Jag känner igen mig mycket i det Kenza skriver – hur man som barn tänker att ”om jag bara gjort någonting mer eller annorlunda så hade pappa slutat dricka” – och tänker på alla barn som lever i liknande situationer just nu.
Barn till missbrukare tar ofta på sig ett ansvar för att få föräldern att sluta dricka och känner sig inte helt sällan alldeles ensam i världen i sin situation.
Men de är de inte, och det finns stöd och hjälp att få.
Att Kenza går ut och berättar så här öppet om sin barndom beundrar jag eftersom situationen med hennes pappa fortfarande är så färsk. Det är ju alltid lättare att bara lägga locket på utåt istället för att frikostigt dela med sig av en traumatiserad barndom, men kanske kan det få någon att inte känna sig fullt så ensam? Fantastiskt gjort av Kenza tycker jag!

Som barn kan du få hjälp från Alateen och i vissa fall Alatot.
Grupperna handlar inte om hur man ska få sin anhörig att sluta dricka utan om hur man själv ska kunna må så bra som möjligt trots en annan människas missbruk.

Lever du i en missbruksfamilj – ung som gammal – och behöver stöd och råd?
Här hittar du Alateen och Alanons hemsida.

Aaaaaah, ni gamlisar vet vad jag talar om.
Skivomslaget, denna lilla konstjuvel i vår hand…
För er ungjävlar (sagt med kärlek) kan jag tala om att ett skivomslag är framsidan till den plast eller pappersförpackning som musikskivan (LP eller CD) låg i. Behöver ni mer information än så för att hänga med så får ni googla.

Alla hade ett favoritomslag och det finns fortfarande de som ramat in LP-skivomslag för att ha på väggen. Det var alltså en ”big deal”, nästa lika stor som att som bloggare ha rätt header.
En header kan nog ”make och break” en bloggare så det är ingenting att ta lätt på.
För längesedan publicerade jag ett inlägg om headers men jag kan tänka mig att de flesta storbloggare bytt ut sina sedan dess och i det inlägget var bara några stycken samlade. (2016-02-19 – maj gawd. Bloggen var en bebis.)
Kenza publicerade ett inlägg igår om sina headers och jag inser att det finns en där som jag inte ens känner igen.
NÄR använde hon sig av den? Någon?
2013 bad hon sina följare skapa upp nya headers till henne och jäklar vad mycket duktigt folk det finns där ute i stugorna. Kolla här får ni se.

Av alla headers som publicerats så finns det fortfarande en som jag minns lite extra tydligt och det är Tyras GIF-header med håret som fläktar. Den är SÅ obehaglig. Ansiktet är stelt men håret fladdrar som i värsta Carolafläkten.
Minns ni?

Jag har haft tre headers och den nuvarande är min favorit.
Så fort jag fällt upp luggen så känner INGEN igen mig vilket är mycket praktiskt om jag vill smyga omkring på influencer-events.
Jag känner mig lite som Clark Kent faktiskt.

 

Jag jobbar med en modeblogg och ett modeföretag. Mode är min passion men det är yta & konsumtion. Det vet jag och jag har aktivt valt att jobba med det. Det vet ni och ni har aktivt valt att följa mig. Och jobb är jobb, har man påskrivna samarbetsavtal så måste man fullfölja dem. Jag är inte girig, mitt liv kretsar inte kring att tjäna så mycket pengar som möjligt, jag är inte ond, jag försöker inte lura någon eller göra någon illa. Däremot har jag gjort allt för att fullfölja mina avtal, leverera det som är utlovat sedan starten av detta år för att inte orsaka problem för andra inblandade parter. Det finns ingen mer än jag som önskar att jag mellan alla samarbetsinlägg kunde leverera personliga, roliga & härliga inlägg med små glimtar från mitt liv. Vissa dagar kan jag göra det, för vissa dagar känns lite mindre tuffa och då lyckas jag för någon sekund glömma bort allt som pågår. Men ibland går det inte, för ibland klarar jag bara av göra det som andra säger åt mig att göra. Som på autopilot.

