Michaela Forni:

Att vara avundsjuk, missunnsam och hatisk är epitet jag fått höra ända sedan jag startade den här bloggen men idag – mina damer och herrar – ska ni få vatten på er kvarn och inte så lite heller.
Hela det är inlägget ska nämligen handla om saker jag är avundsjuk på och detta inlägg tillägnas Forniskan som idag står bakom den CamCamiska avundssjukan.

Jag är nämligen GRÖN av avundsjuka på folk som har fina händer.
Titta på de här drömska labbarna som Michaela har – långa, fina pianofingrar med naglar som inte kan beskrivas som något annat än GOAAAALZ i bloggvärlden.
SÅ JÄVLA ON FLEEEEEEEEEK ATT JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR TYP!!!

Inte nog med att jag begåvats med min mammas prinskorvar till fingrar – det spretar också åt alla håll likt ett Bookiskt plockepinn eftersom jag lyckades fastna med högerhand i en skidlift när jag var 14 år och bröt dem. Alla.
Fråga mig inte hur fan det gick till och nej, jag åker inte skidor efter det. Det var min första och sista gång i skidbacken och eftersom olyckan hände dag 2 av 7.
Ska tilläggas att jag åkte tillsammans med min dåvarande pingstförsamling (Inte Knutby den här gången) så kunde jag ju inte ens smygsmutta på någon gammal och kall Irish Coffee som något lämnat i ett hörn för att liva upp stämningen lite utan fick roa mig med att läsa bibeln när de andra var i backen.

Det spelar liksom ingen roll hur långa och fina naglar jag har eller hur många ringar jag klämt på varje finger för att försöka kamouflera dem – de är och förblir tuggade prinskorvar och detta mina vänner.
Detta är helt och hållet CamiMamis fel för hennes händer ser exakt likadana ut! 
Min syrra? Forniska pianohänder. Kunde man väl ge sig fan på eller?

Michaela Forni:

Michaela Forni har ställt upp i DN och pratar om utbrändhet och hur hennes liv inte är en Jennifer Aniston-film – om det nu var någon som trodde det.
En läsare lämnar den här kommentaren om att Michaelas blogg bidrar till stressen hos kvinnor i och med sin blogg och det är lite intressant.

Jag har själv skrivit om det – det här sanslösa socialiserande som framförallt Michaela skriver om. Jag blir själv stressad av att läsa om allt dessa bloggerskor gör på en dag. 
Frukostdejt med nån kompis, promenad runt Djurgården med nån, äta middag ute (helst någonting med tryffel) med vänner – gärna ett annat par – för att sedan avsluta med drinkar med ett annat gäng.

Gäsp!
Det är helt ärligt mer socialiserande än jag gör på en månad och flera gånger har jag frågat mig själv om det är mig det är något fel på. Är jag osocial på något sett eftersom min sociala kalender inte innehåller allt det här.
Men så inser jag att, näää…
Jag trivs med mitt liv, men jag vill bli bättre på att vårda mina relationer men hellre kvalité än kvantitet.
Och jag har jag nog inga vänner som är likadana så skulle jag föreslå frukost, lunch och middagsdejter med drink-kvällar var och varannan dag så skulle de blocka mitt nummer och tycka att jag är typ helt besatt.

Och jag fattar inte…
Hur kan man gå på så här mycket events, dricka så många drinkar och bara äta ute och ändå se ut som de gör?
Ska man som bloggare ha en inbyggd binikemask eller är det bara människor som vunnit det genetiska lotteriet som får bli bloggare och unfluänsöööörzz?
Jag har helt klart valt fel yrke.
Fan då.

Michaela Forni:

Till skillnad från vissa andra ”väsk-hoarders” vi känner till (*host* Kenza) så säljer Forniskan av lite väskor nu när hon uppdaterat kollektionen.

Up for grabs finns två väskor från Stella McCartney och den stora väskan hade gärna fått flytta in hos mig och komplettera min väsksamling av plastpåsar och det senaste tillskottet – Unboxingväskan från HM – om det nu inte var så att jag fortfarande tycker att 4000 spänn är för mycket för en handväska – ny eller begagnad och hellre lägger pengarna på roliga kläder till Tjocka Hetsätarkatten som han ändå aldrig får på sig på grund av den lilla magen som är i vägen.

Ni kan ju alltid swisha mig en slant om ni tycker att jag borde köpa den. Överskottet kommer gå till ett tummy tuck till THK.. 😉