Therese Lindgren:
I och med sin bok ”Ibland mår jag inte så bra” blir Therese Lindgren den där kompisen jag önskar att jag haft när jag var i mina sena tonår.
Hon växlar mellan sitt liv som Youtubestjärna och den psykiska ohälsa som under många år fick henne att inte kunna lämna lägenheten. Som fick henne att till slut ”krama ihjäl” sin pojkvän Anders och som fick henne att lägga skulden på sig själv för den våldtäkt hon utsattes för i tjugoårsåldern.
På intet vis romantiserar hon psykisk ohälsa och är noga med att berätta att det inte finns något coolt, charmigt eller eftersträvansvärt med det och livet är inte en tävling i vem som har flest diagnoser eller vem som äter flest mediciner.
Istället beskriver hon sina egna erfarenheter med både eftertanke och råhet på samma gång men hela boken känns genom-ärlig.
Hon tar upp stolpar i sin karriär som Youtubestjärna, bland annat den gång då någon ringde hem till hennes mamma och bad henne komma ner till bårhuset för att identifiera Therese som enligt mannen i telefonen skulle ha omkommit i en bilolycka. Eller den gång hon kritiserades för att kalla människor som skickar henne blommor för psykopater utan att avslöja att personen hon menade hade skickat henne blommor varje dag i över en månad.
Eller som den gången då Anders gjort slut med henne efter att hon – som hon själv säger – kramat ihjäl honom.
Jag hade inte stött på Therese tidigare och såg den här videon som av en slump i mitt arbete som Content Manager på Youtube och trodde inte det var sant det som skedde på skärmen.
”Sitter hon där och gråter? I en ihopklippt video? Vad ÄR detta?”
Jag visste ingenting om varken Therese, hennes kanal eller problematik utan allt jag visste var att denna gråtfest var den mest sedda videon i Sverige på Youtube under det året och kunde knappt ta det på allvar.
Med andra ord – jag skrev ett inlägg på min nystartade blogg om det och var allt annat än snäll. Det är mitt absolut första inlägg om Therese men sedan dess har det blivit många fler.
Jag är så glad att ha fått läsa Therese bok och ha fått förstå bakgrunden till den videon och resultatet av den för Therese skriver i sin bok att det var hennes tittare som bar henne framåt likt en artist bärs fram av ett publikhav efter ett ”stage dive” och att hur det hjälpte henne överleva uppbrottet.
Att läsa den här boken med vetskapen om att Anders och Therese hittat tillbaka till varandra gör mig nästan lite gråtmild och jag är faktiskt SÅ glad att han tog sig ur förhållandet när han gjorde för hade det pågått ett kort tag till så tror jag nog att deras relation skulle varit omöjlig att reparera.
Therese blir verkligen den där kompisen jag tror vi alla behöver någon gång i livet och hon beskriver sig själv nu som en lycklig människa med dåliga dagar och inte en olycklig människa med bra dagar.
För det gör ingenting att ha dåliga dagar.
Det är okej att ibland inte må så bra!
Den här boken får 6 Tjocka Hetsätarkatter av 5 möjliga av mig!
Helt jävla outstanding! Är det någonting du ska köpa till din tonåring i julklapp så är det den här boken!
Ps. Jag har egentligen lyssnat på den som ljudbok men det ser bättre ut att skriva ”läst”. Jag har även delat den med min bonusdotter som ska lyssna på den i helgen! ÄLSKA ljudböcker!
