Jocke anklagar Amirs inlägg för att vara förtal och mobbingfylld propaganda och många av följarna håller med honom. Visserligen finns det de som inte alls ställer sig bakom Jocke men det är inte vad det här inlägget ska handla om.
Visst, man kan hoppa på Amir för att han har publicerat inlägget men jag undrar om Jocke inser att texten är från 2014 och att den florerat på sociala medier sedan dess.

Skaparen till den mytomspunna formuleringen – så vitt jag kunnat hitta –  heter Tobias Lindqvist och han publicerade detta den 5 augusti 2014 på sitt Twitterkonto, så att börja hacka på Amir känns aningens överdrivet. Jocke får det nämligen att låta som att Amir på egen hand kommit på det och att det representerar allt som är fel med den demokratiska världen.
Jag skulle snarare kalla det en storm i ett vattenglas.

Jag tycker formuleringen är fantastisk, precis som jag tyckte när Magnus Betnér använde sig av en variant där han skojade om hur SD – Björn Söder eller var det kanske Ekerot – skulle fylla bagaget med filtar och tuffa ner mot Lesbos för att hjälpa på plats.
Det handlar inte om invandring, SD eller något annat specifikt utan snarare om hur man på ett genialiskt sätt kan använda någon annans retorik emot dem med en snygg ”tillbaka-kaka”.

Så 2014 alltså…
Att klaga på formuleringen NU känns ungefär lika relevant som att dra upp ett klipp på Ben Mitkus från 2015 där han säger N-ordet – en video som han dessutom redan ska ha bett om ursäkt för.
Har vi helt enkelt gått varvet runt? Är det slut på nyheter?
Att ha gått varvet runt är ett fenomen som man ibland kan stöta på i mindre städer, exempelvis som Nybro där jag bodde under min gymnasietid.
En av mina bästa tjejkompisar som bor kvar började för något år sedan dejta samma kille igen som hon var tillsammans med när vi gick i ettan på gymnasiet och då slog samma tanke mig. Har det gått full circle?
Eller det händer ju inte bara i Nybro utan även i New York – se själva!

Fel bild men än, ni fattar…

PS! Idag är jag och intar Gekås i Ullared på vägen till bästis i Halmstad och står således inte stand by för att godkänna kommentarer, men kollar så klart fler gånger om dagen ändå.

Vi fortsätter på Jocke och Jonnas bebisspår…

Efter att först ha trott att de väntade en pojke, så står det nu klart att det som ligger och bakar i Jonnas mage –vars födelse hon inte får filma på förlossningen i Norrköping – är en flicka och att hon ska heta….*drum roll*…

LUNABELLE

Originellt?
Tja, är man inte så hemma på sociala medier så tycker man kanske att det var ett innovativt namn men själv önskar jag att de valt någonting helt annat.
Det finns nämligen flera stycken Luna-tjejer i bloggbevakningsgemenskapen på sociala medier  och jag hade sett fram emot en ”Kerstin” eller varför inte en ”Dexter”? 🙂
”Lilla Snöboll” är nog svårt att få igenom hos Skatteverket än så länge…

Här har ni ett par av Lunisarna..

Jag röstar på Kerstin eller någon obskyr variant av typ Silvia.
”Cilvhia” eller varför inte ”Seelviah”.

När jag var liten ville jag heta Iris efter blomsterhandeln i Emmaboda och några år senare ville jag stava mitt namn med ett extra ”h”.
Chamilla.
Hur häftigt hade inte det varit?
CHAMILLA!!! CHHHHHHHAMILLA!

