Gick inte Anna Books tvätteri-samarbete så bra?

Häromdagen ringde Anna. Dom har haft strul med deras tvätt och torktumlare. Alltså ni fattar inte hur många gånger dom felanmälan. Helt nya maskiner, och ändå har dom inte fått dom att fungera. Efter många om och men skulle dom nu få nya. Men det administrativa tar sin tid… så tvätthögen växte hemma. Plus att det kommer att ta några dagar till innan dom nya maskinerna kommer . Därför kom hon hem till mig själv och tvättade ? // My Martens

Ni minns hur Anna Book fick tigga till sig ett samarbete med en tvättfirma till barnens smutstvätt medan hon själv var i Spanien?
Hur det var kaos och panik, om vartannat och hur mamma Anna fick lösa allt på distans.
Tvättmaskinen verkar fortfarande vara trasig, men istället för att få tvätten upphämtad av det tidigare sponsföretaget så tvingas Anna istället åka hem till My Martens för att tvätta.
Är det en kvalificerad gissning att anta att det samarbetet inte riktigt hade den effekt för företaget som de hoppats på, när de tog på sig att ta hand om barnen Books smutstvätt?

Stackars…
Hur ska de någonsin kunna flytta hemifrån? ???

Mitt tidigare inlägg om Anna Book och sponstvätten.

My Martens känga till sina kollegor

Bildkälla: Conde Nast Traveler

Stockholm är charmigt på många sätt. Men just nu är jag lite feed up , på det ytliga ”kind pussas” klimatet där inne. Ytligheten av falska influenserna /media profiler som vänder kappan efter vinden. Sårar varandra medvetet, skriker högst för att få ”synas & höras” med en eventuell mingelbild i någon av dom kända magasinen. Blääääää?? ( OBS!! Det finns såklart undantag och genuina människor även i dessa kretsar… även om dom är i kraftig minoritet )

Just nu, och en bra tid tillbaka så står ”det där” klimatet mig upp i halsen. Falska leenden, kindpussar och skitsnack bakom ryggen är jag inte ett dugg intresse av. // My Martens

Inte för att vara sådan, men nog måste väl ändå kindpussandet hållits till ett minimum sedan pandemin slog till?
Jag tänker att man riskerat att få en rak höger om man lite casual försökt kindpussa folk man bara är ytligt bekant med. Ytligt bekant med eller kanske egentligen ALLA?
Jag tycker det är SVIN-skönt! Inte för att jag brukat kindpussas så där jättemycket – ja, det skulle vara med Elaine Eksvärd då (ni som vet, vet) – men ni vet, alla dessa kramar med folk man verkligen inte är på en ”kramig nivå” med.

My Martens skickar i alla fall en generell känga till sina kollegor – ingen nämnd, ingen glömd – och man kan ju bara gissa vad den egentligen handlar om?
Drama, drama, drama!

My Martens flyttar till Täby för sonens skull

sad young boy sitting on the floor with text stop bullying written with chalk on chalkboard. social problems of humanity

My Martens har varit väldigt öppen om hur sonen haft det i skolan, och i detalj skrivit på bloggen om vad han varit med om. 
För att sonen skulle kunna få börja i en ny skola så behövde familjen flytta, utan att ens få tillträde till det större radhus som My köpt och som de inte ens flyttat in i än.
Det är istället Täby och en lägenhet i två våningar som kommer bli familjens nya hem, men innan de kan flytta in där kommer de behöva bo på hotell i drygt en månad, så det verkar vara en enda röra vad gäller deras boendesituation just nu.

Jag har skrivit om det förut, att My är en förälder som verkar vara beredd att riva upp både himmel och jord för sin son, och samtidigt slå knut på sig själv.
Det är beundransvärt och någonting alla barn borde få ha.
Därför gör det mig en smula beklämd att My på intet vis, ens vill nudda vid att det kanske vore bättre och mer hjälpsamt för sonen, att hon slutade exponera honom på sättet hon gör på sina sociala medier.
Ja, han är hennes son och hon har alltid skrivit om honom och postat tusen bilder på honom, i alla möjliga – och ibland – utlämnande situationer, men för hans skull borde hon i alla fall överväga att inte fortsätta med det.
Ja, hon borde kunna, både skriva och posta bilder på honom, men nu ser verkligheten inte ut så tyvärr.

Om hon är beredd att göra ALLT det som hon skriver om i sitt inlägg – och det är inte lite ska ni veta – så fattar jag inte varför hon så envist vägrar att inte skriva och posta bilder på sonen.
Jag önskar att hon gav honom en riktigt chans och lämnade honom utanför sina sociala medier, i alla fall till en början.
My tycker kanske inte själv att hon exponerar honom på ett utelämnande sätt. Det kan jag förstå, hon har alltid skrivit om honom och är väl en smula blind för hur hennes inlägg och bilder kan användas emot sonen om någon vill vara elak mot honom.

Hon vill så väl, samtidigt som hon framstår som totalt aningslös vad gäller sin egna, eventuella roll i det som sker runt sonen.
Det handlar inte ens om att My ska göra någonting, utan om att hon inte ska göra någonting – i alla fall för ett tag.
Hon ska bara inte skapa och publicera content om eller med sonen för nu.

Det är inte hennes fel att sonen blev mobbad, absolut inte, men hon kanske skulle kunna underlätta för honom att komma in i klassen och träffa kompisar genom att lämna honom utanför sina sociala medier?

My Martens fyller resväskan med energidryck

Vi har slagit in alla Nocco i plastpåsar. ? ( Dessa finns inte i Spanien) . När det är varmt och jag tränar mycket så kan jag knappt dricka kaffe. Då går det åt nästan en Nocco/dagen istället ? Men när jag är hemma i Sverige så kanske jag dricker 3/4 veckan . Men i Spanien betydligt mer .

Jag ska fortsätta min rehab resa, på Mikes gym. Träna, äta, sova och jobba med mig själv. Jag har precis trappat upp en medicin, och känner mig tröttare igen. Men i det stora hela gör jag ändå framsteg . Jag vet om att bakslagen kommer när medicinen ökar… Ni vet, 3 steg fram, 2 kliv tillbaka ?? // My Martens

My Martens fyller resväskan med Noccos energidryck för att flyga ner till Spanien, på vad hon kallar ”rehab”.
Jag antar att man kan ”rehabba” från lite allt möjligt, på flera olika sätt, och hon kommer göra sin på Mikes Gym.
På svenska förknippar man kanske rehab med alkohol och droger, men egentligen betyder det ju bara rehabilitering och det kan ju se ut lite hur som helst, beroende på behov.

Med tanke på hur mycket My skriver om sitt mående, sin sjukdom som hon vägrar namnge och sin rehab, så blir det nästan märkligt att hon håller så hårt på principen att inte tala om vilken sjukdom det är.
Hon har ju berättat i princip ALLT om allt hittills, så varför sjukdomsnamnet är så himla hemligt, förstår jag inte riktigt, men hon har kanske sina skäl, trots att alla som följer hennes blogg för länge sedan förstått, både vilken sjukdom det rör sig om, samt medicinen hon hela tiden skriver om?

Om man nu vill hålla någonting privat, som man inte är redo att prata om än?
Hur går det ihop med att skriva ut varenda liten utlämnande detalj om allt som rör sjukdomen, förutom dess namn?
Jag fattar inte, men hon har som sagt kanske sina skäl som jag inte förstår?
I guess so…
Je ne comprends pas helt enkelt…