Nour El-Refai om Sigge Eklunds kritik att inte visa barn ansikten på sociala medier

UPPDATERING kl 14.59: 
Sigge ska ha sagt i sin podcast att det är löjligt att ta med bilder på barnet för att sedan dölja ansiktet med en emoji. Bättre att inte ha med barnen alls, vilket jag helt kan hålla med om.
Någon gång ibland ja, men inte ofta, därav hans bild på hundarna.
Tack för förtydligandet.

Författaren Sigge Eklund, 46, har kritiserat skådespelaren och komikern Nour El-Refai, 33, för att hon inte vill visa sitt barns ansikte på Instagram.

Nu slår hon tillbaka.

– Jag tycker att det är fel att sälja produkter och göra reklam med sina barns ansikten. De har ingen uppfattning om vad det där är, ingen chans att säga ja eller nej, säger hon i sin och särbon Henrik Schyfferts, 53, podd ”Nours poddelipodd. Och Henrik”, och fortsätter:

– Det blir grovt och det har blivit normaliserat, fast det egentligen är helt jävla absurt.
[…]

Nour El-Refai berättar att Sigge Eklund tidigare har kritiserat henne för att hon inte vill visa sitt och Henriks barns ansikte på Instagram.

– Det blir som två lag, vi som tycker det är okej att visa upp våra barn och vi som inte tycker att det är okej. Just Sigge Eklund har ju kritiserat mig för att han tycker att jag är fjantig som inte vill visa barnets ansikte.

// Aftonbladet

För det första – hur kan man kritisera någon för att INTE exploatera sina barn?
Är inte detta det mest anmärkningsvärda i hela den här situationen?
Jag kan förstå om man försvarar sitt eget beslut att visa upp sina barn, men att kritisera någon som INTE gör det?
Det är ju HELT upp och ner!?

Samtidigt så borde jag inte bli förvånad att det här kommer från just Sigge Eklund, med tanke på att han publicerade det här inlägget i slutet av 2020, där han tydligt visar hur löjligt han tycker att det är att värna om barns integritet på sociala medier.

Suck.

Ps. 
Jag jobbar med flera stycken lite större granskningar just nu, där det är extra viktigt att alla får komma till tals innan publicering. 
Jag kommer publicera dessa så snart jag kan, men det hjälper inte att hålla på och tjata, lämna konspiratoriska kommentarer mm utan dessa kommer jag radera.
Ha lite is i magen, jag publicerar ju även inlägg under tiden som jag jobbar med detta vid sidan om men jag jobbar på så fort det bara går.
Tack på förhand. 

Är det delbart? Om att ta, ha och dela nakenbilder.

”Är det delbart” är en del av polisens brottsförebyggande arbete för att öka kunskapen om och förebygga sexualbrott mot barn på nätet.
Den nya informationskampanjen riktar sig primärt till unga människor i första hand, men vem som helst kan drabbas av den här typen av brottslighet, då den tyvärr förekommer i alla åldrar.
Dock kan det vara svårare för ett barn eller yngre person att förstå konsekvenserna av att ta, skicka eller dela en privat bild och därför vill jag lyfta den här kampanjen lite extra.
Videon här ovan är 15 minuter lång och gjorde mig riktigt illa till mods, men jag rekommenderar er att se den, visa den för era barn och prata kring vad et är som händer i den.

Att dela nakenbilder och andra kränkande bilder är olagligt och spridningen av bilderna kan få utsatta att må väldigt dåligt.
Med nakenbilder menar polisen sexualiserade bilder eller filmer på barn.
Det behöver inte betyda att man är helt naken utan det kan räcka med att man är lättklädd eller att bilden är av sexuell karaktär på annat sätt.

Det här är exempel på situationer som polisen vet händer.
Det kan kännas spännande, vara tänkt på skoj eller som hämnd, men det kan också vara olagligt.

