I det senaste numret av tidningen Amelia intervjuas Magdalena Graaf och gör ett uttalande som upprört många. 
På frågan om hur hon mår idag så svarar hon att det enklaste nog hade varit att gå in i väggen, som alla andra gör, men att hon inte har lyxen att kunna välja att vara svag eftersom hon har barn.
Hmmm…ja, ett lite märkligt uttalande kan tyckas då psykisk ohälsa sällan är någonting man väljer, det är snarare någonting man drabbas av.

Magdalena tar nu till sin blogg för att förklara sitt uttalande och ber om ursäkt om någon tog illa vid sig:

Jag ber ÖDMJUKT om ursäkt utifall du/ni tagit illa vid er av min intervju ang ”att gå in i väggen” (En liten del av en lång intervju i Amelia)
Självklart är det INGET man väljer att göra. Vi bestämmer givetvis INTE över våra kroppar.
När kropp, hjärta, förstånd och själ brakar, då står vi maktlösa inför en gapande avgrund. Inget kan rädda oss.

Vad jag menade i intervju (det kanske inte framgick så tydligt) Jag uttryckte mig säkert klumpigt åt. MEN talade bara för mig själv.
Det var en fråga i samband med Isaks bortgång, och hur jag mådde, mår
Jag kunde INTE braka, gå in i väggen, ha lyxen att själv dö av sorg. Vara svag. Falla, sluta i allt.
Jag hade 4 andra barn att ta hand om. Skulle de förlora en mamma OCH en bror på samma gång?
Jag var tvungen att bita ihop och vara stark för deras skull. Lägga min egen smärta åt sidan och försöka vara fungerande.

Självklart kan vi INTE alltid välja det. Men för mig var det min enda ”riktigt fungerande handling” då mina barn redan fått uppleva mer trauman i sina liv än vad de ska behöva göra. //Magdalena Graaf

Magdalena skriver i sitt inlägg att det blev skevt och konstigt att prata smal, vikt och lycka i samma sammanhang i intervjun (i stycket efter), och det kan jag hålla med om.
Också lite märkligt – att göra reklam för en massa olika piller i samma inlägg som man berättar om sonen bortgång.
Kunde inte det väntat lite?
En kvart eller så och fått ett eget inlägg istället för att varva sorg med rabattkoder?

Ni ser ju, det är ju Maggan all over!! Får så mycket fina komplimanger när jag bär det här att jag nu nästan glömt bort att det är träningskläder. Vilket är väldigt tacksamt att man känner att man inte endast behöver ha kläderna när man tränar. Rocka dom på mataffären, när du hämtar barnen eller varför inte en runda på stan.//Magdalena Graaf

Att bära träningskläder som vanliga kläder verkar vara en trend som är här för att stanna.
Helt ärligt skulle jag vilja ha varenda plagg på Strongers hemsida, men jag vet inte om jag skulle bära dem ute, en runda på stan?
Kanske?
Det blir kanske som med plast-tofflor, ni vet sådana som man typ bär efter en dusch eller i duschrummet i simhallen om man är paranoid över att få fotvårtor.
Folk bär ju dessa som om de vore en faktisk vardagssko så varför inte träningskläder?

Bär ni träningskläder som vanliga kläder?

Drago är hemma! Ni behöver inte oroa er över att han skulle vara bortskänkt, uppäten eller avlivad.

Det jag har i Drago är en elit utbildad vakthund. Han har under sommaren varit på camp! Uppfriskning och träning.

Sen har vi i familjen valt att inte visa upp honom, då vi länge har haft en hotbild mot familjen. Han ska inte kunna registreras eller synas i offentliga miljöer. Är det ok, eller retar det upp några av er? //Magdalena Graaf

Med tanke på hur många mail och kommentarer jag fått angående Magdalena Graafs vakthund, Dobermannen Drago så tänker jag att en uppdatering är på sin plats.
Han är varken bortskänkt, uppäten eller avlivad utan har varit på kollo under sommaren.
Familjen har även anammat lite av en Löwengripsk inställning för bilder – Bella visar inte barnens ansikten och Maggan vill inte visa Drago så pass mycket att han går att känna igen eller kartlägga honom.

Som Magdalena frågar:
Är det ok, eller retar det upp några av er?
🙂