Hört talas om försäkring?
Jag tycker man är extremt oansvarig som djurägare om man har ett djur oförsäkrat och sedan tvingas avliva det för att man inte har råd med eventuella veterinärkostnader.
Om vi kunde få den då 8-åriga THK försäkrad när vi adopterade honom – i det skick han var i då – så kan VEM som helst få sitt djur försäkrat, tro mig.
Har man inte råd att betala månadspremien för sitt djur, då ska man kanske inte skaffa sig ett djur.
Du köper väl inte en bil, för att sedan inte ha råd med försäkringen?
Väljer du att ha ditt djur oförsäkrat så utgår jag ifrån att du sparar till en buffert varje månad så du kan betala för alla veterinärkostnader själv, om det skulle behövas.
Återigen – du har VALT att skaffa ett djur, för ditt eget höga nöjes skull. Ta lite ansvar då.

Vi var tvungna att åka in akut med Selma i helgen då hon skadat en klo, och med helgtariff så gick hennes besök, med sedering, operation mm på 10 000 kr med en självrisk på 1700 kr. (Hon har ju varit hos veterinären en del)
Så försäkra ditt husdjur så är det här med absurt höga veterinärkostnader en icke-fråga.
Ett icke-problem.

Fri prissättning kan man givetvis diskutera, men inte utifrån perspektivet att ett djur kan behöva avlivas för att du som djurägare varit oansvarig och inte försäkrat ditt djur. 
Att ha husdjur är ingen rättighet, och kan du inte ta hand om ett djur på bästa sätt så att det exempelvis får vård om det blir sjukt eller skadat, så ska du kanske avstå?

Det här inlägget får låta hur dömande, skammande och privilegierat som helst, men det skiter jag i. 
Jag står för att jag tycker det är extremt oansvarigt att inte försäkra sitt djur om man inte själv kan täcka upp för eventuella veterinärkostnader om olyckan väl är framme. 

Är ni bekanta med begreppet ”rosa skatt”, som Alexandra Nilsson skriver om på Instagram? 
Att kvinnor ska betala för mensskydd medan kondomer är gratis är på riktigt väldigt märkligt, för precis som Alexandra skriver. Man kan avstå sex, men kvinnor kan inte välja att inte ha mens – förutom om vi väljer att påverka våra kroppar med hormoner.

Galet, vad tusan kan man göra åt saken?
Börja köpa herrprodukter?
Rakhyvlar – ja, men att fånga upp mensen med kondomer verkar klurigare.
Har ni några förslag?

Det här som Alexandra Nilsson skriver om på Instastory är SÅ bra och SÅ viktigt för alla att läsa, både för influencers men även för företag.
Jag önskar att sådant här inte publicerades i en story utan på ett sätt som inte försvinner efter 24 timmar och som går att googla fram i efterhand då det är sådant som inte kan sägas för många gånger.

Och när vi ändå är inne på ”dos and don’ts” så vill jag ta upp en sak som blev extremt tydligt för mig när jag läste den här artikeln hos Daisy. (Jag har själv tackat för pressbud och utskick och inte insett hur dumt det är förrän nu)
Artiklen är från 2019 men kanske till och med mer relevant nu än tidigare och tar upp det HÄR ämnet:

Vi måste SLUTA tacka för pressbud och pressutskick som om de vore presenter vi får för att vi är gulliga och trevliga människor, givna till oss av omtanke.
Ett undantag är när influencer lyfter varandras projekt, något som görs ur en mer kollegial synvinkel, men alla andra pressbud är utskickade som del av någons PR-jobb ska inte tackas för. Det är arbetsprover som skickas ut med förhoppningen att de ska testas och användas i influencernas jobb – ingenting annat.
Tyvärr har det blivit lite av en statussymbol att kunna visa upp att man får pressbud, då de signalerar att man är relevant och att man ”är” någon och faktumet att de är arbetsprover som skickats ut har helt tappats på vägen.
Tidigare gick de till redaktioner som testade produkter och visade upp de som passade in i det redaktionella arbetet – positivt OCH negativt. Nu visar alla upp sina pressutskick innan de ens packat upp dem, än mindre testat dem och tackar så HEMSKT mycket för att man fått en present.

Förstår ni hur mycket all den här gratisreklamen är VÄRD för dessa företag som säkerligen skrattar hela vägen till banken då de inte längre behöver betala för dyra kampanjer eftersom de har en hel uppsjö av tacksamma influencer till sitt förfogande, som lydigt visar upp allt de får skickat till sig.
Detta skadar också branschen något enormt eftersom företagen inte längre kommer betala för marknadsföring genom sponsrade inlägg eller ambassadörer då de kan få samma exponering på influencernas plattformar för kostnaden av en ynka produkt eller två, som de med största sannolikhet kan skriva av som utgift, medan influencern i sin tur ska betala skatt på budet eftersom det inte används som arbetsmaterial då det visas upp utan något som helst redaktionellt sammanhang.

 Så skicka mig gärna relevanta bud med saker jag kan testa för bloggen, men ni kommer inte få något ”tack för gåvan-inlägg” av mig, däremot kommer ni få en ärlig recension av er produkt, positiv som negativ, men har du en bra produkt som du tror på så är ju det ingenting att oroa sig för, eller hur?

Här skriver jag om de produkter jag testar för tillfället om någon missade inlägget från i går.

Gudars skymning, jag MINNS när Alexandra, eller ”Kissie” kanske är mer passande, gjorde det där samarbetet.
Jag tycker man riktigt kan se hur olycklig Alexandra är på den gamla bilden, trots att det då var hennes ”drömsamarbete” att marknadsföra bantnings-te.
Jag tar Nutella alla dagar i veckan – även om jag hellre hade sett att den inte innehöll palmolja så klart!

Team Nutella eller Team Bantnings-te?