Alexandra Nilsson har gått ut med att hon hellre betalar för narkos än gör skönhetsingrepp med lokalbedövning för att hon tycker om känslan.
En av hennes följare – Kim – verkar tycka samma sak, och det får mig att bli lite konfunderad.
Jag har – tyvärr – blivit sövd många gånger och jag förstår inte riktigt vad Alexandra och den här Kim menar.
För mig har det tagit ungefär 20 sekunder att somna av narkos och jag kan inte dra mig till minnes av någon annan känsla än trötthet. Att vakna ur en narkos är ju vidrigt, jag har aldrig varit så trött som då och det är nästan smärtsamt att försöka vakna. Jag fick däremot lustgas som ung när jag gick till tandläkaren – jag var maniskt rädd för sprutor – och det är ju en känsla som håller i sig och som de flesta brukar tycka är behaglig, men narkos?
Snacka om att kasta pengar i sjön, du bokstavligt talat sover bort dina pengar. 😉
Jag avskyr dock lokalbedövning eftersom den släpper otäckt snabbt ur min kropp, men det är en helt annan sak
När jag hör att Alexandra älskar att bli sövd så går mina tankar till Michael Jackson, som de facto blev sövd med Propofol varje natt pga insomni och som dog av en överdos av läkemedlet.
Ett skräckexempel, jag vet men ändå…
