Mona modererar kommentarerna på Magdalena Graafs blogg

Mona tar hand om mina kommentarer. Så jäkla tacksam för att hon pallar. Vet inte om hon läser och godkänner allt. Eller om allt hamnar i sopen? //Magdalena Graaf

Vi pratade lite om det här med läsare. Om ni bara VISSTE vad folk skriver för skit.
Det är hennes eget fel att hennes son dog.
Hon är ett knarkarluder, ”för det har jag hört av andra”.
Hon ser äcklig ut när hon är så smal.
Det är vidrigt hur hon kan gå omkring utan behå under kläderna.
Hon har fula barn.
Hon är en skitdålig mamma.
Hon är en djurplågare
. Och så vidare. I all oändlighet. //Monas Universum

Helt ärligt, hur är man funtad om man skriver till en mamma att det är hennes fel att hennes son dog?
Eller egentligen, hur är man funtad om man skriver någon av kommentarerna här ovan?
Influencers som byggt sitt varumärke kring sin person har ibland svårt att skilja på privat och jobb, just för att de är sitt företags varumärke och då är risken stor att de inte vet vad som är vad längre och istället tar ALL kritik som personlig.

Men det sagt så kan vi enkelt konstatera att ingen av kommentarerna här ovan varken handlar om Magdalenas yrke som influenser eller hennes varumärke.
De ratade kommentarerna som Mona skickat direkt i sophinken attackerar Magdalena på ett väldigt personligt plan som på intet vis har med hennes varumärke att göra. De skrivs enbart för att göra henne så illa som möjligt, och hur gör man det enklast om inte genom att blanda in hennes barn?

Det har noll och ingenting med hennes varumärke att göra utan är ingenting annat än en personlig kränkning från början till slut och jag håller med Mona här.
Magdalena ska inte behöva se dessa vidriga kommentarer från människor som inte drar sig för att använda hennes barn emot henne för maximal utdelning.

Monas Universum om sitt stundande hovrättsförhandling

Jag är osäker på vad lagen säger om utpekande publicering här och i Cissi Wallins fall, så för att ta det säkra före det osäkra så har jag bytt ut Monas identifierande av målägande till X.
Jag har ställt frågan till min chefredaktör så jag vet inför framtida texter.

I förra veckan träffade jag min advokat, David Massi. Vi har ju överklagat min dom till hovrätten och det är fler som undrar varför.

Svaret är enkelt. Jag blev dömd till 3 månaders fängelse omvandlat till villkorligt samt 70.000 i skadestånd till X. Och så 8.000 kr till staten. Just det ja, X ville ha ränta på hans 70.000 också.

David tyckte inte domen var okej så han överklagade. Risken vi löper är att jag får ett hårdare straff men vet ni, I don’t care. Har inga som helst problem med att sitta i fängelse för att ha berättat min dotters historia om X våldtäkter.
[…]

Det här med att jag är dömd för grovt förtal och därmed är kriminell, har givetvis kostat en del. Jag är väldigt noga med att tala om att jag i lagens mening har gjort något kriminellt när företag kontaktar mig för samarbeten här i bloggen. Givetvis är det en del som får hicka och avstår från att återkomma.

Men, så finns det dom som uppenbarligen tycker att jag har gjort rätt eller som inte bryr sig. All kärlek till dom. Känner jag.

Min rättegång kommer ske efter att Cissi Wallin haft sin. //Monas Universum

Jag känner mig kluven i den här frågan. 
Samtidigt som jag värnar om vårt rättssamhälle så tycker jag att det är galet att brottsoffer inte ska kunna berätta om vad de varit med om utan att riskera att dömas för förtal.
Jag tycker det är tragiskt att förändringen gällande förtal – att det nu går under allmänt åtal istället för enkilt – som kom till för att skydda unga tjejer som utsatts för hämndporr etc, nu istället utnyttjas av män som Fredrik Virtanen.

Jag har ingen som helst lösning på det här problemet, utan känner bara att det skaver.
Fokuset blir helt fel – lite som när åklagare frågar tjejer som utsatts för våldtäkter hur fulla de var, vad de hade på sig och hur många de legat med tidigare, trots att det är HELT irrelevant.
Förhoppningsvis kommer den nya samtyckeslagen hjälpa till att skifta fokuset tillbaka på gärningsmannen, men något liknande behöver ske gällande förtal också tycker jag.
Som sagt – ingen aning om HUR – jag bara skriver utifrån ett önsketänkande perspektiv där lagstiftningen så som den ser ut idag inte riktigt fungerar.

