Mona Universum:

Mona fick en kommentar på sin blogg som det tydligen var många som reagerade på. Den skrev av en kvinna som haft det allt annat än lätt sedan hon träffat och blivit kär i en man som visade sig vara ett monster. Så här beskriver kvinnan, som Mona kallar för Moa:

Önskar jag kunde säga att min Jul varit fin, men…. Den har varit tung i år, ensam, utan fast bostad, utan att äga en enda pryl numera, el kläderna jag haft, väskorna, skor, smycken etc. Materiella saker, visst är det så. Men jag hade kämpat mig till att äga det, och tack vare min dumhet, att möta en man jag trodde var snäll, men visade sig vara allt annat än det….blev jag tvungen att gömma mig, lämna allt jag hade, och det hamnade på tippen, flytta runt så mycket att jag inte ens kommer ihåg alla orter den senaste tiden, bryta med fina människor, ansöka om kontaktförbud, stå utan bostad, kvinnojourer, vandrarhem, en anmälan om våldtäkt, misshandel, och massa annat.. Men är glad för andras skull när dom mår bra och har det fint, man ska alltid kunna glädjas med andra känner jag <3 Och jag känner mig mindre ensam när jag läser din blogg <3//Från Monas blogg

Den här stackars kvinnan tvingas alltså flytta varje månad för att hennes ex inte ska hitta henne och hon äger i princip inget mer än kläderna hon har på sig och något enstaka ombyte. Allt annat blev hon av med när hon tvingades gå under jorden.

Saxat från Monas blogg.

Mona ber nu sina läsare om hjälp för att ge ”Moa” lite livskvalité tillbaka – ett fantastiskt fint initiativ. 
Känner ni att ni vill hjälpa till eller bara skriva en peppande kommentar till ”Moa” så kan ni göra det HÄR på Monas blogg.

Fan, vad man har det bra egentligen! Det ska jag aldrig ta för givet..

Monas Universum:

Igår diskuterade vi barns integritet i sann Familjelivs-anda så varför inte fortsätta på det spåret när vi ändå har jobbat oss varma?

Mona trodde för en sekund att maken hade en älskarinna när hon fann dessa använda raffiga trosor i tvättkorgen, bara för att inse att de tillhör hennes tonåring ”Talibanen”. 
När den värsta chocken lagt sig så placerar hon ut dotterns använda trosor på badrumsgolvet, förevigar dem och lägger ut bilden på bloggen.
På dotterns använda trosor!!

Jag ställde mig ju redan frågande till när GabJossan visade upp en hel byrå full med rena underkläder men det här? Använda tonårstrosor?

Vad tycker ni, mina integritetskonstaplar? Okej? Inte okej?

Tack för tips, Iceball!

Monas Universum:

Jämn klinkers!

Mona hade en nätt liten vattenskada i sitt badrum för lite mer än ett år sedan och nu ska hantverkarna tydligen vara klara med renoveringen. Eller.. de anser sig vara klara med renoveringen men den håller ungefär lika hög standard som ett av Myggans taffligt skrivna inlägg och borde således göras om.

Min bror hävdar med bestämdhet att hela badrummet måste göras om. ”Det finns inte en chans att det här jobbet blir godkänt!”
Jag har bara lust att sätta eld på huset och dra härifrån.//Mona

 Hur funkar ni i såna här situationer?
Jag är lite av en struts som gärna sticker huvudet i sanden och tänker att ”äh, det får duga för jag ooooooorkar inte göra om det en gång till”!
Lite som när jag ska bygga ihop – egentligen vad som helst –  från IKEA och släpper koncentrationen för en sekund varpå hela skiten blir bakvänd.
Vad gör jag då?
Jag slänger den åt helvete och sätter mig och surar i ett hörn alternativt hämtar slagborren och skruvar ihop skiten som den SKA se ut!

Jag verkligen beundrar de människor som lugnt kan konstatera att ”oj, nu blev det fel”,  skruvar isär den och sätter ihop den rätt istället.
Jag blir som ett rabiat barn med lågt socker i mataffären (Läs inlägget om Gillis och kexchokladen) och helst vill lägga mig ner på golvet och skrika och kasta saker om kring mig.

Hur kan en människa ha en ängels tålamod i vissa situationer och absolut noll i andra?

Monas Universum:

Alltså. Det är så jäkla kallt på jobbet att jag jobbar med vantar. På riktigt. Vår värd har uppenbarligen glömt bort var värmeknappen sitter för det är samma sak varenda höst/vinter.

Som tur är så använder jag aldrig ”musplattan” utan har en separat mus. //Mona

Samma här!
Jag har jobbat med fingervantar, halsduk och poncho sen i matten av oktober.
Jag fattar inte varför jag är den enda som hackar tänder på jobbet.