Otippad podd-duo

Av alla kombinationer influencers som finns, så måste jag säga att den här – Alexandra Nilsson och Dasha Girine – är hyfsat otippad. 
Jag visste att Alexandra ville börja podda igen, och hon gör sig verkligen i det formatet, jag tror bara aldrig jag sett dem ihop någonsin.
Jag undrar om de är mer än bekanta, eller om de slog sina poddpåsar ihop för att de båda vill just podda?

Vad tror ni, och vad tror ni om den här kombon? 

Filip Lamprecht dumpade Peg Parnevik via sms

Av alla sätt man kan göra slut på så är nog det här det allra fegaste. Via sms, möjligen via email, men via sms är fan höjden av ”chicken shit”.
Enligt Peg Parnevik var det så hennes pojkvän sedan sex år tillbaka dumpade henne, under tiden han var med i  Let’s Dance.
Hon var inte ens i Sverige när det här hände, utan hon var i USA när smset kom, och när hon chockad återvände till Sverige så hade han flyttat ut.
Enligt avsnitt två, av den nya podden Brottarbröder, med Martin och Jimmy Lidberg, så gick det från ”jag älskar dig, det kommer bli så bra, efter det här kommer allting lösa sig” till ”vi borde göra slut”.
Peg säger i podden att hon fortfarande inte riktigt vet vad som hände.

Jag förstår att man kanske inte kan göra slut mellan fyra ögon om man befinner sig på olika platser i världen, men sms? Inte ens ett samtal kunde han kosta på sig? De hade ändå varit tillsammans i sex år. Det är inte kattskit.
Det är att vara ”chicken shit”. En annan typ av skit.

Ursäkta-podden om Johanna Bladh

Edvin och Johanna pratar i veckans avsnitt av sin podd ”Ursäkta”, om Johanna Bladh och hur de anser att hon försöker ta en kamp för någonting hon inte hör hemma i. De ifrågasätter även huruvida en människa som är frisk och välfungerande någonsin gått fram till en annan kvinna som är gravid och kritiserat hennes bristningar, bristningar är alltså då någonting som Johanna Bladh ofta pratar om och visar upp på sina sociala medier.
Johanna fortsätter med att säga att Johanna Bladh så klart inte är ensam i att försöka ta den här kampen och sätta sig in i hur det är att ha en kropp som rent normativt inte passar in. Och att det finns folk som lever med detta hela tiden, vare sig de är gravida eller inte. Att det framstår som att plocka poäng för erfarenheten som man inte har.
Att någon annan borde göra det istället.

Johanna Bladh postade inlägget här ovan där hon beskriver hur ledsen hon blev av det som sades. Även i kommentarsfältet finns det många som inte håller med om det som Edvin och Johanna Nordström pratar om, och tycker inte att de har rätt att prata om post partumkroppen (kroppen efter förlossningen) och kanske inte förstår hur stor hetsen att ”bounce back” är. Samtidigt finns det de som håller med Johanna Nordström i det hon säger och menar att de som kritiserar henne inte förstår från vilket håll som hennes uttalanden kommer.

P3 Dystopias avsnitt om influencers

Jag ombads ta ner det förra inlägget, då influencern ångrade att hon överhuvudtaget la upp det. Ni vet, säkerhet och sådant som man inte borde behöva fundera över, men som man måste…särskilt som influencer.
Det här inlägget skulle komma vid 18 egentligen men jag drar ut det nu istället så kommer det ett annat sen.
Och nej, diskutera inte innehållet i det nertagna inlägget här under då det lite förtar syftet med själva nertagningen. Beslutet är fattat tillsammans med min chefredaktör om någon undrar. 

I P3:s Dystopia om influencers diskuteras vad influencerkulturen egentligen gör med vår syn på självbild, konsumtion och samhället i stort.
Medverkar gör bland annat Yasmine Winberg och Linda Hörnfeldt.
Influencers har, som vi alla vet, blivit en allt större faktor inom marknadsföring och har en stor påverkan på hur vi både konsumerar och tolkar information. Men vad det egentligen betyder för vår självbild och samhället som helhet, är en av sakerna som diskuteras i det här avsnittet.

En viktig sak att komma ihåg är att influencers i hög grad är beroende av det system som de själva har skapat. De har byggt upp sina följarskaror genom att skapa ett personligt varumärke och genom att ständigt publicera innehåll som lockar till engagemang. Det är som ett skevt kretslopp där man mer eller mindre konsumerar varandra på mängder av olika sätt – som exempelvis emotionellt som finansiellt.
Men hur personligt är egentligen det varumärke de skapar? Man undrar om det är nödvändigt att visa upp en så perfekt och tillrättalagd version av sig själv för att bli framgångsrik som influencer? I alla fall den här stora och homogena grupp som är i majoritet bland de absolut största namnen.

Ovanpå finns också frågan om huruvida influencers bidrar till ett ökat konsumtionsbeteende eller inte. Jag är helt övertygad om att de gör det, men det är fortfarande bra att ämnet lyfts.
Många influencers framställer sig själva som ambassadörer för en viss livsstil med en speciell typ av produkter som de själva använder och som de rekommenderar och försöker få sina följare att också vilja använda.
Men vad händer när det blir svårt att urskilja vad som är genuint och vad som bara är en försäljningstaktik? Jag tycker det är ganska lätt att se vad som är genuint och vad som inte är det, med tanke på att de inte ens försöker dölja när de använder andra produkter än de de själva precis gjort reklam för.
Kan det leda till att vi tappar vår förmåga att tänka själva, att ifrågasätta och att bedöma vad som är viktigt? Jag vill tro att detta minskat de senaste åren, och att den generella konsumenten blivit mer kritisk, men jag kan givetvis ha fel. Vad säger ni?

Poddavsnittet tar bland annat upp dessa frågor – och många fler så klart – och försöker gå till botten med vad influencerkulturen egentligen gör med vårt sätt att tänka och agera. Det är viktigt att vara medveten om vilka krafter som ligger bakom de influencers som vi följer och att vi själva tar ansvar för vår konsumtion och inte bara sväljer allt som influencers slänger vår väg.
Förhoppningsvis kan detta leda till att vi som samhälle blir mer kritiska och medvetna konsumenter, både när det gäller influencerkulturen och våra egna inköpsvanor. Många gånger shoppar man saker som man inte ens visste fanns eller som man behövde, förrän de dök upp i influenciska sammanhang.

Vad tycker ni om avsnittet? Är det en bra beskrivning av vår samtid?