Visa det här inlägget på Instagram

Natti D skriver i ett inlägg om “kampen som smal” – och det är faktiskt ett perspektiv som inte hörs lika ofta i flödet.
Vi är vana vid diskussioner om kroppshets kopplat till övervikt. Om blickar, kommentarer och pekpinnar. Men här vänder hon på det och beskriver hur det är att vara ofrivilligt smal. Att äta. Försöka. Äta lite till. Och ändå inte gå upp ett hekto.

Hon är noga med att poängtera att det inte handlar om ätstörningar eller sjukdom, utan om en kropp som helt enkelt inte samarbetar. Och om hur kommentarer som “Gud vad smal och fin du är” inte alltid landar som en komplimang – särskilt inte när man själv kämpar åt motsatt håll.

Det hon egentligen vill åt är kanske inte en tävling i vem som har det värst, utan att påminna om något rätt basalt:
Sluta kommentera andras kroppar.
För ja, även den som uppfattas ligga “rätt” i idealet kan bära på en helt annan upplevelse bakom kulisserna och det kanske man inte tänker på så ofta?
Och kanske är det just det som är poängen. Att kroppsdiskussionen inte är så svartvit som den ibland framställs som.

Så här låter det i hennes kommentarsfält:

Vad tänker ni om det hon skriver?

Visa det här inlägget på Instagram

Tomas Kaya anmäler SVT och Melodifestivalen till Granskningsnämnden efter förra veckans öppningsnummer där Hampus Nessvold gör en parodi tillsammans med en gospelkör. 
Detta tycker Tomas är under all kritik och han uppmanar sina likar att göra samma sak.

Jag tyckte inte den scenen var någonting särskilt att uppröras över, men det jag däremot reagerat på, när jag tittat på de två deltävlingar som varit, är att sändningen stundtals känns en smula ”Pontus Rasmusson-inspirerad” genom att de blandar barntillåtet innehåll med ganska grova sexskämt och liknande, lite det som fick Pontus avstängd från Youtube.

Är det någon mer som reagerat på det och vad tycker ni om Tomas Kayas utspel?
Tror ni han har mycket för sin anmälan? Det tror inte jag, trots att han med största sannolikhet kommer backas av en Anna Book som med lätthet skulle hoppa på det tåget.

Visa det här inlägget på Instagram

Är inte drömmen för många att faktiskt få styra sin egen tid?
Att få vara mer med sina barn, ta hand om vardagen, skapa, leva utan att varje vaken timme måste motiveras med ett anställningsavtal? // Amanda Lekland

Influencern Amanda Lekland meddelade i det här inlägget att hon haft möjligheten att säga upp sig för att vara hemma med sina barn och ta hand om hus och hem, och möttes av många positiva kommentarer, men också en del kritik. 
Hon kallas för ”curlingmorsa”, någon skriver att förskolan minsann är viktig och att Amanda tar bort barnets möjlighet att leva ett normalt liv samt att hon borde hemskola barnet på gymnasiet eftersom hen kanske blir trött av att gå dit.

Nu sticker jag ut hakan här som den barnfria Bloggbevakare som jag ändå är, men är inte det många mammors dröm?
Att inte behöva lämna bort barnet till andra människor att ta hand om, på majoriteten av barnets vakna timmar?
Ni gick jag aldrig i någon förskola då, och kanske har jag missat något – men hur kan det här mötas av så mycket kritik?
Kommer den från andra föräldrar som egentligen önskar att de kunde göra samma sak för sina barn eller vad tusan är det som pågår?

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Youtubekontot Studio 3 har kontaktat ett helt gäng kroppspositiva profiler på Youtube med en förfrågan om att medverka i ett nytt koncept de ämnar filma och publicera.
Om jag förstår det hela rätt så bygger upplägget på att diskutera och belysa olika perspektiv kring fitness, hälsa och samhällsnormer, och nu letar de alltså efter 5 profiler som ska representera icke träning/en mer ohälsosam livsstil och har kontaktat dessa profiler.
Meddelandet verkar ha skrivits om allt eftersom tiden gick och Studio 3 inte fick med sig några profiler på tåget, för varenda en som delat med sig av deras meddelande har varit topp tunnor rasande.
Enligt ”Tjockkocken” var detta originalmeddelandet:

Hej!
Hoppas allt är fint med dig.
Vi driver YouTube kanalen Studio 3 där vi samlar personer med olika perspektiv för öppna och respektfulla samtal och debatter. Fokus ligger alltid på idéer, samhällsfrågor och erfarenheter, aldrig på att värdera individer.
Tidigare har vi gjort videos som till exempel Jan Emanuel vs 20 miljöpartister samt riksdagspartiledare vs väljare.
I vår nästa video planerar vi ett samtal i formatet 5v5 mot fitness influensers. Upplägget bygger på att diskutera och belysa olika perspektiv kring fitness, hälsa och samhällsnormer utifrån följande påståenden
Jag har dömt någon baserat på deras kropp.
Fitness handlar mer om utseende än hälsa idag.
Att vara överviktig är ett val.
Fitness kulturen är ofta toxic.
Fetma normaliseras för mycket i samhället.
Fitness innehåll på sociala medier gör mer skada än nytta.
Det är svårare att bli respekterad om man är överviktig.
Är detta något som hade kunnat vara intressant för dig att delta på?
Med vänliga hälsningar,
Studio 3

Att automatiskt utgå från att en tjock person är ohälsosam och soffliggare säger egentligen mer om betraktarens fördomar än om personens faktiska liv.
Kroppsstorlek är ingen journal, inget träningsschema och ingen blodprovstagning, och ändå behandlas tjocka kroppar som öppna facit, där folk anser sig ha rätt att dra slutsatser om både hälsa, disciplin och moral – helt utan underlag. Det handlar fan int om hälsa, utan är mer av en lat analys i fördomarnas kostym. Det bara spär på det som vi diskuterade under det här inlägget.

Tjock är ingen diagnos, det är bara en kropp, men fördomar verkar vara mer av en livsstil.
Vad säger ni om det här?
Jag är en blandning av mållös och trött, men egentligen inte ett dugg överraskad.

Tack för tips!