Lady Dahmer:

Saxat från LDs blogg.

Normalt sätt brukar Lady Dahmers ord låta som ett rinnande vatten i mina ögon men det här inlägget har jag faktiskt svårt att förstå.

Två saker förstår jag dock:
– Äntligen fattar jag var ”thinsplaining” betyder.
Tydligen är det när smala berättar för tjocka hur det ligger till.

– Det sista stycket om som jag klistrat in här ovan fattar jag.
Dock håller jag inte med henne.

Hon skriver ”om det gick att gå ner i vikt så skulle ingen vara tjock” medan jag mer tycker att det är mer korrekt att säga ”om det var enkelt så skulle inte vara tjock”.
(Och här vill jag vifta med mitt ”tjockkort” för även jag har varit tjock och vet vad som krävs för att minska i vikt. Det är varken enkelt eller kul men i mitt fall var det nödvändigt då jag fick SÅ ont av min kroppstyngd att det helt klart var värt det”) Så det går. Men det är så klart inte enkelt för alla.

Jag kan inte låta bli att tycka att hennes argumentation är lite för platt och ensidig för att få mig att haka på tåget.
Om det var enkelt att springa 100 meter på 8 sekunder eller att hoppa 2 meter i höjdhopp så skulle alla människor kunna kämpa om en plats i OS men det är bara de som lägger ner tiden, kraften och ansträngningen som når dit då de anser det vara värt det. Det är inte enkelt och kanske inte för alla men det går. Det går.
På samma sätt som det inte är enkelt att utbilda sig till läkare eller advokat. Det går men det är inte för alla.

För vissa kanske det är värt det att lägga ner ett och ett halvt år för att bli av med en övervikt – något som Lady Dahmer tycker är totalt bortkastad tid och inte enhetligt med livskvalité men bara för att det inte är det för henne betyder det inte att hon kan föra alla överviktiga människor talan.
För mig var det värt det eftersom min viktnedgång förbättrade min livskvalité på ett sätt som mat, dryck och godis aldrig kunde göra – jag blev mer eller mindre smärtfri.

Jag gick upp i vikt efter min olycka då jag drabbades av både fibromyalgi och hypotyreos så för min del var det ALLT annat än enkelt och jag fick jobba kämpa mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv men det var fortfarande värt det. Det hade varit SÅ enkelt att bara luta mig tillbaka i mitt soffhörn med en påse gifflar och en enorm offerkofta och tyckt synd om mig själv och skyllt min smärta och lidande på dessa sjukdomar eftersom livet är SÅ orättvist.
Men vad hade det hjälp?
Jag hade ju inte blivit det minsta mer smärtfri av att ha någonting att skylla på så det var ju bara att ta tjuren vid hornen och deala med situationen.

Det enda man kan utgå ifrån är sig själv och som fd. ”tjockis” så vill jag inte att Lady Dahmer för min talan om hur det är att vara tjock i dagens samhälle.
Hon har ingen aning om hur det var att gå i mina skor – däremot vet jag allt om hur det tydligen är att gå i hennes skor och jag känner tyvärr inte igen mig.
(Gör det mig till en illojal tjockis i sammanhanget då när vi tydligen ska ”hålla ihop”?)

Mitt egenvärde och min självkänsla satt inte i mina kilon men min smärta gjorde det.
Är det kanske där vi skiljer oss åt?
För jag fattar verkligen inte hennes inlägg.
All den där ilskan och allt det där självhatet som hon projicerar i sitt inlägg – har det verkligen bara med vikt att göra eller ligger det något annat bakom?
Jag vill förstå. Men fattar inte.

Så jag återvänder till en av mina frågor från längre upp i texten:
När smala berättar för tjocka hur det ligger till kallas the ”thinsplaining”.
Men vad kallas det när en fd tjockis berättar hur det är då? 

Lady Dahmer:

Dahmerskan tar upp faktumet att Tv4s program Let’s Dance och dess programledare i förrgår inte uttryckte sig alldeles prickfritt om vikt, viktuppgång och tjockisar.

”Under resultatshowen fick Johannes Brost frågan om vad det skulle betyda att tvingas lämna ”Let’s dance”. -Jag skulle bli väldigt ledsen för att sluta dansa, det skulle vara fruktansvärt för då skulle jag gå upp 5 kg igen, sa skådespelaren då.

-Ja usch vad du skulle se ut. Tjocka, tjocka, Johannes, skämtade David Hellenius.”

I ett program där Stina Wollter dansade för sin syster som dog av sjukdomen Anorexi så förstår jag så klart att hon reagerade men det måste vara näst intill omöjligt att inte råka kliva någon i ett så pass känsligt program som ett där man får tillägna sin dans till någon – men vikt…har vi inte kommit längre?:

Det fick Stina Wollter, som är känd för sin kroppsaktivism, att reagera mycket starkt.

-Ja, det är jättetråkigt när man använder ordet ”tjock” som det mest förfärliga som man kan vara med om. Det tycker jag är helt åt helskotta helt enkelt. Så får man inte göra. Enligt BMI är jag en av de tjocka och jag stod där. Det är inte okej.//Stina

Lady Dahmer vill få det här till att TV4 hatar tjocka och att deras svar på Stinas kritik är ett hån.
Anika Beclijevski som är exekutiv producent för ”Let’s dance” i TV4 säger att det är jättetråkigt om Stina upplever det på det viset men att de inte tycker att inslaget bidrar till kroppshets”
”I ’Let’s dance tränar många av våra deltagare mycket mer än vad de gör i vanliga fall. Det i in tur leder ibland till att de tappar i vikt, något som Johannes själv valde att skoja om i kvällens program”, skriver hon i ett sms till Expressen.

Håller ni med LD och Stina Wollter?
Hatar verkligen TV4 tjocka?

(Alla citat kommer från Expressen.)

Lady Dahmer:

LD har flyttat sin blogg till blogg.se och jag måste säga att jag gillar layouten.
Clean och snygg!
Riktigt snygg!

Blogg.se gör även en intervju med henne inför flytten där LD erkänner att hon är konflikträdd?

Det kom som en total överraskning för mig.
Hon? Konflikträdd? Hon? Som inte tvekar en sekund på att provocera, diskutera och argumentera på sociala medier dagarna i ända?
Jag har snarare fått intrycket av att hon behöver konflikter ungefär på samma sätt som syre.
Har jag haft så fel?

Men det kanske är skillnad på att vara konflikträdd på nätet mot i verkligheten – alltså face to face?

Och brevväxla med seriemördare?
Det känns nästan lite kittlande förbjudet.
Jag är ju själv en true cime-knarkare av sällan skådat slag men jag har aldrig brevväxlat med någon från den världen.
Vad skriver man om? Hur ofta får man svar? VEM svarar?

Gud, jag vill veta allt känner jag!

Lady Dahmer:

Ena stunden skriker du om att du minsann köper vad du vill för de pengar du fick in och i nästa stund skriver du så här?

Så om blomjäveln nu inte var köpt för de pengar folk swishade till dig – varför sa du bara inte det?
Eller har det här med någon typ av kamp att göra som jag inte riktigt förstår men som måste ha varit väldigt viktig för dig att ta?

Det hade ju varit en ganska enkel glöd att släcka men du valde att inte göra det.
Varför?