Egentid är det bästa jag vet, och det är en sak som jag har väldigt mycket av och jag känner mig aldrig varken ensam eller självisk utan bara väldigt snäll mot mig själv.
Jag är ju awesome, så givetvis vill jag spendera så mycket tid som möjligt med mig själv, för vem vill inte det liksom? 😉
Jag förstår att det är annorlunda när man har små barn, eller barn generellt och att egentid kan vara lite av en bristvara, men Paula Rosas har skrivit ett blogginlägg på temat – alltså med olika sätt som hon får in egentid i sin vardag utan att den kommer med ett tillhörande dåligt samvete:

– I bilen
– När hon storhandlar
– I duschen
– När hon lagar mat med hörlurar i
– När hon går och lägger sig lite tidigare
– När hon vaknar tidigare än nödvändigt
– När hon tränar
– När de äldre barnen själva vill ha egentid och vara ifred
– När hon planerer mer avancerad egentid som om det vore ett viktigt möte
– Hon påminner sig om att hon inte är barnens enda underhållning, de kan roa sig själva

Det handlar aldrig om att jag vill bort från mina barn. Det handlar om att jag vill orka vara kvar.

Egentid gör mig till en snällare, tryggare och mer tålmodig. Och kanske lär jag mina barn något viktigt på köpet. Att även vuxna har behov, gränser och ett ansvar att ta hand om sig själva. // Paula Rosas

Någon mer som både älskar och prioriterar egentid?
Har du månne några egna tips eller strategier att bidra med?

Familjen Rosas befann sig i solen när halloween ägde rum, så familjen besökte en nöjespark likt Gröna Lund, och på båda ställen finns det alltid läskiga figurer som går i parken för att skrämmas gästerna.
Paula skriver hon om hur hon agerade sköld när hennes barn blev rädda för karaktärerna, trots att de alla visste att det inte var på riktigt. Allt för att ge barnen en så behaglig vistelse som möjlig.
På lite avstånd var det kusligt roligt, men inte när de kom för nära.

Hon tar upp en sak i sitt inlägg som hon bevittnade i parken, där två föräldrar roade sig med att skrämma skiten ur sitt barn:

Två karaktärer red på hästar som leddes av en läskig vålnad. Jag ser ett par, som kör fram barnvagnen med deras lilla barn och som sedan skrattandes springer därifrån. Barnet blev givetvis vettskrämd. Det hade jag också blivit om jag hade körts fram till två stora hästar som leds utav en vålnad. Paret kom skrattandes tillbaks, tog tillbaks vagnen och tröstade det hysteriskt ledsna barnet.

Vart någonstans är detta kul? Vart någonstans är detta en trygg och njutbar stund för det här barnet? Varför skrämmer man sitt barn med denna typ av avsikt?

Detta är inte kul och långt ifrån okej. Jag blev så illa berörd och tycker det är ett bristande beteende från dom två vuxna som utsatte barnet för detta.

Jag kan bara hålla med Paula, jag hade också blivit illa berörd om jag sett någonting liknande.
Fy fan, hur kan man vilja utsätta sitt barn för det här?
Jag tycker är fruktansvärt. Det dyker upp sådana videos på Tiktok, där föräldrar skrämmer sina barn genom att få dem att gå fram till otäcka halloween-figurer, jag förstår inte hur man skratta åt sådant, jag förstår det verkligen inte.