En vattendelare av djuriska mått

My Martens:

Oufit med klös ?

Jag har fallit för grupptrycket och skaffat en leo-kappa!
Jag börjar närma mig 30 sträcket, det går fort nu, bara 7 veckor kvar?
Är det ”tantigt” att ha leo kläder då? Är jag för gammal för att klä mig hur jag vill? Blir jag en pinsam mamma i Lillemans ögon nu?

-Näääääää, vet du va! Det är tok-snygggt!!!???//Myggan

Vad har vi här om inte en vattendelare…
Leopard – är det tantigt eller trendigt så in i helvete?
Frågar du vårt kära mode och klonkisorakel Tunis så är det typ det snyggaste sedan guldskorna gjorde återentré men frågar du i stället några av Myggans läsare så skulle de hellre gå nakna än att klä sig i kissekattprint.
Jag ÄLSKAR’T!
Jag älskar både leopard och kamouflage tillsammans med poppiga färger som orange, rött eller knalligt rosa men så är ju jag också en tant så vem är egentligen förvånad?
Fan…om guld och leopard gör en till en tant så är jag en första klassens tant. Jag bär det epitetet med stolthet!
Någon mer? Ska vi bilda klubb?
Så #teamtrendigt eller #teamtantigt ?

Om vi ska tro hela internets modeorakel så är Myggan lika inne som THK fladdrar i vinden. Kolla bara!


Check på Dasha.
Check på Tunis och hennes vänner gånger två – både leopard OCH kamouflage. BINGO!
Check på Forni.

Vad tror ni? Kan jag förmå M att bära den här skjortan på vårt bröllop som jag precis bestämde ska ha leopardtema? Jag håller ju på att välja ut vilken bröllopsklänning jag ska ha så det vore ju trevligt om han kunde matcha med mig liksom..
Vilken tycker ni? Jag kan inte bestämma mig – de är ju liksom bara FÖR vackra allihop!

Läsarna oroar sig för My

My Martens:

Hur jag än gör, hur jag än planerar så gör jag någon besviken. Det är alltid någon som väntar eller förväntar mig att vara någonstans. Tiden räcker aldrig till!!!
En känsla av att vara otillräcklig. En kombination av att inte kunna leverera 100% utan istället leverera ca 75%.
Att bara leverera ”halvdant” på jobb, på studier, som vän, som mamma OCH som flickvän.
Detta och flera andra åtaganden till.
Jag sätter höga krav på mig själv. Jag vänder ut och in på mig själv för att räcka till, för att hålla ihop…
Det är en sak i teorin att schemalägga dubbla pass Stockholms-veckorna, att planer pendlingen med kör-sträckor och flyg-tider och tider/schema att få ihop det osv… det är en sak.
Att få in i diverse kontrakt att fysiska jobb endast fungerar Stockholms-veckorna är också en sak…
MEN Att leva ut planeringen i det praktisk var ärligt talat en MYCKET större utmaning än vad jag kunnat förställa mig!
Just nu… Just idag är jag trött. Riktigt TRÖTT!//My

Mys liv verkar vara allt annat än harmoniskt och hon försöker pussla ihop vardagen med en vecka på Öland och en vecka i Stockholm.
Herregud, jag känner hur det kryper i mig bara av att läsa hennes inlägg.
Har man en gång varit utbränd så hör man varningsklockorna ringa lite högre och lite tydligare än andra människor och jag hoppas bara att My får till sitt liv innan hon kraschar helt.
Läsarna verkar även de vara oroliga för henne och hennes livssituation.

Finns det någon där ute som levt ungefär så som My beskriver sitt liv just nu?
Några tips till henne?

F**K IT!!!!

My Martens:

Så, andas… samla mig och börja om!
På något sätt så ska jag få ihop detta.. Plugg-jobb-träning-blogg-plugg igen- logistik-vardag-handling-tvätt-flickvän. Att vara en ”bra flickvän” kan man googla tips på det? ☺️
Jag har ju glömt hur man gör??//My

Fan, ibland blir jag så trött på oss kvinnor patriarkatet. (Tack Izabella)
Och jag säger ”oss kvinnor” för jag är lika mycket inkluderad i den här generaliseringen som My är.
Varför är det alltid VI som fokuserar på att vara ”bra flickvänner”? Hur ofta tror ni män fokuserar på att vara ”bra pojkvänner” när de har lika på mycket på sitt fat som My verkar ha just nu? Egentligen?
Fan, My har tillräckligt mycket i sitt liv som det är – hennes pojkvän borde tacka sin lyckliga stjärna att hon ens överväger att ägna honom en tanke med tanke på sin livssituation och han borde snarare fundera på hur HAN kan vara en ”bra pojkvän” till henne just nu.
Inget illa menat till honom utan det är bara så världen ser ut.

Fan! Ska hon vika sig dubbel baklänges i en trippel saltomortal eller vad fan det heter samtidigt som hon googlar på ”hur man är en bra flickvän”? Fan heller!
Varför är det alltid vi som ska vara till lags? VARFÖR?
När män har det kämpigt så fokuserar de på sig själva. När kvinnor har det kämpigt så fokuserar vi på att männen inte ska känna sig bortglömda/ignorerade/trivialiserade/åsidosatta.
Va fan alltså!? Är ni också hela livets projektledare? Varför är vi det? Varför har JAG tagit på mig den rollen?
VARFÖÖÖÖR?

BRASKLAPP! Givetvis inte AAAAAAAALLA män! Oförskämt att anta liksom… 🙂