Visa det här inlägget på Instagram

Vi går skilda vägar ❤️
I över fyra år har vi fått dela livet tillsammans, formas, utvecklas, växa ihop, växa isär. Nu tar livet en annan riktning och kärleken mellan oss fortsätter, men som familj och inte som par.
Vi älskar varandra och är djupt tacksamma för att livet förde oss samman och dessutom gav oss Theodor. Saker blir inte alltid som vi tänkt oss, men det blir bra ändå ❤️

Ida Nordfors och Sebastian Martinsson fann kärleken i tv-programmet ”Bachelor” 2021 och för snart två år sedan fick de sonen Theodor.
Nu meddelar paret att de avslutar sin relation men att de fortfarande älskar varandra och kommer göra sitt bästa för att ge sonen en så bra framtid som möjligt.
Jag har läst att vissa reagerat på den formuleringen, varför de gör slut om de fortfarande älskar varandra men jag tänker väl att de älskar varandra på ett vänskapligt plan, snarare än som ett kärlekspar?

Är det så att de flesta kärlekspar tar slut snabbare än tidigare eller är det bara ett intryck jag fått av att spendera för mycket tid på sociala medier?
Det känns som att alla par gör slut, mest hela tiden, men det kanske bara är jag som tycker det?

Visa det här inlägget på Instagram

Ellinor Bjurström öppnar upp på Instagram och berättar att hennes ångest är tillbaka och att hon inte har en aning om varför. Vad det är som triggar den?
Är inte det grejen med ångest, att den bara dyker upp som gubben i lådan utan förvarning och ibland även utan att man förstår varför?
”SURPRISE!!!” liksom?
Hon berättar att hon har mått så bra de senaste åren, efter att hon fick hjälp av att gå i terapi och med viss medicinering, men att ångesten nu är tillbaka och ger sig i uttryck av en mängd fysiska symptom. En av anledningarna till att hon tycker att det här är så jobbigt är för att hon inte riktigt sett sig själv som en person som ens kan lida av ångest, men ångest – precis som andra sjukdomar som exempelvis alkoholism – kan drabba vem som helst, och tar inte hänsyn till varken samhällsklass eller yrke.

Hon delar sitt inlägg eftersom hon vill visa alla sidor på sociala medier, och inte bara är det är guld och gröna skogar, och i kommentarsfältet möts hon av både stöd, värme och kärlek – både från kollegor och följare. 

Visa det här inlägget på Instagram

Julen beskrivs ofta som årets mysigaste tid, men för någon som lever med en ätstörning kan den kännas som ett enda långt stresspåslag. Allt kretsar kring mat: planeringen, förberedelserna, samtalen runt bordet och de sociala reglerna kring ”ta lite till”, ”smaka det här” och ”det hör ju julen till”. Där andra ser traditioner kan du känna krav, press och en ständig bevakning av vad du gör eller inte gör. Julbordets överflöd, som ska symbolisera trygghet och gemenskap, blir istället en plats där du måste navigera mellan ångest och förväntningar samtidigt som du försöker hålla ihop inför familjen. Det är utmattande att behöva vara ”glad” när hela rummet är fyllt av det du försöker hantera varje dag – och när ingen riktigt ser att kampen pågår mitt i allt det röda glitter och pepparkaksdoftande lugn.

Därför vill jag lyfta fram det här inlägget av Dr Klara Edlund, som är legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut, klinisk handledare i KBT och docent i psykologi vid Uppsala universitet.

1993 startade hennes forskningsarbete på området ätstörningar vid Uppsala universitet. Under sju års tid följdes över 1000 skolflickor i olika åldrar runt om i Uppland för att försöka identifiera risk- och skyddsfaktorer för utveckling av ätstörningar. Arbetet ledde fram till en doktorsavhandling år 2000.
Man kan alltså säga att hon är mer än en expert på ämnet, och hon använder sig av sociala medier för att kommunicera och diskutera det här känsliga ämnet.
Tyvärr var den här föreläsningen med Dr Edlund och Tjejzonen igår, men jag vill ändå rekommendera hennes Instagramkonto och hemsida om man vill veta mer om hur man kan hjälpa och stötta sina nära och kära som kanske lider av ätstörningsproblematik.

Tycker du att julen är jobbig av den här anledningen, eller vet du att du har någon i din omgivning som du tror kanske mår dåligt av att det här?

Visa det här inlägget på Instagram

Det är frågan, vad är svaret – mina goda Shakespearianer?
Jag har trott att det här med föräldrar som trattar i sina sjuka barn alvedon och skjutsar i väg dem till förskolan varit lite som en ”råttan i pizzan” men ju mer tid jag spenderar på sociala medier så framstår det som en strategi som vissa föräldrar använder sig av för att slippa vabba.
Eftersom jag aldrig vabbat själv så har jag aldrig satt mig in i ersättningsmodellen, så jag gjorde en Bingo Rimér och bad ChatGPT förklara upplägget för mig.

Den är cirka 80% av din lön, men med två viktiga begränsningar:
✅ 1. Ersättningen är 80% av din lön upp till ett tak
Taket ligger på 1 143 kr per dag (2024 års nivå).
Det betyder att om du tjänar mycket → förlorar du mer pengar.

Men då undrar jag två saker, och du får givetvis vara hur anonym du vill här:
1. Har du alvedonat ett sjukt barn och skeppat iväg det till förskolan?
2. Varför gjorde du det i så fall? För att inte förlora pengar eller för att du tyckte att ditt jobb är för viktigt för att missa? Eller någon annan anledning så klart, men det var dessa två jag kunde komma på.