Paula Rosas har uppmärksammat ett inlägg som UnderbaraClara har skrivit om sitt kommentarsfält. 
Om vilka kommentarer hon godkänner. Om vilka hon raderar, och hur hon tänker kring sin roll som influencer och hur hon hanterar kritiska och hatiska kommentarer:

Själv har jag många gånger singlat ut sura kommentarer och sedan med läsares hjälp mölat ner kritikern i skorna. Nu frågar jag mig till vilken nytta? Är det någon skit jag inte orkar i kommentarsfältet nu för tiden – då raderar jag den. Men det förtjänar inte ett eget inlägg. Och ni förtjänar mer av mig.
Annars är det ju som när fröken skällde i klassrummet och skapade dålig stämning hos alla – fast alla visste att det bara var Peter H som varit en idiot.

Jag har gjort så mycket utifrån känslan av att vara en underdog.
Men det är längesedan jag passerade som det. Och jag övar mig på att fatta det nu. Det går lite trögt, men jag försöker. // UnderbaraClara

Paula håller med Clara och fortsätter med att beskriva det jag tror att vi alla som arbetar med kommentarsfält känner igen från vår ”arbetsplats” inne i WordPress.
Jag resonerar PRECIS likadant med tjatiga kommentarer och kommentatorer som hamnar i modd.
Take a hint liksom…

…”det här kommer du väl inte godkänna/varför godkänner du inte mina kommentarer/du vågar inte släppa fram mina kommentarer” i en evig förbannelse. Det går snabbt att se dom återkommande namnen/ip-adresserna och jag blir faktiskt så himla trött på det där. Det enkla svaret på varför jag inte godkänner kommentarerna? Jag har ingen lust! Det är som sagt inte bara hat jag raderar idag utan kan också vara kommentarer som tjatar om samma ämne som jag skrivit att ”det är det sista jag skriver om detta” om. Eller när kommentaren är onödigt hård mot en tredje part. Eller när fem personer vill kommentera ett stavfel. Ja ni fattar. När jag bara känner att ”näe, jag pallarente” så blir det raka vägen till papperskorgen. Oavsett om du kommer skriva 3 kommentarer till på samma inlägg med ”varför godkänner du inte min kommentar” – ditt tjat kommer inte göra någon skillnad. Jag väljer att inte lägga fokus och energi på den bajsmackan helt enkelt! Sen lägger vissa till att dom skrev minsann inget elakt men jag tänker att ni kanske ändå känner någonstans att om ni kommenterat om en specifik fråga 13 gånger (ja man kan söka på ip-numren i kommentarerna) så är det osannolikt att den 14 gången kommer bli godkänd och besvaras… // Paula Rosas

Ibland kan jag – Camilla alltså – lyfta fram kommentarer för att de fått mig att tänka efter och blivit grunden till ett inlägg.
Ibland för att de är svinkul, jag garvar ju åt de allra flesta så kallade ”hatkommentarer”, men även de som bara är riktigt riktigt humoristiska och roliga.
Min favorit är – och förblir – en kommentar jag fick in i början, när bloggen fortfarande var liten och meningsskiljaktigheterna mer lät som syskon som tjafsar än rena verbala krig. Nu när jag kikade tillbaka på tråden som den förekom i så var det visserligen lite hårda ord som utbyttes, men jag kan ändå inte låta att bara älska den här kommentaren.
Den är liksom…KREATIV!
Ja, kreativ är rätt ord.

Avslutningsvis vill jag också bara sluta upp bredvid mina två blogg-kollegor – för i det här faller arbetar vi med ungefär samma saker – och instämma i det här:

Skådespelerskan Jennifer Garner sa i en intervju “I know I live a charmed, beautiful life and nobody wants to hear a celebrity whine. The last thing I want to do is complain; I love what I do and I know every job comes with a downside.” och jag tänker att det stämmer bra in på min egen privilegierade tillvaro. Ja, på de flesta influencers, kändisar, musiker, programledare och andra offentliga människor som får arbeta med vad de älskar och samtidigt skörda kärlek, värme och inte sällan bra med pengar.

Alla yrken har en baksida. Det här har ovanligt få! // Clara

Sist men inte minst håller jag med Clara om att ”Alla yrken har en baksida. Det här har ovanligt få!”. Det är något att påminna sig om dom dagar då negativiteten tar överhanden. Jag är tacksam över att jag har det här forumet och att ni finns här och vill följa min tillvaro – det ska ni veta! // Paula

Ja alltså…
What they said! // Camilla