Barn. Ska man ha några eller?

I min favoritblogg, Bloggbevakning, läser jag om Kissie och hennes barntankar. Hon befinner sig på Rhodos med sin pojkvän och de verkar ha det himla trevligt.

När jag var lika gammal som Kissie hade jag redan två barn, men fem år tidigare reste även jag till en grekisk ö och var nykär i min kille. Så jag är inte dum, jag förstår myset. Du frågar ”varför skulle jag vilja byta bort det här livet?”

För att du vill bli mamma. Och om tjugo år, när barnet har lämnat dig, så kan du resa charter, utan förhinder och utan Bamseklubb.
[…] Risken är stor att du aldrig känner att du duger. Jag vet inte ens om den här texten duger. Men jag har varit i branschen så länge att jag inte ens reflekterar över det. Jag är ändå bara rädd att det ska hända mina barn något. Att killarna ska bli tonåringar och klättra upp på strömförande tåg. Att min bebis ska fastna mellan trappstegen i trappan och behöva sågas loss. Att min dotter inte trivs när hon börjar gymnasiet i höst.

Jag kan inte vara rädd för att förlora jobbet, Kissie. Och det är väldigt skönt.

Det var hit jag hoppades att texten skulle hinna fram innan den tar slut. Att du kanske tror att du har problem, men vänta bara tills du får barn. Herregud så många problem!

Och vet du vad som är så bra med det? Att du fullständigt glömmer bort vad du oroade dig för innan barnet kom. Det är magiskt.//Malin Wollin

Härom dagen skrev jag ett inlägg om hur Kissie skrivit om hur hon inte vill byta sitt liv mot ett liv med barn och nu har Malin Wollin skrivit en krönika om det i Aftonbladet. Det är mycket skrivande om skrivande just nu…
Texten här ovan är ett utdrag ur hennes krönika som ni hittar i sin helhet HÄR och jag undrar lite vad ni anser om det hon skriver.
Själv vill jag ju inte ha biologiska barn så jag tänker att min åsikt inte är så jäkla givande i den här diskussionen.

Ni som har barn som ni längtade efter, eller ni som inte har barn men som längtar – känner ni igen er i det Malin skriver?
Eller kan man omöjligt veta det förrän man sitter där med en liten krabat som bara är ditt ansvar? (Eller ja, ditt och/eller din partner om du valt att ha en sådan)

Kissies kollektion verkar hålla ungefär samma färgskala som den Kenza släppte för Puma – blekrosa, svart och vitt med lite blommor.
Byxorna verkar vara höga i midjan vilket är ett måste för mig när jag tränar eftersom jag får panik av känslan av byxor som kan rulla ner sig i midjan, vilken sekund som helst.
Detaljerna på topparna ger kollektionen ett lyft, men för mig som aldrig tränar i enbart sport-bh är detaljerna totalt bortkastade.
Dock skulle jag kunna tänka mig den rosa jackan utanpå en längre topp, men inte enbart så som bilden visar. Bekvämlighet framför allt och små korta magtröjor ingår inte riktigt i det konceptet.

Ett koncept som jag däremot gillar är det Kissie skriver här:

Och om ni tittar noga ser ni att det ligger en iPhone vid byxan ? Det är nämligen plats för den där, samt kort och nycklar. Smart va? ?

Jag är förmodligen blind eftersom jag inte ser det hon beskriver här, men en ficka för telefon i träningsbyxor har jag saknat ändå sedan jag började lyssna på musik med hjälp av telefonen.
Ett tag hade jag telefonen i sport-bhn men den blev dels fuktskadad och dels var den för stor när jag skaffade mig en större telefon.
Frågan är väl om min iPhone plus får plats i en sådan ficka eller om den helt enkelt är för stor?
Måste jag investera i en enorm magväska enbart för min telefon?

Tankar om Kissies kollektion?

Ligger just nu lite småbränd på hotellrummet och scrollar genom instagram. Hamnade på ett konto som heter @hejhejvardag där hon målar vardagen som mamma (bland annat). Blir livrädd för att skaffa barn, alltså verkligen. Det känns ju som ett helvete sen den dagen man blir befruktad.. Känner ju någonstans att jag aldrig skulle vilja lämna det bekväma livet jag har nu för något annat.

Varför skulle man vilja byta ut härliga resor och ha det bra för blöjbyten, oro över offentlig amning och stress? Detta skriver jag absolut inte för att klanka ner på mammor, utan känner en riktig oro i kroppen som kvinna.. Varför ska jag behöva utsättas för så mycket hemskt om jag ska bli med barn? Det skulle driva mig till vansinne att bli dömd för att jag ammar offentligt samtidigt jag tvingas se stora planscher med sillisar (för det är ju tydligen mer ok). Nej någon får fan komma på en lösning så män kan föda barn, då hade jag nog inte känner såhär tror jag. Någon som har något tröstande att komma med? //Kissie

Eftersom jag själv inte har några biologiska barn så kommer det jag skriver här under vara en ren gissning från min sida, men ni som har barn får gärna kommentera det.

Handlar inte barnlängtan om att just komma till den där punkten där man inte känner att man ”offrar” någonting med att skaffa barn.
Att barnet inte ”stör” en liv utan är det som kompletterar det och gör det ännu bättre?

Eller är det så att alla lite känner som Alexandra och att den känslan försvinner så fort man blir gravid eller barnet är fött?
Det är väl det enda i min självvalda barnfrihet som jag funderar på. Att alla känner så som jag känner det innan man får barn och att det inte betyder att jag inte har brist på barnlängtan alls?

Berätta! Hur kände ni innan ni fick barn? Längtade ni extremt efter barn eller hur var det?

Länge såg Alexandras auktion till förmån för barncancerfonden ut att stanna på runt 50 000 kr men när tiden gick ut för budgivningen så visade det sig att hon lyckats samla in hela 100 000 kr.
Enligt henne själv så så var värdet av kampanjen hela 350 000 kr men det är nog svårt att involvera tillräckligt många företag för att få upp summan dit när auktionen inte är del av ”Musikhjälpen” eller liknande.
Jag tycker fortfarande att initiativet var fantastiskt och önskar att fler skulle haka på. Alla har förmodligen någonting att erbjuda till andra som de vill betala för, även om man inte är en bloggare med stor plattform.

Jag undrar dock vem som är den andra budgivaren som varit med och trissat upp priset. Att det är Magdalena Graaf ser jag som högst osannolikt eftersom hennes behov av att marknadsföra sig på Kissies kanaler nog är ganska lågt. Trots att namnen är lite lika så är det mer sannolikt att det är THK faktiskt som vill vidga sin fan base genom att synas på Kissies blogg. Ska kolla hans kattmyntakonto så ha inte tömt det på cash. ??

Vinnaren av kampanjen är sminkmärket Depend vars målgrupp förmodligen är relativt nära den Alexandra själv har på sin blogg.
Bingo!