Igår tittade jag på en video på Youtube så riktigt fick det att klia i huden. Ni hittar den HÄR om ni vill se den men annars är bilderna här ovan skärmdumpar från den.
Den är så TYPISK sociala medier och det vi matas med och jag blev smått illamående av allt rosa, piff, pynt och framför allt – DET OPRAKTISKA I ATT BYGGA HYLLSYSTEM FÖR INGEN ANNAN ANLEDNING ÄR ATT HA EN VÄSK OCH SKOUTSTÄLLNING!
Det är så jävla dumt! Alla ytor ska ”stylas” – det är det absolut viktigaste i ett influenciskt hem tydligen.

Inte nog med att vi ska matas med att våra utseenden, våra kroppar, våra kläder, våra semestrar och våra liv inte längre duger om de inte är stylade som en platsbyggd bokhylla – nu ska vi även få ångest över ifall vi har mage att sätta böcker. I bokhyllan.
Herregud, det där är inget hem! Det är en miniversion av ett showroom! Det ser faktiskt ut som en miniversion av Gina Tricots nya flaggskeppsbutik på Götgatan. Skulle ni vilja bo där?

https://www.instagram.com/p/Bn-5nTjguKc/?utm_source=ig_web_copy_link

Om ni vill få en riktig kontrast – så där så att hjärnan inte riktigt hänger med – så tittar ni på den rosa videon här ovan först. SEN tittar ni på UnderbaraClaras underbara video där hon visar upp sitt hem och berättar lite om tankarna bakom sina stylingval.
Två extremer på en skala men befriande att se någonting annat än dessa superstylade hem där ingen riktigt verkar bo. Eller i alla fall inte riktigt verkar ”leva”.
Hur lever och bor man i den rosa videon här ovan? Sitter man på sin puff och tittar på sina handväskor? Eller kan det vara så att man ”lever” i resten av föräldrarnas hus och sen bara kommer upp till sitt eget rum på besök – lite som när man går på museum? För att titta på sina handväskor och skor?

https://www.youtube.com/watch?time_continue=270&v=Q53PmjdIMAk

https://www.instagram.com/p/BnVRyGXAx2q/?utm_source=ig_web_copy_link

Katt i sängen? Hund i sängen? Samma sak eller inte? Är en hund i sängen samma sak som en katt i sängen på samma sätt som en bläckfisk inte är någonting annat än en blöt spindel?
På grund av att en viss svart och sammetsklädd bowlingkägla vid namn Tjocka Hetsätarkatten väcker en vid halv fem eftersom han håller på att svääääälta ihjäl så får missarna inte sova hos oss, men de får gärna ligga och gosa med mig i sängen både innan och efter.
Nu är ju de ganska så pälslösa katter som inte sätter sin tass ute om det är under 20 grader så grusintaget till sängen är minimalt – annars är det min största anledning till att inte vilja ha djur i sängen.
Grus. Smulor. Grejs. Huuuu!

Jag förvandlas av någon anledning till Prinsessan på Ärten så fort jag glider ner mellan lakanen men det kan jag väl knappast vara ensam om?
Jag kan knappt sova i samma säng som mig själv när jag gjort en foot mask och huden börjar lossna under natten.
Då blir det uppsamlingsstrumporna på och den lilla handdammsugaren redo.
Jag är nog lite störd ändå?…

Förra veckan skrev UnderbaraClara en krönika som publicerades i tidningen Expressen och som berörde fenomenet ”triggervarningar” – alltså att varna läsarna innan de läser en text, tittar på en bild eller startar en video att de kan komma att exponeras för saker som kan väcka obehag.
I den ena ringhörnan står Clara och hävdar att ”problemet är att vi lever i en tid där vi inte vill ta ansvar – bara utkräva det av andra. Och hon är rädd att vi uppfostrat en generation människor till att bli offer för omständigheterna”, medan vi i den andra hörnan hittar människor som anser att Clara raljerar och har HELT fel i det hon skriver. En läsare sammanfattar det med orden ”Den där krönikan tycker jag är trams, så otroligt okunnig men ändå så stöddig. Du har helt missuppfattat triggervarning, men sätter dig på en riktigt hög häst och raljerar för fulla muggar.”

Med risk för att framstå som att jag vill lägga mig i ett badkar fyllt till brädden med mellanmjölk så kan jag förstå vad Clara menar, samtidigt som jag även håller med hennes antagonister.
Jag tycker absolut att det finns tillfällen då en triggervarning är på sin plats, samtidigt som jag ställer mig undrande till vart man i så fall ska dra gränsen? Vad ska triggervarnas och vad ska inte triggervarnas?

Jag fick en kommentar på det här inlägget från en läsare som ville att jag skulle inleda inlägget med en triggervarning eftersom hon mådde så dåligt av åsynen av köttbullar.
Seriöst eller inte så finns det säkert någon annan där ute som blir triggad av köttbullar, eller pärmar, eller hårklämmor, eller utedass, eller tops, eller båtar, eller papperskorgar eller snödrivor, eller….

Förstår ni problematiken? 
För att försäkra mig om att inte uppröra en enda av mina läsare så skulle jag behöva triggervarna mer eller mindre varenda inlägg jag publicerar, vilket skulle leda till att triggervarningen blev meningslös.
Då skulle jag behöva triggervarna för triggervarningen eftersom diskussioner om triggervarningar verkar trigga vissa människor.

Så hur ska man göra? Ska man ta fram någon typ av generell lista där de vanligaste ämnena står med och använda den som en guide för vad som ska få en triggervarning – lite som amerikanarna gjort inom musik? De har valt ut vissa ord som inte får förekomma på radio eller tv och som ersätts med ett ”piiiip”. Det finns säkert människor där ute som anser andra ord vara betydligt värre än att sjunga ”fuck”, men vad skulle hända om man censurerade deras ord? Då skulle man ju behöva censurera alla andras ord också, och då skulle det inte finnas någon text kvar alls utan låten skulle istället bestå av ett enda långt ”pip”. Så man har valt ut de vanligaste orden som gemene man kan tänkas reagera på, och så kanske man måste göra med triggervarningar också?

Ha en omröstning.
Vilka ämnen är det som gör flest människor obekväma och illa till mods?
Gör en lista, använd den som en mall och hänvisa till den om någon blir arg för att det inte triggervarnats för exempelvis tops då någons mormors blev mer eller mindre döv i en topsolycka där topsen stacks in på tok för långt i örat.

Alla vi som arbetar med media har ett ansvar gentemot våra läsare i det vi publicerar – vare sig vi vill eller inte – men vi kan omöjligt ta ansvar för ALLA känslor som kan tänkas väckas av det vi publicerar eftersom vi inte kan veta vad som föregår inom var och en av dem.
Vi får använda sunt förnuft i hur vi presenterar vårt arbete, samtidigt som läsarna i sin tur behöver kunna reflektera över sina egna reaktioner.
Är det här något som generellt upprör mängder med människor och som givetvis borde ha en triggervarning, eller är det något som egentligen inte är upprörande för någon annan än mig pga en personlig tragedi?
Dina känslor är fortfarande äkta och ska tas på allvar av din omgivning, men du kan inte kräva en totalcensur eller triggervarning från omvärlden bara för att du berörs illa av just detta.
Det är helt orimligt och skulle vara början till slutet för all typ av publicerad media.

Det är nämligen det enda sättet att helgardera att ingen enda människa någonsin blir triggad.
Vill vi ha det så?