Jag ber om två saker. Ha förståelse för att människor på www är vanliga människor som går igenom sorger & kamper precis som alla andra, försök ha förståelse för att det kan ligga annat bakom som du inte har någon aning om. Tycker du inte om det personen du följer postar, eller mår du på något sätt dåligt av det personen postar, avfölj. Det är inte svårare än så.//Kenza

Kenza sätter ner foten inne på sin blogg och tar upp alla kritiska kommentarer som gör henne less.
Jag kan delvis hålla med henne… Människor som skriver att ”Nu är hon väl glad att hennes pappa är död eftersom hon hatade honom” är seriöst sjuka i huvudet, men när det kommer till hela avföljningsbiten så är jag av en annan åsikt.
Kenza anser att om man tycker att den konsumtionshets som många influencers – Kenza inkluderat – uppmuntrar till är någonting dåligt och destruktivt för människor så ska man bara avfölja henne. Så är problemet löst.
Gäller samma sak valfiske i Japan, pälsindustrin, barnarbete eller någonting annat som människor starkt kan vara emot? Man ska bara titta åt ett annat håll?
Är deltagarna i Whale Wars och de som arbetar ombord på båtarna ingenting annat än flytande bloggkommentarsskribenter som bara borde fiskarna vara ifred och titta åt ett annat håll eftersom de inte stöttar dem i sin yrkesutövning som är att harpunera valar under plågsamma former?
”Men ät inte valkött då men klaga inte på branschen! Det är väl bara att titta bort då istället för att såra någon valfiskares känslor genom att kritisera deras bransch?”
Eller?

För branch som bransch.
Människor motsätter sig den konsumntionshetiga bransch som Kenza är i, uppmuntrar och till viss del frontar, på samma sätt som de motsätter sig valfångst, delfinshower, barnarbete, barngifte, miljöpåverkan, flygresor, dunprodukter och ett mängd andra exempel som jag skulle kunna spendera resten av dagen med att stolpa upp här men jag tror ni fattar…
Givetvis hade det varit mer bekvämt för Kenza om hon kunnat få vältra sig i sin konsumtionshets utan att bli ifrågasätt men hon är normgivande i en bransch som många börjar få upp ögonen för och det är inte privatpersonen Kenza de kritiserar utan varumärket och industrin hon representerar. Glöm aldrig bort det!
Hon får inte sina samarbeten i egenskap av privatperson utan som varumärket Kenza med nära 2 miljoner följare på Instagram och delägare i ett företag vars enda mål är att få människor att konsumera mer.

Den dagen vi börjar titta bort från saker vi tycker är fel istället för att säga ifrån och/eller agera är den dagen vi är ute på riktigt tunn is.
De värsta av grymheter har fötts ur tystnad.

Trenden att släppa träningskläder verkar hålla i sig. Kissies kollektion borde vara på g när som helst och nu har Kenza släppt sin andra kollektion tillsammans med Puma.
Meshtrenden fortsätter – alltså det transparenta tyget – och färgen som återkommer varje höst återfinns även här. Vinrött.
Jag gillar den svartvita dressen näst längst till höger medan jag gärna hoppar över den rosa, längst till vänster. Tack men nej tack till magtröjor – särskilt under träning och SÄRSKILT på hösten.
Jag huttrar redan vid 15 plusgrader så att exponera min imponerande tvättbräda i en kollektion som är framtagen specifikt för hösten – mjäääe. Jag hoppar nog faktiskt. Det enda som är positivt med en magtröja på hösten är att det är lätt att komma åt att värma händerna mellan gosvarma valkar på magen. 😉

Vad tycker ni?
Det är så klart fler plagg i kollektionen än de jag visar här men dessa kommer från Kenzas blogg.
Het som solen eller hösthutter?
Vad säger ni om den?