Magdalena Graaf får påhälsning av män i huvor

https://www.instagram.com/p/BtHZvjJB8FL/

https://www.instagram.com/p/BtHh-K6HZMf/

Fy fan vad obehagligt!
Och varför Magdalena och hennes man?
Maggan verkar välja att se det hela med lite humor men jag tycker riktigt synd om henne som utsatts för det här. Man får ju bara hoppas att Drago fick in ett rejält bett i röven på i alla fall en av dem…

Det var ju av den här anledningen Magdalena och familjen – i slutet av 2017 –  införskaffade elitvakthunden Drago som specialtränats utomlands. 
Nu är det dags att han gör lite nytta och kompenserar för alla bajsblöjor han ätit upp sedan han kom. 🙂

Att vara deltidsförälder i två olika länder

Får många frågor om vart jag ska flytta, ska jag bo kvar i Spanien, vad som händer med barnen, pojkarna, flickorna, var bor du, hur bor du etc. Förstår att man undrar men skriver jag inte om det så har det sina förklaringar.

Jag vet ingenting ännu. Gör bara allt i min makt, så gott jag kan, att allt ska lösa sig. Det är svårt med barn i olika länder. Mycket därför jag inte kunde komma till ro här och trivas och när Mio inte trivdes här och ville tillbaka till Sverige så blev det jobbigt.

Men som sagt. Hoppas på en lösning på allt. Men tills dess så pendlar jag varannan vecka. Bor med William i lägenheten jag hyrt nästa vecka, sen bor William hos Ewa eller Mios pappa när jag åker tillbaka till Spanien för min vecka med flickorna. Mio är kvar på internatet så det känns lugnt.

Stökigt nu men allt kommer bli bra. Bara man håller ihop.

Så jag lovar att berätta när jag vet mer. Har inget svar nu. //Hannah Graaf

Ny härlig dag imorgon. På fredag kommer Hannah hem för att ta hand om sina pojkar i Sverige. Jag, mamma och Eva tursam om att ta ansvar och vara ”extramammor” när hon har flickorna varannan vecka i Spanien

Helgerna är enklast för mig, veckan för Eva då hon bor nära killarnas skolor. Det är i nöden du finner vännen. Ett sant gammalt ordspråk

Slitas mellan två länder måste vara SÅ smärtsamt för ett mammahjärtat. Inte kunna ha dem tillsammans. Och hur man än försöker? Så kommer någon inkläm. En känsla av vanmakt och förtvivlan….

Får hon bara sitt radhus nu. Så får killarna (och flickorna) få ett ordentligt hem. //Magdalena Graaf

Både Hannah och Magdalena skriver om Hannah situation just nu, där hon pendlar mellan två olika länder för att vara med sina barn. 
Hannah har två döttrar i Spanien, en son på internat och en son som bor med henne i Sverige när hon är hemma, dock har hon inte fått tillgång till sitt radhus än.
Herregud, man får ju magsår bara av tanken på den stress och det pusslande som Hannah måste fundera över 24/7 för att få alltsammans att klaffa.
Gud nåde den som kommer och skriker om att hon flyger för mycket just nu. Jag hoppas sannerligen att även den mest nitiska av miljökämpar förstår att det här är nödvändigt för henne och väljer att hålla tyst!

Vill ni skicka lite pepp till Hannah så kan ni göra det här eller inne på hennes blogg.
Jag hoppas hon får lite lugn och ro snart, och att hon kan tillträda sitt hus inom kort.

En liten uppdatering från Magdalena Graaf och Barbro

Minns ni Barbro – Magdalena Graafs äldre väninna som hon skrev om för någon vecka sedan?
För den som vill fräscha upp minnet så finns det HÄR inlägget, annars kan jag snabbt sammanfatta det:
En man erbjöd sig att ”hjälpa” Barbro genom att för en billig peng köpa hennes lägenhetskontrakt på Östermalm (innan ombildning till bostadsrätt) och satte henne i en lägenhet i Roslagstull.

Jag hittade Barbro i en misär igår!!! Lådor upp till taket. Mannen SOM EFTER ATT HAN LURAT AV HENNE LÄGENHETEN PÅ ÖSTERMALM…. kastade in henne i en liten 1:a i Rogslagstull.. Lådor, gamal mat, kläder INTRYCKTA i kökslådorna. Skräp, sopsäckar…Hennes gardiner nerknöglade, tavlor ramstötta. Värdesaker??? Vill inte ens tänka på vad som saknas.// Maggan

Nu har Magdalena svarat på kommentarer om vad som händer i situationen och tydligen är den unge mannen ”väldigt medgörlig”.
Jag hoppas verkligen det löser sig för Barbro och att hon får tillbaka livet som det var före hon träffade den här ”trevlige unge mannen”.

Honom – och alla andra som utnyttjar äldre människor – önskar jag inget annat än lego i skorna i ett mörkt rum.
Och en snigel på ögat. 

När julen bara handlar om att lägga pussel

NEJ! Till dig som bara väntar på att få klanka ner och tala om för mig vilken dålig mamma jag är, som lämnar mina små. Vi firar julen med VÅRA traditioner. Mina stora pojkar vill vara i Stockholm med sin pappa, jag vill vara med min mamma, OCH Filip med sin familj och sin gamla mamma Carin i Skåne. VÅRAT VAL, vår liv. Och VI ÄLSKAR upplägget. //Magdalena Graaf

Maggan skriver i ett inlägg om sitt och familjens upplägg för julen och hur de firar den. Om vem som firar vart osv.
För många kan julen komma att bestå av enbart en jäkla pusslande för att få ihop schemat för att ingen ska bli besviken, och då riskerar man att tappa hela syftet med julen.
För mig är det att vara med sina nära och kära, äta god mat och bry sig om varandra, men NÄR man gör detta är inte så himla viktigt.
Har man – som Magdalena och många andra – bonusfamiljer mm så är det en omöjlighet att kunna göra alla nöjda på själva julafton, så vida man inte har något slags körschema där timme för timme är dedikerat till olika personer som ska köras fram och tillbaka för paket och intensivt umgänge.
Hur kul är det? Helt ärligt?
Hellre att alla blir nöjda på håll än att alla kompromissar och ingen blir nöjd.

I morgon ska vi ”fira” en tredje jul här hemma med min familj. (Dock utan julmat, den har vi tröttnat på nu)
Den 22: firade vi med Ms syskon och barnens kusiner, på julafton var det bara vi, barnens farmor och barnens mamma som kom förbi en stund och i morgon kommer mina föräldrar och sin syster med familj.
Att vi firar den 22:a, 24:e och 27:e spelar mig ingen som helst roll – huvudsaken är att jag kan ägna mig helhjärtat åt mina nära och kära när jag träffar dem, sen vilken dag det är spelar ingen roll. Hellre det än ett hysteriskt flängande för att allt firande bestämt ska ske på själva julafton (helst mellan 15-21), något som resulterar i att själva julafton inte blir något annat än ett logistiskt kaos.
Hur ska man någonsin kunna skaffa sig egna traditioner om man lägger all tid på att parera någon annans?

Hur ser era upplägg ut?
Jag är särskilt nyfiken på er med bonusfamiljer eftersom jag har en själv, men även er med mor och farföräldrar med julfirarkrav.