Ni minns för någon vecka sedan? Ellinor Bjurströms lilla Arla-fadäs?
Att mot betalning, ÄLSKA frukost, när man egentligen knappt ens tittar åt det privat.
Nu är det Katrin Zytomierskas tur att småtrampa lite i klaveret.
På Instastory så fullkomligt älskar hon ett par hörlurar från Sudio. Sättet hon beskriver dem är på samma sätt som jag hoppas att M tittar på mig den dagen vi gifter oss.
🙂

En hyllningsvideo av sällan skådat slag i form av en liten reklamfilm.
”De kopplar upp sig på eeeeeen gång! WOW!!”
Och vad kommer efter reklamfilmen?
Katrin på ett löpband med lurar i öronen.
De fantastiska lurarna från Sudio?
Nope. Sina gamla Airpods.
Återigen  – trovärdighet noll.

Se själv i videon här under.

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,255792″ ap mute yot ]

Tack för tips!

https://www.instagram.com/p/Bsf5WZpgjF7/

Tydligen innehåller de här Tsatsiki-böckerna lika mycket snusk som Katrins debutroman ”Bucket list”, men det verkar inte störa henne det minsta, till skillnad från hennes följare. 
Att Kartin ”älskar knulla” är väl inget att oja sig över – hon är en vuxen människa, men är det ett bra ord för barn att lära i tidig ålder? Inte för att jag vet vad man skulle skriva annars? ”Idka älskog”? ”Älska”? ”Nuppa”? ”Sexa”? ”Ligga”? ”Gnugga”? ”Ha sex”?
Kanske handlar det mer om MIN tolkning av ordet ”knulla” och den värdering jag lägger i det?

Knulleri knullera liksom….
Vad borde man skriva? The K-word eller någonting annat, mer barntillåtet?
”Humla” kanske?

#moraltantinthemaking

https://www.instagram.com/p/BrQrpFJHAMQ/?utm_source=ig_web_copy_link

 

Jag har aldrig problem, tjafs eller sjuka anställda. Vi skrattar åt dem som är sjuka eller inte slår sina säljrekord månad efter månad. //Katrin Zytomierska

Katrin uttrycker sig ofta lika osmidigt som en kaktus är taggig, men ibland får hon till det så där riktigt extraflott och snyggt i sina uttalanden.
I ett inlägg som från början handlade om hennes framgång med Clean Eating och hur nöjd hon är med sina anställda förvandlas mot slutet till någon form av nedlåtande utskrattade av de som är sjuka.
Enligt Katrin Zytomierska blir man bara kräksjuk om man riktigt känner efter, och det är inte utan att jag liiiiite ser fram emot den dagen Katrin själv drabbas av kräksjuka eller liknande.

Inte för att hon ska må dåligt, utan för att se om hon kan ”sluta känna efter” och kanske bara ”walk it of” runt Djurgården, så som hon verkar förvänta att hennes anställda ska göra?