I den här videon har Kissie bjudit in Linda-Marie Nilsson som precis släppt sin debutbok ”Så lärde jag mig älska min kropp” för att diskutera normer, kroppen och allt det hat och åsikter som skickas åt deras håll.
Linda-Marie får hat för att hon inte är smal som normen och Kissie menar på att hon får samma hat, trots att hon faktiskt mer eller mindre än normen, men här håller jag inte riktigt med.

Jag tror att mycket av den kritik, det hat och de ifrågasättandena som riktas mot Kissie inte handlar om att hon är normen, utan för att hon – trots det – retuscherar sina bilder för att se smalare och/eller mer fyllig ut på ”rätt” ställen.
Det, och faktumet att hon vägrar erkänna det trots att bilderna talar sitt tydliga språk är vad mycket av min kritik i alla fall grundar sig i.

Så vad ska man göra? Vad är hönan och vad är ägget?
Att det är samhällets krav och normer och faktumet att Kissie varit en offentlig människa som granskats under lupp sedan tidiga tonåren som lett till att hon känner behovet av att retuschera sina bilder är väl ganska uppenbart?
Och att hon då i sin tur – som ska föreställa normen – inte duger som hon är utan känner sig nödgad att retuschera sina bilder innan hon lägger upp dem leder så klart till att de som följer henne kommer jämför sig med hennes retuscherade bilder vilket kommer leda till att de mår sämre eftersom de jämför sig med någonting som inte finns på riktigt, och så kommer det fortsätta…

Så vad och vem är det egentligen som förtjänar kritiken här? 
Är det Kissie, som sprider ett osunt ideal till sina följare pga att hon själv är ett offer för samhällets regler, krav och dömande pekpinnar eller är det samhället? Samhället som i mångt och mycket gjort Kissie till den hon är?
Och hur bekämpar man ett helt samhälle fullt av sjuka normer och ideal? Det är ju mycket enklare att skylla på Kissie, som egentligen inte är så annorlunda från de följare hon påverkar via sina sociala medier.  Den enda skillnaden är att hon når ut till betydligt fler människor och genom det, ofrivilligt förvandlas till en förebild som ska föregå med gott exempel när hon egentligen kanske slåss med samma demoner som sina följare.

Så frågan är..
Vad ska vi göra för att vända det här skenande tåget av skeva ideal och normer, dålig självkänsla och retuscherade bilder?
Ska man sympatisera med Kissie när hon känner sig nödgad att publicera retuscherade bilder snarare än att skälla på henne?

Vem eller vad är det egentligen som förtjänar den där utskällningen i så fall? 
Var börjar vi?

Jag kan inte låta bli att älska hur Kissie och hennes sambo Andreas är tillsammans.
Även fast jag inte har en aning om hur Kissie och hennes ex interagerade med varandra så kan jag tänka mig att det kanske inte riktigt var så här busigt och avslappnat eftersom det viktigaste för honom verkade vara att inte synas på hennes sociala medier, och om jag minns rätt så ville han inte heller umgås med hennes kompisar.
Så här skrev Kissie då, men jag har en känsla av att hon mer försökte intala sig att hon ville ha det här eftersom det var så hennes förhållande såg ut:

Jag vill absolut inte bli ett sånt par som sitter ihop och måste göra allt tillsammans, jag spyr på såna par. Då kan man ju lika gärna skaffa ett gemensamt facebook-konto.. *ryser* För jag ser inget fel med att vara 2 olika människor, för vi har bara ett liv och jag skulle aldrig heller vilja sitta ihop med någon annan. Jag skulle nog ångra mig jättemycket sen när jag är gammal.
[…] Nu kanske jag är sugen på att festa lite med mina vänner, då gör jag det! Sen får ju han hänga med sina vänner och göra vad han vill, jag skulle aldrig hindra honom från det. Vem är jag att göra det, hans morsa eller?? Vi har separata liv och ett ihop, precis som det ska vara om ni frågar mig. //Kissie

Efter att hon mötte Andreas så tycker jag att hon har blommat ut.
Visst, jag tyckte också i början att han tog lite väl mycket plats på hennes sociala medier, men nu för tiden tycker jag mer att han kompletterar henne.
Om man tittar på videon här ute så verkar han ta fram hennes busiga och spontana sidor och hon verkar inte ha någonting emot att han visar upp dem.
Det är fint att se!

Man kan aldrig busa för mycket – eller hur?

Jag har dock lovat mig själv att gå till psykolog, för jag inser mer och mer att mitt tuffa liv i stålkastarna har tagit sin rätt på mig. Jag är inte supertuff och hård som inte har blivit påverkade av alla hemska människor jag stött på i mitt liv. Jag har förstått det nu. Jag inser att jag inte litar på människor alls i stort sett och mitt högsta prioritering är att skydda mig själv. Så vill jag inte ha det, jag vill prioritera att vara lycklig. Ensam och med andra människor. Att våga släppa in folk, på riktigt. För jag är väldigt ensam, även om jag ständigt har folk runtomkring mig.//Kissie

Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad över att läsa de här raderna av Kissie, där hon erkänner att hon i stor sätt inte litar på människor och hur hon inte vågar släppa in folk på riktigt i sitt liv eftersom hon är så mån om att skydda sig själv.
Att det här gör mig förvånad har inte med att det är en bloggare som skrivit det för det är nog relativt vanligt att de känner så men jag är förvånad över att det är just Kissie som gör det.

Jag har nämligen fått intrycket av att hon varit väldigt öppen och inbjudande till att lära känna nya människor på ett helt annat sätt än exempelvis jag är.
Jag tycker mig ha läst ganska många gånger hur hon hittat på saker och hoppat på resor där hon kanske inte känner så många men att det inte spelat så stor roll. Både Gotland och Båstad känns bekanta här…
Jag önskar att jag var lite mer så faktiskt..
Kan man lära den här gamla hunden att sitta tror ni? =)

Är ni återhållsamma med att träffa nya människor eller kastar ni er bara ut med huvudet före helt utan rädsla?
Vad är ert bästa tips eller knep för att utöka bekantskapskretsen och/eller våga träffa nya människor även om det känns lite läskigt?
Ställen? Samtalsämnen? Taktiker?
Alla tips är välkomna och tas emot med öppna armar!

Jag fick frågan tidigare idag om jag hade lust att skriva en debattartikel kring informationen att KO överklagat tingsrättens dom i stämningen mot Kissie och Tourn.
Som alltid har jag en hel massa åsikter som jag mer än gärna sprider omkring och förhoppningsvis kommer jag dyka upp där lite då och då eftersom jag nu tillhör samma nätverk.

Jag är fullt medveten att det här ämnet är lite av en vattendelare men det är ju det som gör det hela lite mer underhållande att diskutera…
Det är aningens mer komplicerat än man kan tro vid en första anblick.
Det handlar inte om huruvida det är rätt eller fel att jaga och fälla folk för smygreklam, det handlar om att jag inte riktigt gillar sättet som Kissie släpas med upp till hovrätten endast på grund av att KO vill fälla Tourn och också slippa betala deras rättegångskostnader.

Ni hittar hela debattartikeln HÄR!

Skriv gärna vad ni anser om den här situationen.
Får Kissie skylla sig själv eller har hon straffats tillräckligt?
Håll en god ton bara så kan alla diskutera fritt utan att sättas på moderering.