Jag tycker alltid att det är spännande när influencers startar bolag som sticker ut lite från mängden. Smink, hudvård och klädmärken finns det redan gott om – men appar? Inte lika många.
Därför har jag följt Michaela Fornis bolag Baby Journey med intresse, och tänkte att det var dags för en liten uppdatering.

Baby Journey beskrivs som Sveriges största gravidapp – enligt företaget laddas den ner av nio av tio gravida kvinnor varje månad.
Appen låter användaren följa hela resan från det positiva graviditetstestet tills barnet fyller fem år.
Precis som Michaela själv skriver i sitt inlägg är appen helt kostnadsfri och finansieras av reklam – ungefär som de flesta andra sociala plattformar.
Företaget registrerades 2019 och har vuxit rejält sedan starten.
Från tre anställda – Michaela, hennes sambo och hennes lillebror – består teamet i dag av hela 14 personer.

Bolaget visar riktigt imponerande siffror för 2024.
Omsättningen landar på drygt 30,5 miljoner kronor, vilket är en rejäl ökning från året innan (runt 25 miljoner).
Sedan 2022 har bolaget alltså mer än fördubblat sina intäkter – inte illa för en app från 2019.

Men det mest imponerande?
De går med vinst – drygt 4 miljoner kronor före skatt, och ett årsresultat på 3,1 miljoner.
Det betyder att Baby Journey inte bara växer snabbt, utan också gör det utan att bränna pengar, vilket verkar vara rätt ovanligt i techvärlden.
Dessutom har bolaget nästan inga skulder alls.
Soliditeten ligger på runt 78 procent, vilket i klarspråk betyder att företaget står stadigt och inte behöver jaga investerare för att överleva.

Kort sagt: Baby Journey är inte längre en “influenceridé” – det är ett starkt och växande techbolag som lyckats med det många drömmer om: att bygga något hållbart, lönsamt och riktigt efterfrågat.

Anledningen till att jag tar upp det här just nu är att Michaela delade några inlägg i sin story (se nedan) som jag faktiskt tyckte var bland det mest inspirerande jag läst på länge när det gäller influencers och företagande.

Bild 1 (vänster):

Daniel Eriksson
Founder & CEO @ Wndy | HR Tech Innovator 🚀

Det var inte taxichaufförerna som byggde Uber.
Det var inte hotellkedjorna som skapade Airbnb.
Det var inte artisterna som byggde Spotify.
Det var inte HR-avdelningarna som byggde Wndy.

För verklig förändring kommer från de som ser problemen utan att sitta fast i gamla sätt att tänka.

Och det gäller inte bara HR, det gäller alla branscher. Som VD behöver du alltid ställa dig frågan: varifrån kommer nästa stora förändring i min värld?

Under det har Michaela Forni skrivit:

Blev så inspirerad och påmind av att läsa den här texten som Daniel la upp förra veckan.
Exakt så här var det när det var jag, Timmy och Damon startade Baby Journey!
Vi såg luckor – inte bara i en bransch – utan i en av de viktigaste perioderna i människors liv (!).
Perioden man bildar familj ❤️ kanske den sköraste, mäktigaste perioden man går igenom som människa.
Vi såg saker som saknades och möjligheter att göra den här perioden bättre för människor.
Det är den känslan som får mig att varje dag gå till jobbet och ge lite till.

Men! Vi hade inte kunnat driva det här utan vårdpersonalen som är med på vår resa.
Barnmorskorna, amningsexperterna, psykologerna och sjuksköterskorna.
Det är de som utgör navet av @babyjourneyapp tillsammans med våra användare, vi jobbar tillsammans för att allt magiskt ska hända – och framför allt – för att göra skillnad!!

Världens bästa jobb har jag ❤️

Bild 2 (höger):

Ibland får vi feedback över att det är reklam i appen.

Men ni vet att vi är en av få appar i Europa som inte har en enda betalvägg inuti appen va?
Vi är helt gratis för alla, vi har inga vårdavtal med regionerna heller trots att en stor del av appen är just vård.

Det som gör att vi kan erbjuda allt det här för gravida och föräldrar är just de otroliga samarbetspartners som syns i appen!
Som dessutom erbjuder våra användare relevant, genomtänkt marknadsföring av bästa sort.

Om ni frågar mig har vi knäckt koden som kan erbjuda allt det här helt gratis ♥

Ni som använt er av Baby Journey – uppskattar ni att ni fått tillgång till allt material gratis, men ser reklam i appen – eller hade ni hellre betalat för att slippa reklamen? 
Att slippa betala för appen gör kanske att fler testar den, än om man behövt betala för att få reda på om man ens gillar den?

