Visa det här inlägget på Instagram

Stalkern är fortfarande aktiv. Jag är rädd, orolig – och det finns ett uttalat hot. Det ÄR SAMMA kvinna!
Personen är inte frihetsberövad och det påverkar min hälsa, min sömn, min ork. Det enda som ger mig lite lättnad är att jag VET vem det är. Jag kan titta mig över axeln och veta vem jag letar efter. Det ger åtminstone lite kontroll.

Det är HELT SJUKT att det gått över 10 år – vi vet vem hon är, men polisen har fortfarande inte agerat😖

Jag kan inte annat än hålla med My här – det ÄR sjukt att hennes stalker får fortsätta härja fritt efter tio år och efter att hennes identitet blivit känd. 
Vad ska krävas?
Att My blir fysiskt stalkad som Bianca Ingrosso blev? Ska det verkligen behöva gå så pass långt för att dessa utsatta personer ska få hjälp?

Frustrationen och desperationen måste öka för varje dag som går och ingenting förändras, så jag lider med henne. Lider, och blir förbannad på en och samma gång.
Ska ingenting komma att förändras ens efter dokumentärerna om Mys utsatthet? 😕

Vad säger ni om den här stalker-sopp-skandalen? 

Trots allt – trots att identiteten är känd och allt kommit ut – så fortsätter trakasserierna🤦🏼‍♀️
[…]

Det är inte bara mig och min familj det gäller längre.
Den här personen har visat sig kontakta, skriva till och skrämma, fler än bara mig.
[…]

Jag vägrar normalisera att en okänd person förstör mitt liv genom att anmäla mig till olika myndigheter där jag konstant måste försvara mig gång på gång.
Det tar otroligt mycket tid och energi som jag vill lägga på annat i livet. // My Martens

My Martens trodde att hon skulle slippa sin stalker efter att dokumentären visats på Tv4 och stalkerns identitet avslöjades, men icke.
Hon verkar nämligen vara tillbaka, och det ter sig nästan som att hon har intensifierat sitt stalkande av My och människor i hennes närhet.
Av det My skriver så verkar rättsväsendet lägga ner alla anmälningar som My gör, och jag kan inte låta bli att undra hur Mys stalker skiljer sig från den som trakasserat längdskidåkaren Frida Karlsson. Hennes stalker fälldes nämligen i domstol här nyligen, och Frida tilldömdes även ett skadestånd på 40 000 kr. Så här skrev Aftonbladets Oisín Cantwell i en text från den 9/4 2025:

I ett år och fyra månader pågick förföljelsen.
Mellan oktober 2023 och februari 2025 ringde den 64-årige mannen till Frida Karlsson över 200 gånger, han skickade en hel del sms, väntade utanför hennes bostad, struntade i ett utfärdat kontaktförbud.

Fridas stalker var aktiv i ett år och fyra månader. Mys stalker har trakasserat henne i 9 år enligt Aftonbladet.
Ändå är det Fridas stalker som fälls i domstol. Hur går det ihop?
I TV4:s dokumentär identifierades Mys stalker tydligt. Borde det då inte vara rimligt att även hon åtalas? Eller är det en teknikalitet som stoppar det hela?
Kan det vara så enkelt att Fridas stalker klantade sig genom att använda sitt personliga telefonnummer, medan Mys stalker gömde sig bakom anonyma konton och anmälningar??
Det är klart att Fridas stalker tog det till en annan nivå genom att söka upp henne personligen – det är obehagligt på en helt annan nivå, men ska det verkligen vara en tävling i vem som har det värst för att rättvisa ska skipas?

Betyder det att om du blir trakasserad tillräckligt anonymt och tillräckligt länge, så går du fri?
Jag förstår att My känner sig hjälplös och som att rättsväsendet sviker henne gång på gång, och då har jag inte för vana att vara allt för vänligt inställd till henne men här sympatiserar jag verkligen med henne. Vad fasen kan hon göra för att få det här att upphöra?

House of Philia-Petra tar till sin blogg för att dela sin tankar om dokumentären om My Martens och det låter så här:

Men hon påståddes varit den som ”skvallrade” om denna ”osmickrande grej” och  plötsligt var hon persona non grata på event, bloggträffar och i bloggsvängen. Därför uppstod det då en Flashbacktråd där det spekulerades om vad det var hon hade gjort för hemskt egentligen för att bli utfryst (med ca 24 000 kommentarer idag)

Hur som helst, så har det pratats och skvallrats och skrivits maassa taskigheter om henne i snart 10 år. Till henne direkt på Insta och blogg, på sidan Bloggbevakning och då Flashback. Alltså riiktiga elaka hånfulla saker har skrivits om och om igen, jag har läst en del själv på Bloggbevakning. Hon kan inte göra något rätt och det påstås att hon ljuger om vad hon gör och vilken utbildning hon har. Och att hon kopierar andra influenser och deras texter och bilder  (som hon vore den enda som gör och gjort det, jöösses..)
Det sista med kopiering händer ibland men är hon värd att drevas på för det.