Exempel på situation Typ av brott Någon skickar en oönskad nakenbild till digSexuellt ofredande Någon delar nakenbilder på ett barn i en gruppchatt Barnpornografibrott Din partner eller någon annan pressar dig att skicka nakenbilder Försök till utnyttjande av barn för sexuell posering Någon delar en bild på någon i en utsatt situation, till exempel på toaletten Olaga integritetsintrång Någon hotar med att sprida nakenbilder på dig om du inte skickar fler Grovt utnyttjande av barn för sexuell posering
Bildkälla: Polisen

Om någon skickar oönskade nakenbilder till dig, eller vill att du ska skicka nakenbilder på dig själv, är polisens tips att:

  • Stoppa kontakten.
  • Skärmdumpa, radera inget.
  • Berätta för en vuxen du litar på och polisanmäl så fort som möjligt.

Om du känner att du vill svara kan du använda någon av de här bilderna.
Du kan ladda ner dem i fler format HÄR.

Polisens råd – tänk så här på nätet:

  • Tänk efter innan du går med på att fotograferas eller filmas naken eller lättklädd. Filmer och bilder kan snabbt och lätt spridas till många.
  • Berätta inte ditt namn, ålder, födelsedatum, adress, telefonnummer, skolans namn eller lösenord. Tänk på att vissa appar delar sådan här information om dig automatiskt.
  • Använd sekretessinställningarna. Välj hur synlig du vill vara på appar som till exempel Snapchat eller TikTok. Låt en vuxen hjälpa dig om du tycker det är svårt.
  • Tänk på vad du delar och lägger upp. Var särskilt försiktig när det gäller sexuella bilder och filmer. Du vet inte hos vem eller var bilden hamnar.
  • Säg nej om någon ber dig att göra något du inte vill eller är obekväm med.

Var rädda om er. 

Psykisk ohälsa och covid-19

https://www.facebook.com/AlexanderErwik/posts/10158403098547408

Psykisk ohälsa hamnar just nu helt i pandemins skugga.
Kanske är det till och med en konsekvens av den värld vi lever i just nu.
Vad gör vi åt det här?

Frågorna som Alexander Erwik ställer i sitt inlägg här är så, så viktiga. 
Oavsett om en person lidit av psykisk ohälsa före pandemins utbrott eller drabbats av det under året som gått så har det förmodligen, i likhet med mycket annat, hamnat i skuggan av den.
Psykisk ohälsa kan inte ses i mikroskop och går heller inte att vaccinera mot, men det gör den inte mindre verklig och definitivt inte mindre allvarlig.

Så här skriver Hjärnfonden:

Covid-19 slår hårt mot hela samhället men vissa grupper drabbas hårdare. Den som lider av psykisk ohälsa är särskilt utsatt och Corona-pandemin kan innebära en extra påfrestning för den som lider av stressrelaterad psykisk ohälsa.

[…]

Till följd av covid-19 spenderar allt fler barn mycket tid i avskildhet och risken för ångest och oro ökar markant. En del barn är oroliga att de själva eller någon i familjen ska bli sjuka, andra för att de inte får gå till skolan eller träffa kompisar.

Huruvida man är en extrovert eller introvert person, kan också ha en helt avgörande betydelse för hur mycket eller lite vi påverkas av den ofrivilliga isolering och ensamhet som den här pandemin utsatt oss för.
Vissa kan tycka att det är trist så klart, att mest bara vara hemma, medan andra lider något rent fruktansvärt av samma situation, just för att vi är olika som individer, och det är viktigt att aldrig vifta bort en annans dåliga mående, bara för att vi inte själva kan identifiera oss med det.
Jag – personligen – är en introvert person och har inte lidit särskilt mycket alls av det senaste årets isolering, men så har jag ju heller inte varit helt ensam heller. Jag har min familj runt mig, och hade kanske känt något helt annat om jag bott själv, och spenderat majoriteten av dygnets vakna timmar med mig själv som enda sällskap?

Så här skriver Modern Psykologi om hur det kan vara för en extrovert människa i den, av pandemin orsakade, ofrivilliga ensamheten: 

Ofrivillig ensamhet, social distansering och brist på underhållning berövar extroverta personer de belöningar som är livsviktiga för dem. Det kan leda till att de kan bli mycket uttråkade och ”klättra på väggarna”, kanske dricker och äter de för mycket i isolering. En extrovert person riskerar att bryta mot utegångsförbud under karantän för att exempelvis hälsa på hos några vänner eller besöka ett kafé. Vinstlotten i coronans tid går därför snarast till introverta som har lättare för att stanna hemma och uppskattar att ägna sig åt sina hobbys.