Tankar? Gillar ni den här typen av inlägg?

Michaela Forni har blivit med bokklubb och rekommenderar det verkligen om man vill göra någonting kul.
Hon vill ha tips på mysiga saker att göra med sin bokklubb, och här kanske jag har missat något men brukar man inte….läsa böcker och diskutera dem? Är inte det hela syftet med en bokklubb? Eller är bokklubben mer ett sätt att träffa nya kompisar, med en bonus om man råkar läsa samma bok?

Jag har fått intrycket att bokklubbar generellt är så himla pretentiösa, där man enbart läser ”svåra” böcker och väljer bort allt som finns på topplistorna, men jag har kanske fel?
Jag vet dock inte hur väl mina läs/lyssnarmönster skulle göra sig i en bokklubb då jag är lite av en periodare, men mitt tips – om man vill bättre på att sitta ner och faktiskt läsa en fysisk bok – är att köpa/låna boken och varva läsning och lyssning.
Just nu plöjer jag Anders Roslunds bok ”Fly” som jag växelkonsumerar.
Hur bra som helst!

Har du någon bokrekommendation så här i början av juli?

Minns ni när Michaela Forni köpte en ny ”vardagshandväska” från Fendi som gick på 23 loppor och jag kunde konstatera att Michaelas vardag inte är min vardag?
Hon verkar ha lev:lat ner för den här ”vardagsväskan” fick hon för rena vrakpriset. 6 500 kr kostar gympapåsen från DeMellier London, och hon lär få i hur mycket som helst i den. Träningskläder – check. Storhandlingen – check. Båda barnen – check. Alla pengar hon ”sparat” genom att köpa en billigare väska – check.

Ekonomiskt så det förslår. 
2016 kom Michaelas totala summa för väskinköp för 2016 till a grand total av 80 000 kr, och 2017 köpte hon en ny ”vardagsväska” som kom från J.W.Andersson och som inte kostade mer än 12 999 kr.

Men vet ni vad som slår mig när jag sitter här och skriver om Michaelas väskköp?
Jo, att den totala summa som Michaela köpte väskor för under 2016 är vad influencers idag lägger på EN väska. EN!
Gertrude Tornvall har som rutin att stolt visa upp väskor från Hermes och Chanel, för hundratusentals kronor, och Lovisorna lika så (Lovisa Bark och Lovisa Worge). Du kan läsa om Gertrudes väskor här, här, här, och här.

Kostnaderna för väskor som Fornis är ju rena rama rånet jämfört med dessa, så egentligen vill man väl i stället tacka Forni för att hon inte bidrar till den här kapprustningen på väskfronten?

På mina sociala medier diskuterar vi ofta hur influencers exponerar sina barn genom att dela bilder och filmer på dem, ibland i både privata och utlämnande situationer.
Vissa influencers har valt att inte visa sina barns ansikten, samtidigt som de delar extremt utlämnande skildringar om barnen i ord och jag undrar lite hur ni ser på det?
Det kan ju vara nog så utlämnande att beskriva konflikter, sjukdomar, eller utmaningar i skolan. Man får inte glömma bort att text är subjektiv och kan tolkas olika av olika personer. Om en förälder skriver om barnets ”trotsighet” eller ”utbrott” kan det ge läsaren en negativ eller stigmatiserande bild av barnet, vilken riskerar att hänga kvar även i framtida inlägg.

Jag kom att tänka på det när jag läste det här inlägget av Michaela Forni där hon både beskriver ganska utlämnande detaljer om sitt dotters agerande, samtidigt som hon bryter mot marknadsföringslagen. 🙂

Barnet som beskrivs här är 1,5 år gammalt och kommer troligen inte lida särskilt mycket alls av mamma Michaelas inlägg, men det finns ju många äldre influencerbarn som får hela sina liv utfläkt på sociala medier i text och ord, samtidigt som föräldern klappar sig själv på axel för att de sätter små emojis över barnens ansikten på alla foton. Michaelas inlägg fick mig alltså att börja fundera över detta, men det finns fler exempel än jag har fingrar, så Michaela ska inte känna sig utpekad. Hennes inlägg fick hjärnkontoret att spraka igång, det är allt. 🙂
Men…det här är problematiskt om du frågar mig, och eftersom vi ser en första generation av influencerbarn så har vi ingen aning om hur de kommer påverkas längre fram i livet för det finns ingen forskning. Än.
Vem vet vilka flunsbarn som kommer bryta med sina influencerföräldrar längre fram när de blir varse vad deras föräldrar utsatt dem för?

Hur ser ni på saken?