I knappt en månad var det värt att värna om barnens integritet för Patricia Vide Lindh, sen sket hon i allt vad det heter.
Redan på julafton dök det upp nya bilder på familjens barn, och sen har det bara fortsatt.
Jag var dum nog att uppmärksamma hennes ställningstagande då jag anser att det är viktigt att lyfta fram de influencerföräldrar som går mot strömmen och väljer bort att exponera sina barn, men tji fick jag. Här kan du läsa mitt förra inlägg, där du även kan se Patricias egna inlägg om varför barnen inte skulle synas mer på hennes sociala medier.

Jag tycker det är riktigt pinsamt att göra ett så här tydligt ställningstagande och sen göra tvärt emot det man klappat sig själv på axeln för, bara veckor tidigare.
Skenheligt
Vad kommer försvarstalet handla om? Att hon minsann aldrig sagt att hon skulle sluta exponera barnen helt, och att tulla lite ”lagom” på barns integritet aldrig skadat någon?

I en serie stories förklarar Patricia Vide Lindh varför hennes barn numera syns betydligt mindre i hennes sociala medier.
Efter flera år av funderingar har hon landat i ett medvetet beslut: barnens liv ska inte längre vara en del av hennes offentliga innehåll, någonting som gå tvärt emot vad många av hennes influencerkollegor gör.

Hennes beslut handlar inte om att hon prioriterar sig själv högre, utan snarare om motsatsen. Om att hon vill värna barnens integritet eftersom klimatet på sociala medier blivit allt tuffare, där följare analyserat allt från hennes barns utseenden till beteenden och rörelser, och till och med spekulerat i diagnoser.
Barnen är fortfarande är hennes fokus i livet, men att hon inte längre vill låta dem vara ett fokus i hennes flöde. Istället vill hon rikta ljuset mot sitt eget liv, sitt jobb och sin egen resa, utan att det för den sakens skull innebär mindre närvaro som mamma.

Patricias budskap är tydligt: hon vill fortsätta vara på sociala medier, men på ett sätt som är hållbart, både för henne själv och för barnen.
Hon är tacksam för de följare som accepterar beslutet och som förstår varför gränser är nödvändiga, samtidigt som hon riktar en känga till dem som lämnar hårda eller spekulativa kommentarer om hennes barn. Hon vill att de ska fundera över varför de känner behovet av att trycka ner andra, och att hon hoppas att de en dag ska må bättre så de inte längre känner sig nödgade att skriva sådana saker.

Ja, det låter väl som ett fullkomligt sunt beslut? Eller?
Jag önskar att fler kunde gå i hennes fotspår, och hur man kan tycka att det är någonting negativt förstår jag inte.