Detta är inte en fråga om att höja straffen. Detta är en fråga om att använda de redan höjda straffen i praktiken. Det är därför politiken inte fungerar. Man gör en sak formellt och en annan i praktiken. Och ni som sitter och gapar och firar att Christofer blev dömd till 2,9 år. Detta är vad ni främjar. Det kanske är dags att börja vakna?

Min man är inte dömd för våldsbrott och inte för att ha skadat någon människa. Han är dömd för ekonomiska brott.

Ändå döms han inom samma system som grova våldsbrottslingar, ett system som i praktiken ofta använder den nedre delen av straffskalan, oavsett brottets karaktär.

Det är därför jag inte längre har något förtroende för politiken. Inte för att straffen är ”för låga” på pappret, utan för att de inte används i verkligheten.

När helt olika brott behandlas som om de vore samma sak, då har rättssystemet slutat skydda de människor det är till för att skydda.

Det är där min besvikelse ligger. Det är där min ilska ligger. Och det är därför jag slutade tro på att det här systemet fungerar.

---

Samtidigt ser vi hur människor tillåts hänga ut, förtala och trakassera andra offentligt, hur privatliv kränks, hur hem filmas och fotograferas, hur personliga tillhörigheter exponeras, och hur oskyldiga familjemedlemmar dras in i anklagelser de aldrig haft något med att göra.

Detta sker öppet. Detta sker systematiskt. Och ändå händer ingenting.

Var är rättvisan?
Var är rättssäkerheten?

Alla ska stå lika inför lagen. Men just nu gör vi inte det.

Staten har tappat monopolet på rättvisa. Och när det händer, då är det per definition ett rättsstatsbrott.