Men, hur mycket jag än funderar kan jag inte komma på en enda sak som jag kommer fortsätta med efter pandemin. Möjligen det här med att beställa nästan allt på nätet. Samtidigt får jag dåligt samvete över småbutiker som inte har e-handel. Det här har blivit deras död. Förut har jag ändå varit noga med att handla lokalt men det har skitit sig helt nu.

Finns det saker ute i vårt samhälle som har blivit bättre och smartare? En av mina kompisar bor halvtid på Marbella och hon berättade att SAS har börjat med en grej som hon hoppas de ska fortsätta med. När planet landat och man ska kliva av så får bara ett visst antal rader gå i taget. På så sätt slipper man ju det här jäkla köandet och trängseln som alltid uppstår. Det går mycket fortare vid passkontrollen och underlättar för allt och alla.

Finns det något i era beteenden/rutiner som ni kommer fortsätta med? // Monas Universum

Av Monas kommentarsfält att döma så är det definitivt kramarna som är i fokus.
Det som många människor saknar allra mest är att få träffa och krama om nära och kära, samtidigt som många människor hoppas att ”slentrian-kramandet” inte kommer komma tillbaka, och även det att skaka hand med allt och alla.
Saknar ni att kramas med allt och alla till höger och vänster, eller tillhör ni skaran som hoppas på att ”slentriankramandet” aldrig får fäste igen?
Jag känner inte särskilt starkt för något av alternativet, men har mer börjat reflektera över vad anledningen var till att man började slentriankramas från första början?

Och är det någon som faktiskt SAKNAR slentriankramandet och inte kan vänta på att få slänga sig runt halsen på mer eller mindre främlingar? 
Det har ju startat någonstans men är det egentligen någon som brinner för konceptet och saknar det i sitt liv?
Eller gör alla det för att alla andra gör det, men egentligen är det ingen som vill göra det?

Jag vet inte hur det är med er, men jag får känslan av att Mona inte riktigt gillar oss?
Kan bara vara en feltolkning från min sida, så jag tänker att det är lika bra att kolla med er.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men kanske är det ”oseriös” tillsammans med lågväxlande läsare som är dumma i huvudet”?
Får ni samma vibbar som jag?

Enligt Mona så har hon aldrig besökt den här sidan så det här kommer med största sannolikhet inte heller nå henne, men jag vill ändå flika in att jag aldrig kritiserat ATT Mona lyfter upp ”Vid din sida” och det enorma arbete som organisationen gör. Jag har ställt mig frågande vissa gånger till HUR hon skriver om människorna som de hjälper – som i det här inlägget –  men det är stor skillnad på ”att” och ”hur”.
Jag tyckte helt enkelt att hon var respektlös i sitt sätt att uttrycka sig här, men fortfarande inte kritisk till ATT hon skriver om VDS eftersom jag tror att den exponeringen kan hjälpa organisationen att hjälpa fler hemlösa pensionärer.

Jag har bestämt mig för att göra egna bajssprejer eftersom det är en galet bra produkt! För er som inte vet: jag säljer bajssprejer som man använder med att spreja två-tre sprut ned mot vattnet i toan i n n a n man sätter sig. Den innehåller eteriska oljor som ”kapslar” in lukten och det gör att det inte luktar något alls! Jag säljer idag två olika märken, båda tillverkas utomlands men jag tänker tillverka mina i Sverige. // Monas Universum

Jag var extremt skeptisk till bajssprayer innan jag testade, men de fungerar faktiskt.
Fråga mig inte hur, men det gör de.
Nu har Mona bestämt sig för att lansera egna istället för att bara vara återförsäljare till andra företag men hon är fortfarande bara i början av framtagandet.

Men, nu kommer vi till det svåra: namn. Vill ha tre roliga namn och helst på engelska då allt som har med bajs på svenska att göra, inte låter jätteroligt. Vad säger ni om ”Pretty Poo” och ”No Shit”?

Hjälp mig med att komma på fler varianter och kom gärna med förslag på dofter. En av dom ska dofta cashmere och sen gillar jag sandelträ. // Monas Universum

Vilken typ av människa är ni?
Den som hellre skulle dö än att bli påkommen med att ha bajsat på en toalett (pga lukten då) eller den som inte bryr sig nämnvärt? Alla bajsar ju liksom?

 

Monas Universum är volontär i Vid din sidas soppkök vid Centralstationen, ett projekt med syfte att hjälpa några av Sveriges hemlösa pensionärer.
Att lyfta den här problematiken och synliggöra bristerna i vår samhälle, som lett till att dessa människor står utan bostad, är jätteviktigt.
Genom sin blogg har Monas med största säkerhet sett till att kapaciteten för Vid din sidas hjälpinsats expanderat, men jag kan inte låta bli att reagera över hur vissa bilder och texter ligger på gränsen för vad jag tycker är respektfullt och värdigt.
Mona skriver ofta väldigt utlämnande om människorna som kommer till soppköket och illustrerar det hela med bilder som utlämnar dem ganska så mycket.

Bland annat har hon publicerat en bild där någons hand sträcker fram en kanelbulle till en man. 
Så här har Mona skrivit i texten under bilden:

Den här bilden säger så mycket tycker jag. Mannen fick en matlåda och vi frågade om han ville ha en nybakad kanelbulle.
Titta på blicken och vår utsträckta hand.

”Titta på blicken och vår utsträckta hand?” (och så en bild på personen)
Är det bara jag som får känslan av ”white savior complex”?
Eller i det här fallet kanske det är mer korrekt att kalla det för ”Rich savior complex”?

Oavsett vad man kallar det så finns det en problematik i den gränslöshet som Mona visar gentemot de människor som söker sig till Vid din sida.
Ungefär samma gränslöshet som hon visade när hon åkte med Synoptik till Peru för att dela ut glasögon, och ingående beskrev hur illa det luktade hemma hos en person som de var där för att hjälpa.
Deras utsatthet blir hennes content.

Vad skulle hända om Mona helt plötsligt inte längre fick dokumentera alla sina goda gärningar och publicera dem på sin blogg?
Skulle hon fortfarande göra goda gärningar då?
Kanske, kanske inte…