Visa det här inlägget på Instagram

”Jag backar inte, jag tar bara sats!”

Älskar det uttrycket. Samla mod, kraft och styrka. Växa i det tysta. Vilket citat tycker du om? Eller får du panik på peppiga visdomsord? ? Ordet är fritt osv. Ös ur dig! // Angelica Lagergren

Jag brukade gilla peppiga uttryck, men den positiva känslan har ersatts av en negativ, och idag avskyr jag dem.
”Sweat is fat crying” och sån skit…
De hamnar i samma kategori som väggord, vilket ger mig klåda under fotsulorna.
Hade jag varit singel och dejtat någon som har väggord hemma, eller ni vet så där inredning som Anna Book har, så hade det varit kört för en gemensam framtid för oss två.
Hade jag sett exempelvis en servetthållare med ordet ”servett” på och vita burkar att knäckebröd i, där ordet ”knäckebröd” står skrivet på i ett kök så hade jag vänt i dörren.
Man kan kanske säga att jag avskyr det här med en passion större än att bara ogilla det, men sån är jag. Jag har säkert massor av saker hemma som andra avskyr, och det är helt okej det med.

Vad är er inställning till peppiga citat, väggord och shabby chicinredning?

Visa det här inlägget på Instagram

Visste ni att hela 1 av 5 lider av ansträngningsinkontinens?
Jag visste det inte, så den här reklamen var lite av en ögonöppnare för mig.
På Vårdhandbokens hemsida står det så här:

Visa det här inlägget på Instagram

Att erkänna att man har ett problem är stort. Att erkänna att man har ett problem och sedan ta tag i det är också stort.
Att erkänna det på Instagram som offentlig person är både stort och beundransvärt.
Angelica delar med sig av sin resa för att kanske kunna inspirera andra som kanske går i samma funderingar, men som inte riktigt är där än.
Det är också stort. Det tycker i alla fall jag

Det är alltid lite mindre svårt om man inte känner sig ensammast i världen med en utmaning och om bara en enda person kan bli inspirerad av Angelica, så är hon nöjd. Så grymt!
??

Visa det här inlägget på Instagram

Jag har funderat på om jag ska dela med mig av detta då jag fått kommentarer som ”Varför MÅSTE du skriva om att du är nykter?! För att få en klapp på axeln och höra att du är duktig?”.
Jag väljer att skriva om min nykterhet, mitt återfall och mitt val att ta hjälp för att jag är stolt över mig själv. Och för att jag vet att ni är fler där ute som är eller har varit i min situation. Där ett glas vin leder till ångest, trasiga relationer och minnesluckor. Jag vill vara mitt bästa jag och kan jag hjälpa/stötta/peppa någon annan är det värt det. // Angelica

Jag beundrar Angelica som vågar vara så ärlig och transparent i sitt inlägg.
Kanske finns det någon där ute som behöver höra det hon har att säga, precis just nu?

”Det gick så bra… tills det inte gjorde det längre”.
Jag skulle tro att den meningen sammanfattar ganska många människors återfall.
Beroendesjukdomen är en lömsk liten orm som kan viska saker i ens öra, och vara extremt övertygande.
Kanske kan Angelicas inlägg hjälpa någon att inse att det faktiskt är ORMEN som är törstig och gapar efter ett glas, och att man faktiskt kan slänga ut den genom fönstret istället för att tysta den med en drink?