Du som är extrovert kan förbereda dig inför en kommande karantän genom att ha något trevligt inplanerat varje dag. Införskaffa gärna underhållning som du gillar (musik, film, spel, poddar) och planera också fysiska aktiviteter som du tycker om. Utöka ditt digitala umgänge, via video och telefonsamtal. Det är däremot osäkert om en ökad användning av sociala medier minskar negativa konsekvenser av en ofrivillig ensamhet, så var försiktig.

När du behöver akut hjälp
Ibland när man mår psykiskt dåligt så behöver man få prata med någon genast.
Ibland kan det rentav vara livshotande.
Här hittar du en lista med telefonnummer där du kan få hjälp.
Listan kommer från Riksförbundet för Social och Mental Hälsa.

112

Om du eller någon annan är i en akut nödsituation, om du till exempel har allvarliga planer på att ta ditt liv, så ska du genast ringa telefonnummer 112 eller åka in till en psykiatrisk akutmottagning. Om du till exempel har en tal- eller hörselskada, så kan du klicka och läsa mer om hur du ska göra här.

Självmordslinjen

Till Minds Självmordslinjen kan du ringa när du har tankar på att ta ditt liv. Även anhöriga kan ringa. Telefonnumret är 90 101. Du är alltid anonym. Självmordslinjen drivs av föreningen Mind som har utbildat volontärer att prata med. Det går att ringa alla dagar kl 06.00 – 24.00. Du kan även chatta eller mejla, läs mer här.

1177 Vårdguiden

Om du är i en akut psykisk kris, men som inte är fullt så allvarlig som ovan, så kan du ringa telefonnummer 1177. Det går att ringa dygnet runt. Där svarar en kunnig sjuksköterska som ger råd och kan vägleda dig. De kan berätta om du till exempel bör vända dig till akuten eller vårdcentralen. På deras hemsida har de också ett block som heter Tema psykisk hälsa, läs mer här.

Jourhavande medmänniska

Jourhavande medmänniska har öppet mellan kl 21-06 och har telefonnummer 08-702 16 80. Jourhavande medmänniska är en ideell förening som bedriver jourtelefonverksamhet för alla människor som önskar någon att tala med. Föreningen är politiskt och religiöst obunden. Tystnadsplikt gäller för alla joursamtal. Här kan du läsa mer om Jourhavande medmänniska.

RSMH:s lokalföreningar

Hos RSMH:s lokalföreningar kan du få ett mer långsiktigt stöd, genom att träffa andra människor med liknande erfarenheter av psykisk ohälsa. Här finns kamratstöd, olika former av självhjälpskurser med mera.Kontakta din närmaste lokalförening här.

Tilias chatt för unga

Är du ungdom eller ung vuxen och mår psykiskt dåligt? Då kan du kontakta föreningen Tilia som har en stödchatt. Den är öppen varje dag mellan klockan 21.00 och 22.30. Det går även att få mejlstöd, och de har stödgrupper i självkänsla via Skype. Chatta och läs mer om Tilia här.

SHEDO:s stödchatt

Behöver du prata med någon om självskadebeteende eller ätstörningar? I så fall kan du vända dig till föreningen SHEDO och deras stödchatt. Den har öppet tisdagar, torsdagar, lördagar och söndagar klockan 20.00 – 22.00. Chatta och läs mer här.

Personligt ombud

Personligt ombud kan vara en god hjälp på längre sikt. Personligt ombud hjälper människor med psykiska funktionsnedsättningar i kontakterna med myndigheter och för att få rätt vård. Personligt ombud finns inte i alla kommuner, men RSMH driver på för att fler ska införa det. Det var också en reform som RSMH jobbade hårt för att den skulle genomföras. Här kan du läsa mer om personligt ombud och var det finns.

Stöd för anhöriga

Är du anhörig och behöver stöd i din roll som anhörig? I så fall kan du ringa till Anhörigas riksförbund som har en stödlinje för personer som är anhöriga, till exempel till personer med psykisk ohälsa eller psykisk funktionsnedsättning.
Här kan du hitta numret och information om öppettiderna.

