I en video på sin Instagram Story berättar Alexandra Nilsson om hur hon vill hjälpa kvinnliga entreprenörer som kanske inte har råd med marknadsföring eller som bara inte fått den där skjutsen framåt som behövs för att kunna utveckla företaget.
Hon kommer därför upplåta sin plattform på Instagram, där hon har över 300 000 följare, till att hjälpa kvinnliga entreprenörer med företag eller produkter som hon verkligen tror på.
Det blir som en miniversion av ”Draknästet”, men istället för kapital så får man istället exponering.

Ett jättefint initiativ måste jag säga!
Ett initiativ som kan vara helt avgörande för om ett litet företag ska kunna växa och avancera, samtidigt som det inte kostar Alexandra en enda krona.

Alexandra Nilsson blir erbjuden 90 000 kr för sina bröstimplantat av en person som verkar helseriös och på swish-humör. 
Jag undrar om det är 90 000 kr för båda eller om den summar gäller för ett implantat?
Jag har själv ingenting sådant att erbjuda marknaden, men kanske borde jag bett om att få ta med mig min blindtarm hem efter att den slutligen opererades ut på SÖS?
Kanske hade jag kunnat göra en nyckelring med den?
Bytt ut utomjordingen mot min bildtarm?
Kom å kööööp!

Visa det här inlägget på Instagram

Hej då
Bye bye
Au revoir
Auf Wiedersehen
Totsiens
Doei

Alexandra Nilsson har gjort en video på Instagram där hon uppmuntrar sina följare att göra sig av med kläder, i detta fall byxor, som inte längre passar. 

Hur länge ska man spara kläder som inte passar eller som som man vill använda, innan man gör sig av med dem?
Tidigare har jag gjort det i mån av utrymme, men de gör det ju bara svårare att hitta de kläder man faktiskt vill ha på sig och som passar.
Jag avskyr att göra mig av med kläder eftersom min hjärna hela tiden hittar på scenarion där jag eventuellt kommer få användning för dessa kläder i framtiden, men inför sommarens flytt så bestämde jag mig för att rensa, och rensa ordentligt och herregud alltså…
Jag tror att Stockholm Stadsmission i Mölnvik fick 11 sopsäckar med kläder och skor som jag rensat ut.
Det är en absurd mängd, men med tanke på att jag inte rensat bland mina kläder de senaste 10 åren så blir det ungefär en säck om året – så försöker jag i alla fall ursäkta antalet säckar för mig själv.

Aldrig mer kommer jag slentrianköpa billiga kläder i mängder, som slutligen kommer få mina garderober att svämma över, bara för att…
Om någon ser mig göra detta så har ni härmed min tillåtelse att ta mig i örat.

Hur köper ni kläder?
Hur tänker ni och hur rensar ni?

Visa det här inlägget på Instagram

Trots att jag avskyr publicerade gråtbilder, så måste jag erkänna att det här är en av Alexandra Nilssons absolut bästa ”Instagram vs Reality”. 
Sommarångesten – att alla andra har så kul, har så många roliga vänner, är på fantastiska äventyr och bara fångar skiten ur varenda jäkla dag med lite av en obekymrad klackspark.
Bianca Ingrosso har tagit upp det tidigare, och så även Petra Tungården och nu då även Alexandra, och det får mig att undra…
Finns det någon vinnare? Följarna kollar på Bianca och jämför sig med hennes liv och det hon publicerar på sociala medier, medan Bianca i sin tur tittar på någon annan och får ångest för att hon inte har lika roligt, eller blir stressad av allt man ska göra när det är sommar, och jag ger mig fan på att personen Bianca jämför med, känner likadant då hen jämför sig med någon annan.
Ett tvättäkta och dysfunktionellt hamsterhjul fullt av skum, som på Fångarna på fortet, som man antigen ramlar ur eller halkar runt i utan att veta vad som är upp och vad som är ner.

Finns det NÅGON som bara lever life och betar av hela listan utan varken känna stress, press eller ångest?
Ni vet, där man ska sola, bada, ha picknick, AW, dricka vin men inte för mycket så man blir bakfull för då slösar man bort morgondagen (ni då), spela kubb, åka ut i skärgården, besöka varandras lantställen, ha världens bästa midsommar, dansa, äta gott men inte för ofta, shoppa nya sommarkläder, bära nya sommarkläder men inte hetsa, cykla runt stan, plantera i blomlådor, läsa böcker, ligga i en hängmatta men utan att missa någonting annat kul, resa till Mykonos, besöka Stockholmsveckorna i Visby och Båstad, vila men utan att missa någonting annat, sova länge men inte för länge för då kastar man bort dagen, ha dagfest, ha kvällsfest, ha efterfest, dygna men inte sova bort morgondagen för att helt enkelt carpa skiten ur varje dag innan det är försent och det helt plötsligt är september igen.

Det finns liksom ingen som går vinnande ur det här, utan ter sig mest som att alla står i en cirkel, med ansiktet åt samma håll och slår varandra i bakhuvudet med en knölpåk, pyntad med snäckskal från stranden på Mykonos.
No winners…lite som i The Geller Cup.