Fi Lindfors – @heltenkeltfi på Instagram – får en kommentar från en femtonårig kille om att han inte vill ligga med henne pga hennes tänder.
Hon tar till sin Instagram Story och hänger ut honom med bilder och passar på att själv kritisera hans utseende, samtidigt som hon undrar vad hans mamma skulle säga om hans kvinnosyn.

Rätt eller fel?
Är det befogat att hänga ut en femtonåring inför 30 000 följare eller är det att, som vuxen kvinna, sänka sig till exakt samma nivå som femtonåringen i fråga?

Tack för tips!

Under gårdagen så var Åsa Ingrosso minst sagt aktiv på sociala medier. 
Det hela började med en diskussion hon hade med min kollega ”TramsFrans” där han skojade om hur Åsa beklagat sig över avbokningar för att sedan publicera att de är fullbokade i flera månader framåt.
Att inte uppskatta gäster som inte avbokar utan bara uteblir, är väl en sak, men det är Åsas konversation med Frans som är det mest uppseendeväckande här.

Därför borde jag inte ha blivit förvånad av hennes något snarstuckna attityd när jag påpekade att hennes Instagraminlägg – med den senaste domen från Patent och Marknadsdomstolen som prejudikat – bryter mot marknadsföringslagen eftersom hon inte markerat sitt inlägg som reklam.

Här kommer en lista på argument som Åsa Ingrosso använde för att slippa markera sitt inlägg som reklam, blandat med fler härskartekniker än jag någonsin sett i en och samma konversation: 

– Hon har fått godkänt från den högsta chefen på Konsumentverket att slippa reklammarkera. 
Hon heter Cecilia Tisell och har med största sannolikhet inte blivit tillfrågad.

– Hon som privatperson skriven i Spanien och betalar skatt där.
Alla som hängt här inne ett tag vet att det inte spelar någon som helst roll då Skatteverket och Konsumentverket är två olika myndigheter som inte har med varandra att göra vad gäller Marknadsföringslagen.

– Att företaget är spanskt och således inte omfattas av den svenska marknadsföringslagen.
Återigen, det är marknaden som reklamen riktar sig mot, som styr vilken lagstiftning som ska appliceras och Åsa skriver själv i sitt inlägg att det handlar om den svenska marknaden.

– Att hennes inlägg är redaktionell text och inte reklam.
Redaktionell text är det enbart om det är material som publicerats utan kommersiellt intresse, men eftersom det är Åsa och hennes man som står bakom produkten så faller den principen och texten räknas som ren reklam, och reklam ska märkas ut enligt marknadsföringslagen.

– Helt plötsligt är det inte Konsumentverkets högsta chef som givit henne ett fripass, utan Alkoholgranskningsmannen.
För er som inte känner till AGM så är det alkoholbranschens självreglerande organ, alltså för alkoholreklam vad Reklamombudsmannen är för vanlig reklam.
Den är alltså ingen myndighet, har ingen makt, kan inte utmäta några straff utan kan enbart komma med rekommendationer för god affärssed vad gäller alkoholreklam.

Det som styr här, är prejudicerande domar, som man har att luta sig mot, och som tur väl är så kom det en sådan alldeles nyligen.
Och vi har sådan tur att den handlade om JUST reklam för egna produkter, där Katrin Zytomierska fälldes för fyra fall av bristande reklamidentifiering, både när hon använde ordet ”samarbete” och när hon utelämnade det helt.

Utgår man från den domen (vilket jag gör, jag sitter inte och hittar på egna lagar här) så bryter Åsa Ingrossos inlägg tveklöst mot marknadsföringslagen och ingenting en ”högsta chef” på Konsumentverket ELLER alkoholgranskningsmannen säger står över det.
Jag skickade den här domen till Alkoholgranskningsmannen Mattias Grundström, som är den som Åsa hänvisar till i sina inlägg som den som givit henne tillåtelse att inte reklamidentifiera sina inlägg.

Några minuter senare försvann alla Åsas inlägg från hennes Instastory och det blev knäpptyst från både henne och Alkoholgranskningsmannen. 

Ofta när influencers skriver om träning så handlar det mycket om utseende, vikt och tenderar att uppfattas som hetsigt.
Därför vill jag lyfta fram Sanne Alexandras inlägg på Instastory där hon tar upp kroppen och träning, och framförallt sin egen kropp efter sin andra förlossning, och gör detta helt utan att prata varken utseende eller vikt. Hon fokuserar på styrka, välbefinnande och smärtfrihet. Att orka med vardagen och ge sin kropp bästa möjliga förutsättningar att fungera så bra som möjligt i livet.

Det gillar jag!
För vad är en smal midja egentligen värd om du samtidigt har så ont i kroppen att du knappt kan sitta upp?
Det finns ju ett ordspråk om sjukdom – att en frisk människa önskar sig tusen saker, medan en sjuk människa bara önskar sig en sak – att bli frisk.
Lite så är det även med smärta.
För en människa med smärta är smärtfrihet viktigare än både utseende och vikt, det är i alla fall så jag resonerar.

Hur tänker ni?