 

Barn på sociala medier

https://www.instagram.com/p/CGK50UiAs4K/?utm_source=ig_web_copy_link

Det här har inte med Isabella Löwengrip specifikt att göra – trots att hon används som exempel i inlägget här ovan – diskussionen kom upp eftersom hon verkar ha slutat med att inte visa sina barns ansikten på sociala medier. 
Det här gäller alla influencers som exponerar sina barn på sociala medier, en företeelse som i det stora hela är ganska så nyligen förekommande. Det här är någonting vi bara sett mängder av de senaste 5-10 åren och man måste kunna prata om sådana här saker utan att det blir ”attack” på ena sidan och ”försvar” på den andra.

Innan sociala medier slog igenom så var det primärt paparazzifotografer som kändisar ville skydda sina barn från (i Sverige har inte problemet med kändisfotografer varit ett jätteproblem så jag använder USA som ett exempel).
Michael Jacksons barn bar masker för ansiktet ända fram till hans död, just för att han inte ville att de skulle gå att känna igen, någonting dottern Paris, nu vuxen, är tacksam för.
Kanske är det så att ”vanliga” kändisar, alltså människor som är kända inom film, musik, konst mm vill skydda sina barn (och sina privatliv) eftersom de inte har med kändisskapet att göra, vilket blir aningens svårare för exempelvis influencers som är kända just FÖR att exponera sina privatliv, där barnen ingår och ofta spelar en framträdande roll i förälderns kändisskap, särskilt om det är en så kallad ”förälder-influencer”, där barnet/barnen är själva navet i hela framgångskonceptet.
De skriver om dem, visar dem födas, döpas, pottränas, uppfostras, inskolas, läxläsa, baserar samarbeten på dem, startar Instagramkonton åt dem, uppmanar sina vuxna följare att följa deras småbarn på TikTok mm mm mm.
Och är föräldern inte en specifik ”förälder-influencer” så exponeras barnet ändå extremt mycket eftersom influencern skriver om sitt liv där barnet är en stor del.

Tänk er Margauxs sociala medier utan Arnold?
Isabellas utan Sally och Gillis – trots att hon inte visat deras ansikten så vet jag MER om dem än om mina vänners barn eftersom jag kunnat läsa om dem och deras utveckling, flera gånger i veckan.
Hur mycket pengar hade Kenza tjänar under Nikolas första år om hon inte kunnat använda honom? Eller vilken influencer som helst egentligen som fått barn?
Det är sponsrade barnvagnar och kläder från BabyShop, ett företag som till och med anställt en Influencer Marketing Specialist för att inte råka missa en enda gravid influencer värd ett samarbete, för att inte tala om Jollyroom som nu senast sponsrat Hugo och Paulas dotter med ett eget rum.

Hur många inlägg hade försvunnit från bloggar och Instagram, hur många minuter mindre video på Youtube hade det blivit om barnen inte hade inkluderats i dem?
Föräldrarna har liksom valt ett kändisskap till sina barn som de aldrig bett om, velat ha, godkänt eller ens är medvetna om.
Det har blivit normalt och en vardag att ha en kamera ständigt närvarande i allt man gör och de kommer förmodligen inte reagera på eller ifrågasätta detta förrän de blir äldre och inser att inte alla barn har det så.

Jag tänker att om man som influencerförälder eller kändisförälder som exponerar sitt/sina barn på sociala medier, gör detta baserat på ett noga genomtänkt beslut med tillhörande konsekvensanalys så borde man ju ha några väl underbyggda argument för det, som sträcker sig förbi att skrika ”mom shaming” på det här inlägget.
Jag önskar att de kunde förklara hur de tänker…
Oavsett om de tjänar pengar på sina barn eller bara exponerar dem på ett intimt sätt så finns det ju en aspekt av det här som är problematisk eftersom barnen inte är kapabla till att ge något medgivande.
De kan inte ens förstå vad det är som händer utan föräldrarna fattar det här beslutet åt dem, som föräldrar normalt gör åt sina barn. Skillnaden att det här beslutet enbart är baserat på förälderns själviska vilja att använda barnet till att skapa content och/eller tjäna pengar.