Det är ju det här menade i mitt inlägg, att folk inte verkar kunna skilja på äpplen och päron.
De ena har inte med det andra att göra, men det verkar tydligt vara svårt för vissa att förstå.  Om man tittar på dokumentären så har inte Mys stalker med Flashbacktråden att göra, utan det är ett nättroll som aldrig verkar ha gjort någonting utanför sin engagemang i den.
Det finns en anledning till att folk misstror My, men det betyder inte att hon förtjänar att ha en stalker efter sig.

I kommentarsfältet under Petras inlägg fortsätter diskussionen om anledningen till att My frystes ut ur gruppen med de forna bloggvännerna och det låter så här:

Anna – 6 maj, 2025 kl. 08:22

Så otroligt bra text. Själva grunden till vad My utsatts för är ju precis det du skriver, en ”osmickrande grej” (läs: något riktigt illa) systrarna G gjorde. Stalkingen är en spin off på den händelsen. Skäms alla bloggare som hängde på att frysa ut och förstöra livet för My.
Snyggt och modigt att ta ställning, Petra!

Marie Svensson – 6 maj, 2025 kl. 10:02

Vidrigt att man offentligt fryst ut och mobbat My, vuxna människor hoppas dom tittar på dokumentären och skäms. Sedan att bli stalkad av en galning som lagt ner så mycket tid på att förstöra andras liv är ju bara helt fruktansvärt. Bra att du tar upp detta Petra.

Monica – 6 maj, 2025 kl. 10:05

Så bra skrivet! Skämmes till dessa damer, som är startskottet till allt skitsnack! KARMA-ordet användes flitigt bland bloggerskorna då vill jag minnas. Nu kanske de själva råkar ut för den…

Igår såg jag alla tre avsnitt av TV4:s dokumentär om My Martens och den stalker som i åratal trakasserat henne – genom brev, orosanmälningar och prenumerationer i hennes namn.

När jag såg handstilen på breven ringde det genast en klocka i mitt knaperstekta huvud. En snabb sökning på bloggen och vips – ett liknande brev, samma handstil, men riktat till Magdalena Graaf. Det här verkar vara en brevskrivare med en tydlig favoritadressat – nämligen blonda mammabloggare.

Så vad tycker jag om dokumentärens innehåll.
Jag tvivlar inte en sekund på att My haft en stalker. Det framstår som en sjuk person med ett långsiktigt, obehagligt intresse för att sabotera. Men – och här kommer det viktiga – man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Bara för att My haft en stalker så betyder det ju inte att allt det andra som tas upp i dokumentären stämmer. 
Namnet på dokumentären är taget från Flashback där My har en extremt lång och välbesökt tråd där det uppdateras dag som natt, och den startade när My blev ställd utanför den grupp mammabloggar som hon tidigare umgåtts med.

Dokumentärens titel är hämtad direkt från Flashback, där My har en tråd längre än Skatteverkets kötid. Den startade efter att hon blev utfryst från mammabloggarna – och ja, det handlar om en ”hemlighet” hon påstås ha avslöjat, någonting hon stenhårt förnekar.
I dokumentären upprepas detta som en mantra och jag kan inte låta bli att känna att det mest framstår ett strategiskt sätt att oemotsagd plantera den här ”sanningen” i en dokumentär på TV4 – utan att sanningshalten i det prövas –  i syfte att tvätta rent ett skamfilat rykte som faktiskt inte har med stalkern att göra.

För sanningen är den att My vid ett flertalet tillfällen blivit påkommen med att bland annat plagiera andra kreatörers innehåll rakt av, och det är någonting som så klart diskuteras i Flashback-tråden. Givetvis är det enklare att avfärda alltsammans som mobbing och nättrolleri – en typisk fokusförskjutning som influencers gärna ägnar sig åt, och det är en aspekt som tycker jag är viktigt att ta upp.

Så, för att återgå till kärnfrågan:
Tror jag att hon haft en stalker som velat förstöra hennes liv? Ja.
Tror jag att allt som påstås i dokumentären är sant – nej.