UnderbaraClara saftar loss i feminismens tecken!!!

UnderbaraClara – hela bloggvärldens Mandelmann – som tidigare fått mig att vilja bli adopterad av henne då hon publicerade ett inlägg där hon bjöd sina barn på nybakade bullar till frukost – husmorar vidare med ett inlägg om att göra egen saft. 
En annan skulle på sin HÖJD kunna sträcka sig så långt som att slänga in en plåt ”bake up-baguetter” en helgmorgon och blanda till lite lyx-Bobs, men inte Clara Mandelmann – hon kör nybakat och nysaftat från grunden för hela slanten!

Hon gör sin saft i en liten mackapär som kallas för en ”Saft-Maja” och som jag gissade var en hembränningsapparat vid en första anblick eftersom jag är uppvuxen i Emmaboda.
Saft-Majan spottar ur sig färdig saft utan att man ens behöver rensa bären vilket låter otroligt trevligt. )Taktiken fungerar förmodligen sämre för smulpaj, FYI.)

Från kommentarsfältet får jag lära mig att det även finns någonting som heter en ”saft-Jonas” men som inte ALLS fungerar lika bra som en ”saft-Maja” och med det vill jag bara säga att ”WOMEN RULE!!!”
Maja – Jonas
Kvinnor – Män
1-0

Om ni inte heller vet vad en ”Saft-Jonas” är så har jag letat upp en åt er. 
Eftersom jag feministiskt rekommenderar Maja, ALLA dagar i veckan så kan ni se det här lite som en ”anti-adlink”.
Klicka gärna här men handla för guds skull inte!!! 😉

Jag har än så länge testat två olika recept på smulpaj med de blåbär jag plockat i skogen men vill vidga mina husmorliga vyer lite, dock inte så långt som till en ”saft-Maja”, men tar annars emot alla förslag?

Tänt var det här!!!!!

Två av UnderbaraClaras senaste inlägg på bloggen handlar om att elda, bränna, ja, tutta på rejält men jag tror vi kan vara lugna vad gäller pyromani.
Jag tycker mig inte se en enda Ulf Borgströmsk tendens hos henne men det kan ju vara bra att dubbelkolla så hon lägger de använda tändstickorna åt rätt håll ett tag fram över.

 Jag tycker så mycket om röklukten mot hög klar vårhimmel och jag njuter av att få städa gården och sedan mata en stor eld med bränsle. Se den gamla julgranen spraka ihop med påskris och grenarna som blåste ner i en vinterstorm… // UnderbaraClara

Förr i tiden var det vanligt att elda gammalt gräs tidigt om vårarna. Det gynnar ju den biologiska mångfalden när gräs hålls tillbaka och blommande växter istället får en chans att sprida sina frön. Det i sin tur är bra för insekter som fjärilar och bin. Win-win så att säga. Idag görs det inte riktigt lika ofta skulle jag tro. // UnderbaraClara

Jag kanske ska föreslå en liten ”svedjebränning” här på innergården nästa gång vi har städdag? 
Prunka till den nerpissade gräsmattan lite?

Idyll och mardröm på en och samma gång

Idag var det riktigt busväder – med snö som ven och letade sig in mellan krage och mössa, handskar och jackärm. Men det stoppade inte oss. För vi hade bestämt oss för en skidutflykt till tjärnen på berget. Med matlagsgänget.

Ulf packades ner under ett fårskinn i skidpulkan och storbarnen snörade på sig sina pjäxor och fäste snölåsen under sulorna. // Underbara Clara

Det är så mycket med Underbara Claras blogg som är ren idyll.
Allt från att hon bakar frallor till sönernas frukost, till hennes inredning, utredning (alltså hur hennes tomt och utsida ser ut) och stil.

Hennes inlägg om hur de packar ihop allt de kan tänkas behöva och skidar iväg genom skogen med barn och vänner för att grilla korv låter ju som någonting taget ur valfri Astrid Lindgrenbok och för en sekund glömmer jag bort att det Clara beskriver i sitt inlägg är bland det värsta jag skulle kunna tänka mig att frivilligt ägna mig åt.
Snömodd, slask, blåst, kyla, mjölksyra och frostskadade fingrar… Huuu!
Jag skulle eventuellt kunna tänka mig att följa med om det var JAG som låg nedbäddad i den där pulka/släden men även det skulle kräva en del övertalning. 🙂

Kan man lära sig tycka om kyla, snö och vinteraktiviteter utomhus eller är det på tok för sent för mig nu?
Det ser ju så mysigt ut när andra gör det..

UnderbaraClara visar vilken fot hon står på

Att UnderbaraClara varit skeptisk till Isabella Löwengrip och hennes påhitt kommer kanske inte som en direkt överraskning då hon bland annat svarar så här på en kommentar:

Men en kommentar är en kommentar och risken att missa något som detta, som ligger inbäddat mitt i ett hav av andra kommentarer är överhängande. Om någon nu hade missat det här där Clara avslöjar vad hon känner för Isabella så lämnar den här bilden från hennes Instagram story minimalt med utrymme för egna tolkningar.

”Äntligen” skriver hon? Äntligen?
Det är ord och inga visor…
Det är ju inte utan att man undrar vad HON vet:-)