella eller Team Underbara Mellandagar?
Jag är Team Vintersol och spinner som en katt av att bli bländad. På sommaren avskyr jag det, men på vintern välkomnar jag ”bländeriet”.

Så här låter det i Claras kommentarsfält.
Det är både högt och lågt:


Öppet Spår kommer kl 18:30 idag. 

Att inte få fira jul med sin familj

Nicci Hernestig Lodin tar till den podd hon har tillsammans med sin mamma för att berätta om och beklaga sig över de jular som hon inte spenderade med sin familj på grund av den relation hon var i. 
Hennes partner ville helt enkelt inte att hon skulle ha någon kontakt med dem, vilket hon lyssnade till. Idag säger hon att det var hennes absolut värsta jular, vilket jag kan förstå.
Utan min familj är det ingen riktig jul alls. Jag har spenderat alla jular utom en med min familj, och det var den allra första julen efter att jag flyttat till USA 1999. Alla andra har vi spenderat ihop, antingen i Sverige eller i USA och det har verkligen betytt allt för mig. Utan dem blir det ingen riktig jul.

Vad skönt att Nicci inte längre är i en relation med någon som försöker begränsa och isolera henne på det viset.
En partner som försöker minimera ens umgänge med familjen är en av de största röda flaggorna som finns och ingenting man ska tolerera överhuvudtaget.
Anledningen till att ens partner vill minimera umgänget man har med sin familj är förmodligen för att familjen inte gillar partnern – och det förmodligen av goda skäl.

Vad är den största röda flagga du varit med om i en relation eller hört om från någon annan?
Jag skulle kunna skriva en halv avhandling om röda flaggor jag stött på genom åren, men som tur är har jag levt och lärt mig av dem och skulle aldrig tillåta så lite som ett ”mini-vift” med en sådan idag.