Jag är så ofattbart stolt över vad min kropp har gjort för oss. Hur den har skapat liv och fött en livs levande liten person till världen. Jag är stolt och tacksam –

men jag känner också sorg.

Jag tittar på min kropp och ser en alldeles ny kropp. Jag känner in min kropp och känner en alldeles ny kropp. Och det är helt okej, för det var ju värt det alla dagar i veckan och det var också dealen – min kropp mot ett liv. Men lite så känns det, som att jag har bytt ut min gamla kropp. Det jag känner är till stor del en ny kropp. Och jag vill ändå vara modig nog att erkänna att jag saknar min gamla.
[…]

Jag tittar på min kropp och jag ser en ny kropp. Jag vet inte om jag älskar den, inte än i alla fall. Kanske kommer det ändras någon dag, jag vet inte det men jag ger den och mig tid. Det enda jag vet, det är att jag är så stolt över den för vad den har gjort för oss. Ibland när jag har tighta kläder ser jag hur någon tittar mot min mage, där det ser ut som att jag har lagt en skogaholmslimpa innanför byxlinningen. Och jag tänker på hur sjukt det är att vi förväntas sudda bort spåren av våra krig så fort som möjligt. Men det går inte, spåren finns där som påminnelser om vad vi har tagit oss igenom.

Jag saknar min gamla kropp, för den var stark, min kropp idag har inte samma ork. All ork gick till Dante.

Det var värt det. // Michaela Forni

Mammakroppen – denna omdebatterade, diskuterade, blötta och stötta kropp som alla tycker sig ha rätten att tycka till om, även om den inte tillhör den som levererar åsikten.
Hur kan det vara så att det är den kvinnliga kroppen som ska läggas under ett mikroskop och bedömas direkt som graviditeten gått över i förlossning och förlossningen gått över i ett alldeles nytt och skört föräldraskap?
Varför ska kvinnans kropp vara ämne för diskussion och åsikter? Alla vet ju vad kvinnan kropp sysslat med under de senaste nio månaderna – att skapa och baka en ny liten människa. Galet imponerande!
Men vad har egentligen de blivande papporna sysslat med i nio månader? Kan vi inte granska deras kroppar istället? Vad de använt dem till medan de blivande mammorna skapade nytt liv?

Egentligen tycker jag vi ska skita i att överhuvudtaget granska kroppar, men om det är någon nybliven förälders kropp som ska granskas så får det fan i mig (fanimej?) vara pappans.
Han har ju haft nio månader på sig att skapa stordåd så vad säger ni om en ny tradition i samband med förlossningen?
På 60-talet delade den nyblivna pappan ut cigarrer i väntrummet när barnet fötts och nu för tiden ska de vara med och klippa navelsträng och grejer.
Vad sägs om att de får posera likt nyförlösta kungligheter på en trappa innan de får åka hem med resten av familjen?
Bar överkropp givetvis.
Vi kvinnor har objektifierats i alla tider så vad tror ni om att att vi riktar om det där granskande Sauronögat mot någonting annat för en gångs skull?

Gå in och läs hela Michaelas text på hennes blogg.
Den är fantastiskt skriven och läsarnas hyllningar vet inga gränser.

När jag gick ut med att jag var gravid var det några som kommenterade i mina sociala medier och skrev att de verkligen hoppades att jag inte skulle bli ”en sån som bara postar om min graviditet eller min bebis i sociala medier” utan fortsätter som jag har gjort innan. Jag tog nog åt mig lite av de kommentarerna och märkte att jag, när jag sen ville skriva om mina tankar kring graviditeten, i någon mån försvarade mig lite. Och framför allt att jag ibland höll tillbaka för att inte posta ”för mycket” om min graviditet. Det här hängde med när Dante sen kom och jag har liksom hela tiden behövs tänka efter innan jag publicerar saker om det kan bli för mycket bebis och för lite annat. //Michaela Forni

Jag läser det hela tiden, kommentarer till influencers som väntar barn om att ”man hoppas att det inte kommer postas för mycket bebisgrejer” vilket egentligen är en riktigt, riktigt märklig sak att skriva till en person vars plattformar man följer av en anledning – hur de delar med sig av sitt liv.
Det finns många förändringar en människa kan göra förutom att skaffa barn. Byta jobb, flytta, starta företag, köpa hund, gifta sig, skilja sig, bli vegan eller ändra någonting annat i livet för att man vill.
Är det inte konstigt att just konceptet att skaffa barn med tillhörande graviditet, förlossning (eller adoption eller liknande så klart) och föräldraledighet är en förändring som läsarna anser sig ha rätt att kritisera och önska mindre av, trots att detta kanske är det största som hänt personen man AKTIVT valt att följa?

När Sandra Beijer beslutade sig för att flytta hem från New York – tror ni hon fick många kommentarer med hot om avföljning om hon inte stannade kvar i USA och bloggade därifrån?
För det är ju faktiskt därför man följer henne?
Tror ni många beklagade sig till Alexandra Nilsson när hon blev tillsammans med sin Andreas och hotade med att avfölja henne om hon inte fortsatte vara singel eftersom de bara ville följa ”singel-Alexandra”?
Egoina bytte jobb för inte så längesedan, borde läsarna krävt att hon skulle stanna på Blue Box eftersom det är det enda företaget de ville läsa om att hon jobbar på?
Jag har hur många exempel som helst men nöjer mig där, jag tror ni förstår min poäng.

