Låt inte en rakt skuren ost hemma hos en kompis eller en härlig familjebild på Instagram symbolisera en fungerande familj.

Calle Schulman:

Saxat från Calles krönika

Reklamsmygaren Calle producerar en krönika på Expressen som faktisk är både så bra och vettig att jag vill tipsa er om den.
Den handlar om familjer och hur alla har sina egna strider och kamper som man inte känner till och hur man aldrig ska jämföra sin egna familj med någon annans.
Så himla bra faktiskt.

Jag var själv djupt avundssjuk på min bästa kompis familj när jag var liten eftersom de satt ner och åt middag tillsammans. Att mina föräldrar drev en restaurang där jag kunde baka min egna pizza och som alla mina kompisar var avundssjuka på slog mig aldrig. Jag ville helt enkelt ha det jag inte hade. Det vill väl alla?

Är verkligen alla välkomna?

Calle Schulman:

Lillebror Schulis har hoppat på storebrorsans tåg om att rädda Sturehof, deras boj i bukten och handsprit efter bajamajabesöket.
Calle menar på att ”Alla är välkomna på Sturehof” och att om man bara kom dit så skulle man älska det lika mycket som han gör.
Mjaaa, jag undrar det.
Jag undrar om en foppatoffel-prydd mellanmjölksfamilj på campingsemester skulle känna sig lika välkommen där som exempelvis Calle och hans vänner gör när de travar in genom dörren?
Att säga att det inte är skillnad på folk och folk på Stureplan är en ungefär lika stor lögn som när Catten Af Täljes påstod att Daniel i Panetoz var pappa till  hennes yngsta son.

Någon mer än jag som hellre äter på pizzerian fem gången än en gång på Sturehof?
Antar att det är smålänningen i mig som kommer fram här.