Sara Songbird har postat några stories om sitt och Daniel Paris möte med superstjärnan Dua Lipa. 
Hon skriver att hon tycker det är sorgligt att stjärnan inte ville eller kunde äta av den fika som fanns att tillgå mellan tagningarna eftersom hon tänkte på sin vikt. Sara skriver att hon inte minns om Dua Lipa var på en diet eller bara behövde hålla figuren.
Jag tänkte spontant att det här är mer regel än undantag i Hollywood, där all typ av fika mer eller mindre är svartlistat – särskilt för kvinnor och särskilt med tanke på den ”heroin chic-trend” som är tillbaka.

Ett sidospår:
Är det bara jag som inte förstår grejen med macarons? De är fina och jätteroliga att dekorera tårtor med, men smaken tilltalar mig inte alls. Jag tror det är mandelsmaken som gör’t. Det smakar för mycket mandelmassa, som jag således heller inte gillar. Och säger man ”mackarånn” eller ”mackaroon”?

Sara Songbird har bestämt sig för att utmana sina hjärnspöken genom att köpa, prova och bära tighta klänningar, någonting hon inte är riktigt bekväm med. 
Klänningarna kommer från Nelly och är av varierande kvalité och utförande, men det jag verkligen vill lyfta upp är hur Sara pratar i sin video.
Saker som jag tror de flesta människor kan identifiera sig med, oavsett vem man är.
Hon gör även en jämförelse med sig själv, typ 11:50 in i videon, där hon visar sig själv som obekväm, och sig själv med självförtroende, om än lite fejkat.

Lite som när man ler mot sig själv i spegel, trots att man egentligen inte alls är glad, så triggar det någonting i vår hjärna som gör att vi kanske, eventuellt blir en yttepytteliten gnutta gladare. 
Jag gillade verkligen den här videon. Sara är grym!

Och nej, varken videon eller det här inlägget handlar om att promota övervikt eller någonting annat irrelevant, utan den handlar om att kliva ut ur sin bekväma zon, utmana sina hjärnspöken och att inte låta sig begränsas av dem i livet.

Sara har även svarat på två frågor på Instastory, om butiker, vars kläder följarna vill att hon testar.  
På den första bilden svarar hon på en kommentar om att BikBok ska ha utökat sina klädstorlekar. Saras kommentar är att hon inte litar på en hemsida som har en smal modell i storlek L och största storleken är XL.
På bild nummer två vill en följare att hon ska testa Chiquelle, bara för att visa hur dåligt deras utbud är.
Saras kommentar är att Chiquelle varit på hennes shit list sedan 2015 men det hade varit spännande att köpa kläder därifrån för att se om det blivit någon förändring i storlekarna, någonting hon är TVEKSAM till.

Jag visste inte. Min sambo visste inte. Min bonusson visste inte. Visste ni?
HUR kan jag inte ha vetat detta?
Det är samma känsla som när jag insåg att jag kunde ta ett foto genom att trycka på volymknappen på mina sladdhörlurar.
Som när man hittade en genväg i Super Mario Bros.

AMAZING!
Var ärlig… visste du?

Visa det här inlägget på Instagram

Sara Songbird rekommenderar Stockholm Stadsmission i Kungens Kurva, där hon hittat mängder av trevliga kläder och annat. 
Jag har handlat från Stadsmissionen på Tradera, saker som man sedan hämtar ut just i Kungens Kurva.

Som ni vet älskar jag second hand.
Kanske ska jag till och med ge mig på att försöka sy om några plagg? Hur svårt kan det va?
(Famous last words ?)

Har ni några hållbara tips?