Instagram/Mia Skäringer:

I förrgår skrev jag ett inlägg om Mia Skäringer och Anna Mannheimers kritik mot klädföretaget Acne och gick in lite på modellbranschen och hur den ser ut.
Idag publicerar Mia ett svar från Ance där de verkar ta till sig kritiken och den ”värsta” bilden på deras hemsida har försvunnit.
Det är tråkigt att det ska behövas exponeras på kända människors sociala medier innan det händer någonting, för samma sak gäller ju H&M och deras tröj-fadäs som jag också skrivit om.
Inte förrän detta fick utrymme på sociala medier så hände det något.

Det börjar nästan kännas mer och mer som att företagen struntar i att ordentligt gå igenom vad det är för någonting som de publicerar, lanserar och gör tillgängligt för allmänheten. Det verkar vara upp till sociala medier att säga om det är okej eller inte och är det ingen som höjer rösten så får det ligga kvar, annars tas det bort med någon lam ursäkt om den mänskliga faktorn, ett fall mellan två stolar eller en policy som inte nått hela vägen fram.
Att förekomma en skandal genom att sätta på sig lite kritiska glasögon eller dra allting en runda till innan lansering verkar inte förekomma alls längre utan det verkar vara upp till oss att reagera och tala om för företagen vad som är okej eller inte.
Och om så nu inte är fallet så undrar jag verkligen hur de förslag som valts bort såg ut, om de var nöjda med dessa?
Hur kan ingen ha reagerat?

Instagram/Mia Skäringer:

Bilder från Acnes hemsida.

Mia Skäringer och hennes poddkollega Anna Mannheimer tar bladet från munnen och kraftigt ifrågasätter klädmärket Acne och deras val av modeller och styling.

Modellerna ser bleka,  undernärda och olyckliga ut. Dessutom ser kläderna för stora ut, som de är så det ska vara. Anorektiskt ihop med bylsiga kläder, Är det 2018 och den kvinnliga framtiden?

Så vad handlar det här egentligen om?
Vad är  det för ”knarklook” Mia Skäringer pratar om och är det egentligen så farligt?
Häng med neråt i inlägget så får ni alla svar ni söker.

”Heroin chic” – som den här looken kallas – myntades i mitten 1990-talet som en motpol till de mer friska och sunda modellerna som Cindy Crawford och Claudia Schiffer. Med hjälp av modeller som Kate Moss och Jamie King – som faktiskt missbrukade heroin på riktigt –  försökte man lyfta fram en blek hud, mörka ringar under ögonen, kutade ryggar, mycket mager kropp med en tydlig benstruktur och väldigt lite muskler.
Ja, lite som namnet säger – man skulle se ut som att man tagit droger en längre tid, fast lite år det mer lyxiga hållet – ”Heroin Chic”.

Claudia Schiffer och Cindy Crawford på 90-talet.

Kate Moss på 90-talet.

Giselle Bundchen

I slutet av 1990-talet försvann den här utmärglade trenden mer och mer och ersattes av modeller som utstrålande mer livsglädje så som Giselle Bundchen som visserligen fortfarande var smal men som ändå utstrålade styrka, snarare än kakexi (utmärgling).

Och när sen modeller som Gigi Hadid, Kendall Jenner och Iskra Lawrence blev stora och när kvinnor som Beyoncé sedan började användas i kampanjer trodde jag att vi hade sluppit den utmärglade looken helt, men där hade jag tyvärr fel.

Bild från Getty. 

Trenden har nämligen vänt igen och återigen kan man se det här på de stora catwalksen ute i Europa.
Unga flickor som snarare hör hemma på ett sjukhus med näringsdropp är på en modevisning. Det är tragiskt att se och för jävligt att detta är det som många unga tjejer strävar efter – att bli modeller.
Det gör mig så förtvivlad, ledsen och rent ut sagt så j*vla förbannad att jag vill skrika högt!!!

2006 avled modellen Luisel Ramos av hjärtsvikt orsakat av anorexia under en modevisning i Uruguay. De sista 3 månader fram till sin död ska hon levt uteslutande på en diet bestående av salladsblad och Cola Light.
Ett år senare dog även hennes syster – som också var modell – av en hjärtattack som återigen tros ha orsakats av undernäring.
Efter Luisel Ramos död satte Madrid Fashion Week ett minimum BMI för alla modeller till 18, och samma år förbjöds även Italienska designers att använda sig av modeller med storlek 0.

Så kanske kan jag finna lite tröst i att en förändring kanske kan vara i antågande på riktigt? 
Frankrike har som första land i världen infört krav på att modellerna måste visa upp friskhetsintyg från en läkare där de kan visa upp ett hälsosamt BMI innan de släpps upp på catwalken. Det räcker alltså inte bara med att inte vara storlek noll längre.
Förhoppningsvis kommer inte modellagenturerna skaffa sig egna ”in house-läkare” som friskskriver sjuka modeller mot en billig penning men det kan bara framtiden utvisa.
Frankrike har även infört krav på att retuscherade reklambilder förses med varningstext – allt för att minska den kroppshets och hat som sprider sig som en löpeld i och med de här sjuka idealen är tillbaka och det borde fler länder ta efter.

Heja Mia, Anna och alla andra som tar strid för att få bort dessa sjuka ideal!!!!!
En förändring måste till och det NU!!!

 

Martin Melin:

Poliskonstapel Melin berör ett av de ämnen som ligger mig allra varmast om hjärtat efter katter, hundvalpar, Cola Zero och Djungelvrål- nämligen bacon.
Han framhäver sin förmåga att steka bacon till perfektion, något som även lagt ribban för hur han ser på och värderar hotellfrukostar.
Är baconet dåligt stekt eller kanske saknas helt – the horror – så får hela frukosten ett ett dåligt betyg, men om den avhyvlade grisrumpan däremot håller Melinsk klass så får hela stället idel hyllningar.

För mig finns det tre saker som avgör om jag bli nöjd eller inte med en hotellfrukost.
1. Scrambled eggs
2. Bacon
3. Juicen och storleken på glasen

Färskpressad juice med pulp gör mig lycklig på riktigt medan dåligt utblandad koncentrat i minimala glas kan dra ner ett hotells betyg rejält.
Varför är glasen alltid så små på hotellfrukosten? Det kan ju inte bara vara jag som konstant vaknar upp med läskpapper i halsen.
Jag brukar kompensera de små glasen med att fylla flera stycken istället för att slippa springa och fylla på dem stup i kvarten, men det ger ju bara hotellet mer disk – någonting de hade kunnat undvika om de bara slopat glasen i dockskåp-storlek.

Hotellfrukosten – ett av livets stora glädjeämnen och mysterier.

Tack för tips, Marina!

 

Facebook:

Bloggkompisen och 2Agency-bossen Rosanna Charles söker nu efter en tv-hunk på Facebook.
Av beskrivningen att döma så vet jag exakt vem det är hon är letar efter.
Någon mer klippt och skuren för hunkeriet än Mattias Coleman får man leta efter.

Paows ex Mattias från Temptation Island.

Om inte Mattias kan så är THK väldigt sugen på att bli TV-hunk.
Han har visserligen mer volanger än magrutor och han är bättre på att bryta sig in i foderpåsen än att blanda drinkar men annars är han perfekt!
Han nås enklast på tjockahetsatarkatten@gmail.com och brukar vara ganska snabb på att svara på mail.