Nellie Berntsson:

Jag har gjort en liten amatöranalys av Nellie Berntssons blogg och jämfört den med hennes och hennes mammas instagram eftersom inläggen varierar en hel del på bloggen.
Givetvis hade jag aldrig kommit på tanken att göra den om det inte var för mina härliga läsare som fick in mig på rätt spår igår! 

Vissa inlägg är konsekvent skrivna med ett &-tecken medan andra använder ordet ”och” och läser man bakåt i bloggen så inser man snabbt att det är alla ”djupa och allvarliga” inlägg som skrivs med ”och”.
Vardagsinläggen om hästar skrivs alltid med &-tecken.

Som av en slump (obs ironi) ramlade jag över mamma Berntssons Instagramkonto där jag snabbt kunde konstatera att hon enbart använder sig av ordet ”och” medan den storbloggande dottern uteslutande skriver &-tecken.

Är vi en ny ”Foki/Ricky-skandal” på spåren?
Är det Nellies mamma som skriver hennes blogg åt henne när det behöver bli så där djupt och allvarligt?

Det tror jag men jag kan ju givetvis bara spekulera men det verkar ju onekligen så.
Vad tror ni?

Nu har Nellie släppt sitt upphåsade bokomslag.

Vad tycks? Nån som är sugen på läsning eller är vi alla för gamla?

Jävligt märklig redigering förresten. Det ser ut som att JAG gjort den i paint.

Nellie Berntsson:

Ponera att du har ett barn i den här åldern – drygt 9 år..

Skulle du som förälder då:
1. Låta dom få ligga och hångla i sängen på det här viset?
2. Ställa dig och ta kort på dom så att det kan publiceras på nätet?

Alla åsikter välkomna.

Nellie Berntsson:

Det är såna här inlägg som påminner mig om hur ung Nellie Berntsson faktiskt är. För ingen människa i vuxen ålder utan relationsstörning håller väl fortfarande på med ”mind games”?
Spela svår, vänta minst 2 dagar innan man ringer tillbaka för att inte verka för på eller förvänta sig att det alltid är killen som ska ta första steget?
Varför ska tjejer sitta som passiva små prinsessor och vänta på en kille som ska uppvakta en?
Eller är det så att om en tjej är för ”på” så är hon en slampa/hora mm? Villig liksom?
Vad är det som säger att tonårskillar inte är osäkra och blyga med tvivel på sig själv. Eller vill tonårsbrukar bara ha kaxiga ”ta för sig-killar”? Varför ska dom alltid ta första steget och ringa? Dom flesta killar är förmodligen lika osäker på tjejens känslor som hon är på hans.

Samma sak med frågan:
”Hur länge ska man vänta för att ha sex?”
Svar: Till det känns bra för dig. Varken mer eller mindre. Din kropp, dina val.

Och det är väl aldrig bara EN som alltid ska höra av sig? Fy fan vad glad att jag är vuxen när jag läser sånt här. Sexual politics liksom…
Håller ni på med sånt fortfarande?