Jag är blir faktiskt lite smått irriterad. Jag ringde nämligen till förlossningen och skulle kolla hur det är med filmning osv inför förlossningen. Då vi fått lite skäll att vi inte får filma våra ultraljudsbesök. Vilket för mig låter helt sjukt då det är VÅRT ultraljud och VÅR bebis. Men jag har väl missförstått deras poäng i det hela.
Jag fick iallafall som svar av förlossningen att det är TOTALT FÖRBJUDET att filma på förlossningen och detta gör ärligt talat att jag blir förbannad och jag fattar verkligen inte varför man inte skulle få filma sin egen förlossning? Det är ju som sagt VÅR förlossning och VÅRT barn som kommer. För mig är det givet att man ska få filma en så stor grej i sitt liv. Jag förstår att det kanske är för att vissa barnmorskor inte vill vara med på video. Ja men då behöver ju inte just dom vara med under vår förlossning eller så blurrar man deras ansikten så är problemet löst om nu det skulle vara problemet.

Jag kanske tar lite extra hårt på detta då jag filmar 80% av mitt liv och då känns det helt orimligt att jag inte skulle filma vår förlossning. Det finns inte på världskartan att jag inte kommer att filma en sådan stor grej som händer i vårt liv. Det finaste och bästa ögonblicket som någonsin kommer att hända i vårt liv ska jag alltså inte få på film? INTE EN CHANS!
För mig är det en stor grej då vi försökt att bli gravida i så många år och jag vill kunna se tillbaka på förlossningen om och om igen. Självklart så kommer jag ju att ha minnena i huvudet ifrån det jag kommer att komma ihåg men jag vill se helheten, hur var Jocke under tiden, vad hände egentligen osv. För jag kan tänka mig att man i stunder inte tänker så klart när man har ont och ifall man får lustgas.
Jag vill kunna se förlossningen om och om igen och dessutom kunna dela detta ögonblick med andra.
Jag tror att det är väldigt lärorikt.//Jonna Lundell

Jonna är arg som ett bi över att hon inte kommer tillåtas filma sin förlossning i Norrköping där hon förväntas föda sin och Jockes dotter.
Och tycker att det är HENNES förlossning och HENNES bebis vilket givetvis stämmer, men det är PERSONALENS arbetsplats och det får man inte glömma.
Jag tvivlar på att det är många som skulle vara bekväma med att bli filmade i sin yrkesutövning och det här är en arbetsplats som redan är pressad och där personalen ansvarar över mamma och barns liv eller död.
Vill hon verkligen ha en barnmorska som riskerar att kanske göra ett sämre jobb av stressen att ha en kamera uppkörd i ansiktet än att inte få förlossningen på film?

Det är ingen rättighet att få filma överallt bara för att man anser att man redan filmar 80% av sitt liv och att förvänta sig det av andra människor är inte bara respektlöst utan även ignorant.
På sjukhusens förlossningsavdelningar har nämligen allt fotograferande blivit ett arbetsmiljöproblem för personalen och flera landsting införde fotoförbud redan 2016 – bland annat Östergötland där man behöver tillstånd för att få fotografera.**
Karolinska Sjukhuset i Stockholm har gått ännu längre. Där krävs numera tillstånd från personal och patient men också från sjukhusets pressavdelning och en jurist för att förlossningen ska få förevigas i bild eller filmformat.

Jag försöker föreställa mig hur de tänkt att den här inspelningen ska gå till. Att sänka sin filmstandard och låta Jocke stimma omkring med en mobilkamera är nog högst otänkbart.
De ska förmodligen ha med sig fyra kameramän, studiolampor, en ”clapper” som olika vinklar och en bom-mikrofon att sticka ner i ansiktet på Jonna vid krystvärkarna och en Danjal som koordinerar det hela och kommer med uppmuntrande tillrop.
Omtagning kan bli ett problem under den här inspelningen, men det har de säkert redan tänkt på och klurat fram en lösning för.

Obegripligt egentligen att personalen inte går med på detta. Det skulle ju inte alls vara distraherande i deras yrkesutövning, eller vad tror ni? 😉

** Jag hittar ingen nyare information än 2016 gällande detta.

Tack för tips, Get!
Ps. Hur tänker du förresten att ditt namn ska uttalas?
Som det hornprydda djuret get eller som i engelskans get. Get a grip.
Jag behöver veta känner jag…