
Ne, nu är jag innerligt trött på tuffa Magdalena! Henne kan man köra ett varv till med, för hon har så lång startsträcka, och toleransnivå. Hon förlåter och ger 1000 chanser. Slut på det nu. Blir ingen mer ”strap on’s, där solen inte skiner” Jag kommer börja fräsa ifrån. Har fått nog av att bli tagen för givet och behandlad som en dörrmatta
Kanske var bra att jag fått känna kronisk smärta? Sätta lite nya gränser och förhållningssättet till mig själv som person. // Magdalena Graaf
Kommer ni ihåg i början, när jag brukade posta sådana här inlägg lite då och då?
Inlägg som bara hade som syfte att skicka pepp, kärlek och lite uppmuntrande tillrop till någon som verkar behöva det just då?
Just nu känns det som att Magdalena Graaf är i behov av det. Stackarn ligger hemma i smärtor och verkar invänta operationstid för sin höft, samtidigt som inga smärtstillande tabletter verkar fungera, så som det tyvärr ofta är med just nervsmärtor.
Håll i, håll ut och kämpa på, Maggan!
Stor kram!






