Calle Schulman:
Det här är typ tionde gången som Calle skriver om företaget Drive Now utan att reklammarkera.
Slump eller spons?
För den som inte vet vad leken går ut på – läs här.
Calle Schulman:
Lillebror Schulis har hoppat på storebrorsans tåg om att rädda Sturehof, deras boj i bukten och handsprit efter bajamajabesöket.
Calle menar på att ”Alla är välkomna på Sturehof” och att om man bara kom dit så skulle man älska det lika mycket som han gör.
Mjaaa, jag undrar det.
Jag undrar om en foppatoffel-prydd mellanmjölksfamilj på campingsemester skulle känna sig lika välkommen där som exempelvis Calle och hans vänner gör när de travar in genom dörren?
Att säga att det inte är skillnad på folk och folk på Stureplan är en ungefär lika stor lögn som när Catten Af Täljes påstod att Daniel i Panetoz var pappa till hennes yngsta son.
Någon mer än jag som hellre äter på pizzerian fem gången än en gång på Sturehof?
Antar att det är smålänningen i mig som kommer fram här.
Calle Schulman:
Eftersom det inte går att dela Instastories så får jag istället berätta vad som pågår här.
Calle är alltså på väg från flygplatsen för att hämta sin bil. Tyvärr flög han inte hem till samma flygplats som han flög ut ifrån så det blir en liten extra tripp för honom helt enkelt. (skriver jag med lite, lite skadeglädje i tangentknapprande.)
Det här låter exakt som någonting jag skulle kunna göra.
Lite lagom tankspritt så där som bara jag kan bli. Eller ja, tydligen jag och Calle Schulman.
Vad är det mest tankspridda ni gjort?
Min moster glömde sitt ena barn på en bensinmack en gång när vi var ute och körde när jag var en tre, fyra år. När vi väl kom tillbaka hade mackägaren fått muta honom med en Kalle Ankatidning för att han inte skulle bryta ihop fullständigt.
Det är fan imponerande! Sånt man tror bara händer i ”Ensam hemma-filmerna”.
Er tur!