Du behöver inte hålla med mig eller någon annan här, men det är ett känsligt ämne för många inblandade, så håll en god ton!

 

Team Hoarder eller Team Kasta och sortera?

 Vi bestämde gemensamt att vi skulle rensa hårt bland våra personliga minnen vi har med oss från våra uppväxter.

Mina grejer fyller en h a l v flyttkartong. Maken uppgav att han minsann rensat ”som fan” och det som var kvar rymdes i … 5 flyttkartonger. Jag orkade inte tjafsa utan tänkte att, ”bättre än innan i alla fall”. 

Nu passade jag på att öppna dessa kartonger för att försöka packa om det då jag har svart bälte i att just packa och organisera. Alltså, om folk bara kunde förstå vad han sparar på. //Monas Universum

Helt ärligt – om jag hade sparat mitt medlemskort i Dumleklubben – där Pernilla Wahlgren var frontfigur – så hade jag definitivt både laminerat och sparat det. Förmodligen hade jag satt upp det på kontoret, tillsammans med pappret med fotbollslandslagets alla autografer från 1994 eftersom man inte kan mäta sådana dyrgripar med monetära mått. 
Med andra ord så sparar jag mer än jag slänger och jag försöker inte ens motivera det med annat än att ”jag VILL!!!”
Och hör sen…

Jag kan inte minnas att jag någonsin fick en röd Dumle-tisha, så harkel, harkel…
Kan man skicka sitt klagomål direkt till Wahlgrenskan tror ni?

Någon mer som var med i Dumleklubben?
Eller ”Super kid Club”? Det var fritidsresors barnklubb och jag fick deras LP-singel hemskickad en jul. Och jag kan den fortfarande utantill vilket jag inte vet om det är imponerande eller lite oroväckande…?

På en solig strand, i ett främman’ land
Är vi alla pirater på ett skepp av sand
Vindarna för oss just dit vi vill
Vi seglar fast vi sitter still
Är ni med?
Vi är med, kom igen, två, tre

Någon mer?

Haff?

Äldsta och yngsta dottern satt vardagsrummet igår och pratade. Plötsligt hör jag ett ord jag inte känner igen.

Maken är dock snabbare: ”Haff?”
Döttrarna i korus: ”Ja, vet du inte vad haff är?!”
Jag låtsas som om jag är djup inne i nåt mail på laptopen och vägrar låta dom fatta att inte jag heller har koll.

”Nä, jag vet inte vad det är, borde jag det?” säger maken.
Döttrarna skrattar knäskålarna ur led och talibanen utbrister: ”Hahaha, det märks att det var länge sen du var ute på marknaden!”
Då fattar i alla fall jag, men maken ser fortfarande ut som ett frågetecken.
”Ragg, pappa, R A G G!

Alltså, är vi ensamma om att aldrig hört det ordet förr? //Monas Universum

Mona och hennes man undrar om de är ”stenålders” eftersom de aldrig hört ordet ”haff” och det skulle jag säga att de förmodligen är, på samma sätt som jag själv nog också är det.
Haff?
Aldrig hört talas om!
Hugg däremot, det vet jag betyder ragg!
HAFF?
Jag antar att man ”haffar” någon?

Av Monas kommentarsfält att döma så är vi kanske många i denna dinosaurieklubb då det bara är två stycken som hört talas om ordet inne hos Mona?
Finns det någon anledning till att alla orden börjar på bokstaven H?
Hugg, hemsläp och nu haff.
Finns det fler?

Kan vi komma på en ny variant för den gamla klassikern, KK?
Eller en helt ny kombon – HH?
”Hem-Haff”?

TILLÄGG:

Jag kommer inte tillåta EN enda kommentar om Flashbacktrådar eller liknande! Diskutera inlägget, eller låt bli! 

Nu är jag hemma i Stockholm igen och kommer ha bättre koll.

Jag har precis städat upp det här kommentarsfältet.
Om JAG ska skärpa till min ton så kräver jag detsamma av er!