Jag har vart tillsammans med min partner i ett år nu nyligen och vi har hittat varandra, startat en business och vill börja leva vårt liv tillsammans själva. Jag vill egentligen inte prata om min situation nu, familj eller förhållande för det angår inga andra en bara oss. Men samtidigt så har jag så många ögon på mig och en blogg som jag haft som min öppna dagbok i tio år. Det blir svårt att dölja saker och speciellt när livet vänder.
[…]

Jag är alltså i en fas där jag vill bli vuxen på riktigt, ta ansvar , göra rätt och fel beslut och ta mig igenom dom själv eller tillsammans med min partner. Nu har man provat detta att ha verksamhet med en hel familj och det har vart mycket fantastiska minnen i det. Men också mycket krockar. Säkert saker jag kommer sakna i stundtals. Men nu känns det som att jag måste gå vidare och stå på egna ben tillsammans med den jag valt att vara med. Nu får vi ihop bli starka och göra saker vi kanske tror är rätt eller fel, det visar ju sig. Men det är lite så livet är. // Nellie Berntsson

Att växa upp, stå på egna ben och klippa navelsträngen – kärt barn har många namn.
Att frigöra sig från sina föräldrar tror jag är en nödvändighet för att utvecklas som människa men när, var och hur man gör det tror jag är lika individuellt som vi människor kan vara.

Nellie Berntsson startade sin blogg som nioåring och när hon 2011 deltog i SVT:s “Ponnyakuten” så blev hon och hennes liv än mer offentligt.
Nellie var fram till för bara några år sedan för ung för att sluta och signera på avtal på egen hand och fick helt förlita sig på sina föräldrar att hjälpa henne.
Det har även varit med hela familjen som Nellie flyttat runt med sina hästar och nyligen avslöjade Nellie att hon och pojkvännen Olav (som hon även driver företaget O.N Sporthorses med) köpt en gård tillsammans med sina föräldrar för att fortsätta utvecklas som både hoppryttare och ”hästförmedlare” genom att matcha ihop köpsugna ryttare med hästar till salu.

Tidigare har Nellie avslöjat att det hade varit en omöjlighet för henne och Olav att köpa den nya gården på egen hand och att det gjort det med hennes föräldrar, så vad hon planerar att göra nu vet jag inte, om det nu är så att man ska tolka hennes inlägg som att hon vill frigöra sig från föräldrarnas inblandning i hennes affärer.

Förhoppningsvis kommer de fram till en lösning som fungerar för alla, för Nellie är ju faktiskt vuxen nu, även fast det är lätt att glömma bort.
Jag inser att jag tänker på Nellie på samma sätt som jag tänker på Amy Diamond (Deasismont) – att de fortfarande är ”småtjejer”.
Herregud, Amy är född 1992 och är alltså 27 år samtidigt som Nellie fyller 20 år i år – knappt några småtjejer.
Jag kommer avsluta det här inlägget med en känsla av lastgammal kärring och önskar Nellie och hela klanen lycka till med att hitta sina nya roller i livet.
🙂

Jag fick det här mailet från en av mina läsare.
Bilden som Nellie publicerade på sin blogg verkar vara utbytt mot en annan, men så här skriver hon om det hela i sitt inlägg:

Hysteri kring senaste bilden. Bloggen har inget samarbete , alltså får jag använda vilken bild jag vill som är min. //Nellie Berntsson

Så vida det inte rör sig om ett löpande ambassadörskap för ett företag, utan om enstaka köpta inlägg så skulle eventuellt RO och KO kunna acceptera Nellies förklaring och avslå en eventuell inkommen anmälan.
Nellie har kanske inget samarbete för bloggen för Cetaphil och får – som hon lite småsnäsigt påpekar – använda vilken bild hon vill, men det jag inte tror att hon ens reflekterar över är hur sådant här kan reflektera negativt på Cetaphil.
Att förekomma på hennes blogg i diskussioner om smygreklam med snäsiga svar från Nellie är verkligen inte bra för varumärket.
Vem vet, Nellie valde kanske bilden med Cetaphilflaskan just för att få läsarna att hugga på betet, så att hon, när frågor om smygreklam kommer in, ska kunna ”läxa upp dem lite” om att hon minsann får välja vilken bild hon vill.

Så galet onödigt och ingenting jag skulle vilja att mitt varumärke förekom i om jag betalat stora summor för reklam hos Nellie Berntsson.
I sak har hon kanske rätt, men vad hjälper det om läsarnas intryck av varumärket blir negativt pga att Nellie använt det för att statuera ett exempel?

Tack för tips!

Bra fråga. Jag undrar det också. Jag gör inget speciellt, jag önskade att jag kunde stapla upp en del moment men sanningen är att man finner sig i det och får göra det bästa utav det man har framför sig. Just med hästarna och tävling så är det ju dels för det är något kul, det är inget jobbigt. Så jag kan släppa den negativa faktorn för en stund. Jag tror det bästa är att ha saker och större uppgifter framför sig när man kanske inte mår toppen, för det bryter ner det jobbiga. Jag presterar oftast som bäst när jag mår dåligt eller finner mig i en usel period. Ganska lustigt men resultatmässigt sant. // Nellie Berntsson

Att begrava sig i jobb är väl en ganska välkänd metod att ta till under jobbiga perioder? 
Det är inte särskilt konstruktivt att göra så om det jobbiga behöver bearbetas eller lösas, men om allt man vill göra är att fly från problemen och det jobbiga så är det ett ypperligt tips.
Fly, stoppa huvudet i sanden, ignorera, låtsas som om det regnar, undvika, parkera, slippa, ducka och hålla för öronen och skrika ”LALALALALAALAAAAAA!” – kärt barn har många namn.

Jag skulle gärna vilja lära mig ett sätt där jag både kan hantera det jobbiga OCH prestera och vara fokuserad. 
För mig är det oftast aningen eller och det är inte helt optimalt har jag insett vid snart 40 års ålder.
Några tips?
Vad gör ni?
Hur gör ni?
Vad gör ni INTE?

Jag är inget stort fan av kryptiska inlägg som man inte förstår vad de handlar om.
Det gäller även här, med detta inlägg som Nellie publicerade i morse. Jag förstår inte vad det handlar om, men däremot förstår jag vad det INTE handlar om och det är Olov, Nellie pojkvän.
Det är ju annars en slutsats som är enkel att dra, då det inte allt för sällan är människor i vår direkta närhet som påverkar oss mest av alla.

Nellie känner sig bakbunden av en person med stor makt som gör att hon inte kan göra som hon vill, utan hon är tvungen att helt enkelt vänta ut situationen.
Ingenting man blir direkt klokare av, men förhoppningsvis löser det sig – vad det nu än handlar om – för henne inom en snar framtid.
Det sägs att ”ensam är stark” vilket iofs säkert stämmer, men det är kanske för att man helt enkelt inte har något annat val.

Så ensam är stark, men att dela på svårigheter och möta dem tillsammans tror jag är starkare.
Håller ni med?