1. Skärpning alltså!
   Det är en sak att kritisera My i hennes yrkesroll om man så önskar, men kan vi inte lägga ribban på aningens högre nivå än ”bullfitta” och att kritisera hennes vikt? Tycker man att det är avgörande för en PT – att hen är fit som satan oavsett vad som händer i livet – anlita en annan PT än My, men att gå på hennes vikt när hon varit så öppen med sin situation och vad hennes förändrade utseende beror på är ruttet.
2. Hur har en ”bullfitta” någon som helst relevans här i huruvida någon är kompetent i sin yrkesroll eller inte?
   Absolut, mängden underhudsfett på venusberget kan säkerligen öka och minska med viktupp eller nedgång men jag tror ingen gjort ett calipermätning på sitt venusberg för att kunna följa utveklingen.
3. Tror ni dessa erfarenheter som My radar upp gör henne gott eller ont som coach?
   Gott, skulle jag säga.

Komentarerna kommer från det här inlägget.

Detta är Sandra. Sandra har precis avslutat ett 3 månaders upplägg, med GRYMT resultat, på både in och utsida! ?? Hon sk*ter i vikten, äter med gott samvete och en sund inställning utan matångest!

Då ska även tilläggs att att Sandra hade otur och blev sjuk under denna perioden ?, Och ÄNDÅ har hon fått såhär bra resultat, en sund inställning till mat och en fantastisk balans. // My Martens utsago om klient

……………………………………………………………………………………………………….

Tack för 12 veckors coachning??Jag anlitade My för jag behövde draghjälp att komma tillbaka till träningen och en sund kosthållning. Det första jag sa till My är att jag vill uppnå en balans i livet. Vad det står på vågen kvittar egentligen så länge jag känner mig stark i kroppen och gillar det jag ser i spegeln och har ett sunt levnadssätt. Nu 12 veckor senare med hjälp av My och hennes kost och träningsupplägg så kom jag kanske inte ”i mål” med vikten men jag har en balans och fick en tränad kropp. // Klienten Sandras egna ord

Hur kan man inte komma i mål med vikten om man skiter i den och vad som står på vågen?
Det är bara en av sakerna som framstår som lite förvirrande i My Martens inlägg om sin klient som hon coachat under 12 veckor.
De allra flesta kommentarer handlar om före och efterbilderna där läsarna undrar om det egentligen är samma människa på bilderna då det ska saknas både födelsemärken och annat.

Jag kan inte riktigt se vad det är som ska vara så annorlunda på bilderna, jag undrar mest hur förebilden såg ut med flexade armar eftersom det framstår som en enorm muskeltillväxt på ynka 12 veckor.
Startade hon på noll eller hade hon lite ”Karl-Alfredmukkler” redan innan hon började?
I så fall skulle jag vilja ha samma som Sandra, fast för min ladugårdsdörr – aka gumpen – aka rövva.
Jag vill twerka så där som de gör på Paradise Hotel – så det gungar –  om 12 veckor.
Bawchickabawwow!!
Det ska fladdra liksom….
Som en hund med huvudet ut genom ett öppet bilfönster i 90 km/h.

Kom igen nu, Myggan!
Säg det!
Challenge Accepted!! 

Bilderna på Mys klient Sandra får ni titta på inne hos My. 

My Martens publicerar ett inlägg med uppmaningar om sunt förnuft mm på sin blogg och får följande kommentarer:

Jag skulle ALDRIG skicka Ludvig med flyg om han feber natten innan.

Dummaste jag hört! // My Martens

Det gapar My Martens i ett av sina senaste inlägg – att hon AAAAALDRIG skulle sätta Ludvig på ett flyg om han haft feber natten innan och hur det är det dummaste hon hört.
Kanske borde hon gjort en snabb koll, bakåt i tiden på sin blogg, för det har nämligen en av hennes läsare gjort och hittat följande: Det är nämligen så att hon gjorde – och försvarade – detta tilltag så sent som i februari efter att hon satt sonen på ett flyg till Kalmar, trots att han haft feber på natten.
Då skrev hon tvärsäkert att ingen blivit sjuk pga sonen – hur hon nu kan veta det? – och att han var feberfri när han sattes på planet och att han då lika gärna kan ha sin sportlovsvecka i Småland med sin pappa.
Inte ens med facit i hand kan My erkänna att det kanske inte var det bästa av beslut, men att helt neka till att ha gjort det?
Vilket härligt strutsbeteende!

Från det här inlägget

My Martens har tidigare arbetat som ”Brand ambassador” för företaget Lohilo som bland annat gör energidrycker och andra – i mitt tycke – onödiga produkter.
När hon, efter bara några ynka månader, slutade sin tjänst så skrev hon att hennes uppdrag var slut och att hon lämnade över till det grymma marknadsteam som hon byggt upp under sin tid på företaget.
Enligt henne var den korta anställningen helt enligt plan och jag fick intrycket av att hon ville få det till att hon lämnade med flaggan i topp, men sanningen var den att villkoren verkar ha blivit sämre för Lohilos ambassadörer och nästan alla ska ha hoppat av eller i alla fall funderat på att hoppa av efter att hon började på sin nya roll.
I de HÄR inlägget kan du läsa mer om det.

I dagarna besökte My Martens ett event med appen Lifesum där Elin Härkönen ledde deltagarna i en klass acroyoga som även inkluderade en lunch och provsmakning av Noccos nya energidryck.
I en kommentar får My frågan om Nocco är bättre än Lohilo, vilket hon svarar på med en rejäl känga till Lohilos företagsledning.
Bam, Bam, Bam! Helt plötsligt är det lite andra tongångar än när hennes projekt tog slut och allt var frid och fröjd.

Hade det varit  en engångsföreteelse så hade jag kanske inte tänkt så mycket kring hennes korta anställning och det här uttalandet, men eftersom My hattat runt på ganska många arbetsplatsen de senaste åren så vet jag inte om jag köper hennes uttalande om den fd arbetsgivaren.
My har nämligen också, hipp som happ, hoppat av en mäklarutbildning med Eric Olsson och jobbet som VD hos Lifestyle publishing för att det inte ”varit något för henne”.

Jag tycker man ska vara försiktig innan man går ut och kritiserar fd. arbetsgivare och partners för man vill ju inte få stämpeln som ”drama queen” eller som någon som ”ropar varg” kring varenda projekt eller jobb man haft.
Det är liksom ganska många projekt och anställningar, under en ganska kort tid, som My slutat på efter bara några månader och som hon senare varit kritisk till.

Jag har under mitt 40-åriga liv uttryckt mig kritiskt på sociala medier mot två arbetsplatser och det står jag för till 100% och kan även backa upp kritiken med mängder av exempel. 
Har ni gjort det? Kritiserat en nuvarande eller tidigare arbetsplats eller arbetsgivare på sociala medier?
Vågar man det eller är det kanske bäst att vänta till man fått ett nytt jobb??
Det är ju fler än en person som fått sparken efter att ha kritiserat en arbetsgivare på exempelvis Facebook.
Här är några exempel på det för den som är intresserad. 🙂