Lady Dahmer:

Kanske är det jag som är känslig eller kanske bara som folk är mest men jag har svårt att ta ett bra inlägg från Dahmerskan på allvar när hon avslutar det med en bild på sin blodiga binda.
Att normalisera mens är jag med på alla dagar i veckan och att mens inte är någonting att skämmas för men det betyder ändå inte att jag vill se en annans kvinnas blodiga binda.
Jag vill heller inte veta vilken färg någons snor har i en pappersnäsduk efter att det snutits ut det eller för den sakens skull – se en bild på ett papper fullt med sperma – hur naturligt de båda är. Jag vill helst enkelt inte se det.

Men kanske vill folk det? Vill ni? 
För er som känner att ”Jaaaaa!!!!! Det är jag! Jag vill se!” så har jag satt ihop ett litet kollage till er med Tjocka Hetsätarkattens spyor för dagen.
Den vänstra kan knappast klassas som en riktig spya eftersom matbitarna varken är tuggade eller fått ligga i magen i mer än några sekunder men den högra är mer av en klassisk spya.

Var så goda! Glad att kunna bidra!

Lady Dahmer:

Marcus Birro – denna svenska storlipare – han slutar verkligen aldrig att förvåna.
Finns det någonting – förutom ”snälla feminister” – han inte blir ledsen i ögat av?

Så här är det. Män är som ni. Vi är precis som ni. Kanske lite räddare bara. Möjligen en gnutta fegare än vad ni är. Men vi är som ni. Detta ständiga demoniserande som många av de argaste feministerna ägnar sig åt är syskon till det kvinnohat som präglat historien.
Men vi vinner inte en enda meter genom att gräva ner oss och hata varandra. Vi kommer ingenstans genom att förvandla varandra till monster.//Marcus Birro i sin krönika

Män är som ni? (Med ni menar han alltså vi kvinnor och de arga feministerna framför allt.)
Nej, ni är inte som oss! Och räddare? Är han hög eller?
Marcus Birro är kanske räddare än den genomsnittliga kvinnan men jag tvivlar på att Sveriges manliga invånare gärna ser gråt-Birro som sin talesperson med den här krönikan, eller vad tror ni?

Så här sammanfattar Lady Dahmer hans krönika på ett briljant sätt:

Mmmm. Precis. Det är lite det här som är problemet med att inkludera eller ens lyssna på män när det kommer till kvinnosaken. De är nämligen bara intresserade av våra rättigheter om vi är snälla, inte kräver nåt och inte får dem att känna sig utpekade. Annars får det vara.

Kan denna karl bara vara tyst för en gångs skull? 
Fast! Om man ska se det från den ljusa sidan – det kanske kommer komma ytterligare en ”Marcus Birro’isk offerkofta” till salu med tanke på hur synd det är om honom.

Lady Dahmer:

Imorse kunde barn få en redovisning av Dogge Doggelitos kost och viktnedgång i programet ”Gäst i spenaten” som sänds på Barnkanalen. I början av programmet hör man nämligen berättarrösten säga: ”Sen några månader tillbaka har Dogge gått ner lite över 20 kilo, därför är han noggrann med kosten.” – från Lady Dahmers blogg

Jag tappade nästan hakan när jag läste det här inlägget av Lady Dahmer – menar hon på riktigt att Barnkanalen pratar om bantning?
I kommentarsfältet till ”Nakna feta sanningens” instagram – som gjorde Lady Dahmer uppmärksam på detta berätta en mamma om att hennes barn som aldrig kopplat ihop mat och vikt efter programmet frågade om man själv kan välja hur mycket man väger.
Det är rent ut sagt för jävligt!

Vi matas med vikthets praktiskt taget genom hela livet som det är nu – finns det verkligen någon som helst anledning till att plantera tankar och idéer om vikt och bantning i små, små barn?
Om inte ens Barnkanalen är en fredad och trygg zon – var ska man då vända sig för att barn ska få titta på underhållning utan att det slutar med att de nyper sig själva i magvalkarna och frågar mamma och pappa vad en kalori är?

Allting verkar krypa nedåt i åldrarna – sexighet, sminkning och kläder, utmanande bilder på sociala medier och längtan efter att få lämna barndomen för den betydligt mer spännande vuxenvärlden. Är barnbantning bara ytterligare en parameter att lägga till den listan?