Gör Linn smygreklam för mejeriprodukter eller är det någon som upptäckt skärpedjupet precis?
Konstnärlig och kreativ eller smygreklamande som attans?
Är det bara jag som skiftat fokus, eller är det absurt mycket smygreklam just nu?
Ska vi ta tillfället i akt och bara samla all smygreklam som dyker upp här under? I ett kollektivt ”for shaaaaaaaame”?!
Efter, vad som måste ha varit, några riktigt långa dagar så har Ida Nordform nu fått tillbaka sitt hackade Instagramkonto igen.
Enligt hennes inlägg var det nätverket Splay som till slut lyckades med det, men tyvärr har hon tappat en del följare, eftersom hackaren satt och raderade så många av hennes följare som hen hann med.
Så vet du med dig att du följt Ida tidigare och vill fortsätta med det, gå in och kika på du inte är en dem som hackern avföljt.
Enligt Socialblade ser det ut som att han lyckades avfölja över 5000 konton, samtidigt som han raderade alla hennes 901 inlägg. Imponerande slöseri med tid, måste jag säga.
Jag vet inte hur Ida blev hackad, men det skulle vara intressant om hon hade delat det, så att inte fler går på samma sak.
De är jäkligt innovativa, de där hackarna, så no shame for being hacked.
Jag älskar mina barn. Men den kärleken har ingenting att göra med min känsla av ensamhet.
Jag ger de mitt allt, med det jag är kapabel till. Men jag saknar någon som ger samma sak till mig. Tårarna rinner när jag skriver detta.
[…]Men nu längtar jag. Jag längtar efter en famn. Efter någon som ser mig. Efter sällskap som förstår min situation och som uppskattar att umgås med mig trots att mina barn tar min största tid av dygnet.
[…]Och till dig som får en klump i magen av att läsa detta. Jag skriver det just därför. För att du ska förstå att du är långt ifrån ensam. Alla har vi vårt att kämpa med. Kärlek ❤️// Sanna Bråding
Sanna Bråding har skrivit ett öppet och ärligt inlägg om ensamhet och om längtan efter någon att inte behöva vara stark inför.
Jag har inte så mycket att säga om hennes inlägg egentligen, men tyckte det var så fint.
Jag ville dela det eftersom det kanske finns någon här som behöver läsa det här idag?
Moa DeBruin har listat fyra saker som hon var rädd för som barn, och jag kan omedelbart skriva under på i alla fall två av dem.
Svarta Madame och kvicksand.
Jag minns fortfarande hur man ska göra för att klara sig om man hamnar i kvicksand, men jag har ingen aning om hur jag fått reda på detta, eller när?
Jag bara VET hur man ska göra, och vem vet? Den kunskapen kanske kommer in ”handy” one of these days? Man ska aldrig säga aldrig…
Moa skriver att hon var livrädd för tvestjärtar, Björnloka, kvicksand och Svarta Madame. För den som inte vet så var Svarta Madame en lek vi lekte på skoltoaletterna, där man i mörkret skulle ropa ”Svarta Madame, Svarta Madame kom fram” tre gånger och så skulle hon uppenbara sig i spegeln.
Här kan du se videos på hur man undkommer kvicksand.
You are welcome. 🙂