Skulle den här bloggen däremot börja handla om matlagning helt plötsligt så skulle jag förstå kritiken, precis som om tidningen ”Min Häst” helt plötsligt börja skriva om hockey.
Båda dessa forum har uttalade koncept, om än ganska breda där utsvävningarna görs baserat på läsarnas reaktioner.

Michaela Fornis blogg handlar om henne. Hennes liv, hennes resa och hennes val som hon gör i det, och det är egentligen den enda specifikationen man får när man väljer att följa henne. Michaela Fornis blogg kommer handla om Michaela Forni, det är ungefär det man kan kräva eller räkna med. Allt annat är beroende på omständigheter. Påverka genom att avfölja, men försök inte påverka genom att diktera krav för en nybliven mamma om vad du anser att hon bör publicera eller inte för att du inte ska avfölja henne.
Hon kommer dela med sig av sitt liv, där hon är i det just nu och precis som tidigare så får de som valt att följa henne ta del av det, men av någon anledning verkar vissa tro att de kan lägga in sitt veto vad gäller just barn och föräldraskapet.
Ni vet, den där lilla förändringen som förmodligen är det största som någonsin hänt henne (en gissning) och som hela hennes liv fokuserar kring just nu.
DEN tycker vissa följare att de har rätt att beklaga sig över och mer eller mindre kräva att Michaela ska tona ner för att de inte ska avfölja henne.

Du följer en person som delar med sig av sitt liv – ett koncept som varit klart som korvspad sedan sociala mediers begynnelse.
Sitt liv, som är dynamiskt och hela tiden förändras. Det är liksom den beskrivning som finns. Hennes liv i livets olika skeden.
Är det inte intressant för dig längre, avfölj henne då och välj någon annan som passar dig bättre för tillfället med vad du vill läsa om, men ge inte en nybliven mamma dåligt samvete för att hela hennes värld skiftat fokus och att den här nya lilla människan avspeglas i allt hon gör.
Hennes sociala medier kommer fortsätta handla om hennes liv, hennes liv är bara annorlunda från tidigare.

ETT tips:, om du följer en influencer som tidigare inspirerat dig men som helt snöat in på något du är helt ointresserad av.  (bebisar exempelvis?

Är det då inte bättre att försöka hitta någon annan person att inspireras av än att tvinga Michaela ner i en form där hon  så uppenbart inte längre vill vara?

Den dagen Michaela Forni börjar skriva uteslutande om hockey på sin blogg, då är jag beredd att lyssna på era klagomål.

I en tid där slit och släng är synonymt med dagens konsumtionssamhälle så måste jag ändå ge en eloge till den tröja som Michaela Forni tagit fram tillsammans med Soft Goat.
Tröjorna på bilderna här ovan är nämligen en och samma tröja som är något så fyndigt som ”reversable”.

En oversized polotröja som är reversible – det är alltså två färger i en! Du vänder alltså tröjan ut och in för att få fram den ljusa nyansen. Sömmarna är sydda så att man inte ska se att något håll är ut och in utan att den ska vara lika snygg oavsett vilken färg man har. Det känns så rätt att ta fram den typ av plagg, det gör den ännu mer tidlös och hållbar och verkligen en tröja som kan leva kvar i garderoben för evigt. //Michaela Forni

Tröttnar du på ena färgen så vänder du den bara ut och in och vips har du en annan färg.
För mig som är lite av en kladdmaja så skulle jag behöva att ALLA mina kläder fungerade på det här viset då jag inte kan gå en dag utan att spilla någonting på mig, och det börjar redan när jag borstar tänderna på morgonen.
Kanske en hakklapp vore något för mig? En dregglis i kashmir? 😉

Den här tröjan är det absolut snyggaste av de plagg som Forni släppt tillsammans med Soft Goat och sömmarna gör den bara ännu snyggare.
Ett problem dock med att ha en tröja som kan bäras med båda sidorna utåt – tvättrådet? Hur ska jag veta hur den ska tvättas? Eller rättare sagt – hur ska resten av familjen veta att den inte ska tvättas i varken 40 eller 60 grader om det inte finns någon lapp med tvättråd?

Tyvärr kostar den 2995 kr vilken är över min smärtgräns för en tröja, även om den går att bära på två sätt. I sitt kommentarsfält skriver Michaela att det kan komma en rabattkod i och med Black Friday, men huruvida den kommer gälla hennes kollektion vet hon inte.

Jag inser att jag tydligen inte är tillräckligt gammal för att helt satsa på tidlösa, dyrare plagg men det kanske kommer? Det är ju sannerligen rätt väg att gå för att minska ”fast fashion-konsumtionen” så jag behöver kanske börja tänka om?
Gör ni det?
”Kvalité framför kvantitet”?