Monas Universum var bjuden på en födelsedagsfest i helgen där dresscode var rosa, och hon gick sannerligen ALL IN!
Eller så här…hon gick tamejfan all in med att gå all in!!!
Hela hon ser ut som en karamell och klänningen hon har på sig ser ut som en som man kan göra en ”Lill Lindfors” med – if you know what I mean?
Rycker man loss underkjolen så har man helt plötsligt en miniklänning, redo för både röda mattan och att dansa på en stol med, hållandes en servett som vevas över huvudet.
Så vida du inte är man och det är din födelsedag, då får du absolut inte göra så men det är ju sedan gammalt. 😉

Jag tycker generellt att svenskar är urtråkiga på att klä upp sig för att gå på röda mattan, och hade gärna sett mer av det.
Ellegalan, det är liksom det man få på ett år, när det kommer till kändisar i glitter och glamour.
Hade vi haft en egen variant av ”Metgalan” – men utan att tilldelas en designer som gör dina kläder – så kan du ge dig fan på att någon likförbannat hade kommit i jeans och sneakers.
Svenskar verkar smått allergiska mot att gå all in på röda mattan. Vissa gör det alltid – som min kompis Therese. Hon brukar nästan alltid bära klänningar av designern Sara Poul och de är helt magiska kreationer, och jag tycker fler svenska kändisar borde ta efter henne.
Det spelar ingen roll vilken röd matta Tess går på, man hade kunnat ta henne och ploppat ner henne på Oscarsgalans röda matta och hon skulle smälta in till 100%.
Hon är en FRÖJD att se på röda mattan! Och det säger jag inte enbart för att hon är min vän. 😉

Visa det här inlägget på Instagram

Visst?

Jag vet inte hur det är med er men i vår familj spelar vi Julklappsspelet varje jul. Vi köper två klappar vardera och de ska kosta runt 200 kr per styck. Inga konstigheter. Vi är också rörande överens om att man ska köpa vettiga saker, så pass vettiga man kan få för 200 pickadoller.
[…]

Kör ni också Julklappsspelet och i så fall: vad har ni för regler? // Monas Universum

Jag har alltid tyckt att Julklappsspelet är slöseri med både tid och pengar, särskilt om klapparna är inslagna och man inte kan se vad som är i dem. 
Vi har absolut kört julklappsspelet i familjen men då med struntpresenter och utöver de genomtänkta julklapparna som vi köper till varandra.
Håller ni med om att julklappsspelet är att kasta pengar i sjön eller är spelet det absolut bästa på hela julafton?

Nu ska jag sätta mig och titta på avsnitt 1 av Dokument Inifråns trestegsraket om Joakim Lundell.
Ska ni titta eller sparkar ni er hellre trötta i sängen?

Monas Universum skriver om lyxväskor och den allt mer urvattnade känslan av exklusivitet.
Bland annat förfasas hon över prislapparna på begagnade Hermesväskor, men eftersom det inte bara är att knalla in i en butik och införskaffa en – utan du måste verkligen förtjääääna att få köpa den – så kostar nya betydligt mindre än en begagnad.
Det lärde Gertrude Tornvall mig här. 🙂
Mona menar att även om vissa väskor kan vara värda att investera i, så känns det inte lika speciellt när “halva världen springer runt med kopior” – särskilt av klassiker som Chanels svarta modeller.
Samtidigt konstaterar hon att lyxväskor i dag blivit en sorts investering, eftersom många ökar i värde.

Själv har hon dock svårt att se hur en väska någonsin kan vara värd flera hundra tusen, och jag kan inte annat än hålla med. Jag skulle gå runt och vara konstant livrädd. Antingen för att bli rånad eller att lyckas förstöra den, men jag antar att man helförsäkrar en sådan väska?
I kommentarsfältet håller de flesta med Mona, men roligast var ändå den här – Lena Ph Bag edition.